Det mörka hotet

”Tyskland är väl inget föredöme i miljösammanhang” utropar signaturen Louis Jacky i torsdagens Ljusnan och Karl Hedlund i fredagens, som tunga invändningar mot min insändare i tisdagens tidning, Jag har aldrig påstått det heller. Tyskland är nummer 2 i ordningen av de länder i Europa, som släpper ut mest koldioxid. Men jag styr inte över vilken rubrik som insändarredaktionen vill använda. Jag ville påvisa två viktiga omständigheter, dels behovet av att storskaligt börja utvinna solenergin för att kunna minska utsläppen av växthusgaser och dels peka på att Tyskland, delvis därtill tvingad av beslutet att avveckla landets kärnkraft till år 2020, måste hitta andra sätt att försörja sig med ren energi. Vindkraften kommer inte att räcka. Därför finns man i Marockos del av Sahara i ett projekt kallat Desertec med syfte att åstadkomma en storskalig utvinning av solenergi som till delar skulle kunna exporteras till Europa.

Över 20 000 människor från 190 länder kom förra helgen med flyg till FN:s miljökonferens i Doha. De tog in luftkonditionerade hotell. Man släpper ut mängder av koldioxid på denna samling. Vad har FN:s upprepade miljökonferenser lett till? Utsläppen av koldioxid till atmosfären har ökat. Det är inte förenat med särskilt stora svårigheter att få fram allmänna medel för att rädda lättsinniga och krisande banker, men det verkar förbannat svårt att få fram medel för att avvärja det mörka hotet mot vår jord från klimatet. Vilken dom tror ni vi får av våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn när dom står där år 2060 med översvämmade städer och jordbruksområden, med snabb ökenutbredning, omfattande folkomflyttningar, svält och ett helt oregerligt väder. ”Varför gjorde ni inget? Ni kunde ju om ni hade velat.”  Det behövs åtminstone en kontinents resurser för att få fram hållbara resultat för en storskalig utvinning av solenergin. Det skulle kunna vara Europa

Utopi, drömmar?

I dag, 26 november, har FN:s klimatmöte i Qatars huvudstad Doha inletts. Lagom till dess har Världsbanken presenterat en prognos för uppvärmningen av vår jord som är ett veritabelt skräckscenario med höjning av medeltemperaturen på 4 grader till år 2060. Det ska bli intressant att se om detta äntligen skulle kunna leda till att världens ledare kan ta sig samman och åstadkomma lite mer än den tumme, som hittills uppnåtts under tidigare klimatmöten.

Tänk om EU och dess ledare med miljöhotet, skuldproblematiken, den hastigt stigande arbetslösheten, och den alltmer vikande framtidstron skulle kunna samla sig till ett djärvt grepp att adressera dessa problem. Att Europa skulle kunna ta ledningen i kampen mot miljöhoten och därmed återskapa nytt hopp, jobb och framtidstro i en plågad kontinent.

Världens öknar tar på sex timmar emot mer energi från solen än vad mänskligheten på vårt klot gör av med på ett år. Denna energi är sorgligt underutnyttjad. Enbart Sahara skulle kunna klara större delen av Europas energibehov, om man kunde enas om en storskalig satsning på att ta den tillvara. Det skulle innebära mycket stora investeringar som skulle dra med sig mängder av jobb. Det skulle kunna leda till att beroendet av fossila bränslen skulle minska dramatiskt med åtföljande drastiskt minskande utsläpp av växthusgaser. Den stora tillgången av energi skulle kunna innebära att forskningen om vätgas som drivmedel för transporter drivs till ett genombrott som leder till att oljan inte längre behövs för transporter.

Tyskland har redan mot bakgrund av beslutet att avveckla kärnkraften tagit ett antal initiativ för att kunna överföra solenergi från Sahara till Europa. Om Europas länder efter var och ens förmåga skulle ställa upp i detta arbete, skulle arbetet kunna drivas snabbare och effektivare och leda till ett genombrott i kampen mot den globala uppvärmningen. EU skulle till att börja med temporärt under några år låta unionens pengar till jordbruk och strukturfonder och åtföljande byråkrati enbart gå till arbetet med solenergi från Sahara. Det kommer att skapa en del problem men som förbleknar inför det mörka hotet från klimatet. Om ett antal år kan, om inget görs, bland många andra Medelhavsområdet få svåra problem i form av kraftigt stigande vattennivåer i havet, uttorkning och att Sahara tar klivet över havet och börjar avancera norrut.

Kolonial utsugning

Utbyggnaden av vindkraft i vårt land liknar mer och mer ett gyckelspel. Vi som konsumenter håller fram pengarna via våra elcertifikat för att våra skogar, våra rekreationsområden, tystnaden, bär- och svampmarker, områden för den växande turistnäringen och våra jaktmarker ska ödeläggas. Vi tillhandhåller pengarna via elcertifikaten för att betala mellanskillnaden för vindel som kostar 60 öre KWh att producera men som betalas med högst 30 öre av elmarknaden.

Som skattebetalare kommer vi att faktureras för den 10-dubblade investeringsram, som Svenska Kraftnät tvingas till för att ta hand om all onödig vindel. Svenska Kraftnät har i sin Perspektivplan 2025 luftat sina svåra bekymmer för att kunna bygga ut och parera för alla vindsnurror som växer upp som groteska svampar. Kraftnät anger kostnaderna för nätutbyggnad fram till år 2025 p g a ny el till mellan 55 – 60 miljarder kronor. Räkna med ytterligare hårda ingrepp i våra närmiljöer och var säker på att kostnaderna hamnar på våra elskatter och elräkningar.

Tillgången på el ökar kontinuerligt medan efterfrågan planar ut. År 2011 producerade vi drygt 17 TWh mer än vi behöver. Vindkraftindustrin har en planeringsram på 30TWh. Vad ska vi med den elkraften till och varför ska vi konsumenter och skattebetalare stå med mössan i hand och hålla fram slantarna?

Dansen kring guldkalven

Under år 2011 producerade vårt land 146 874 GWh el netto. Vi konsumerade 129 246 GWh. Det 5,2 % mindre än året före. Vårt överskott blev alltså 17 628 GWh. Vi nettoexporterade 7 233 GWh.

I energimyndighetens rapport ”Energiläget 2011” visas att industrin använder ungefär lika mycket energi i dag som år 1970 trots en stark produktionsökning. Sektorn ”bostäder och service” har minskat sin energianvändning sedan år 1970 p g a övergång från olja till el, bättre isolering, övergång till jord- och bergvärme m.m. Trots att transportsektorn ökat sin energianvändning med 71 % sedan år 1970, har användningen av råolja och oljeprodukter minskat med 47 % sedan samma år. Genom utbyggnad av kärnkraften och vattenkraften och på senare år utbyggnad av kraftvärme har nettoproduktionen av el ökat med 131 % sedan 1970 och den ökningen bara fortsätter.  Tillförseln av energi har ökat från 457 TWh till 616 Twh år 2011. Vi är det land som har den överlägset högsta andelen förnyelsebara bränslen i vår energiproduktion. I fjol levererade kraftvärmen 16 661 GWh el varav 13,300 var förnyelsebar el – mer än dubbelt så mycket som vindkraften. Sveriges mål i överenskommelse med EU är att nå 50 % förnyelsebar energiproduktion år 2020. För övriga länder är målet 20%.  Vi har nu nått 47 %.

Trenden är tydlig. Tillförseln av ny el ökar kontinuerligt, vindkraften förutan, och den blir mer och mer förnybar medan efterfrågan genom sparåtgärder och smartare lösningar planar ut. Det måste vara denna situation som Kungliga Vetenskapsakademin såg i våras, när man dömde ut den våldsamma satsningen på vindkraft i Sverige.

När Svenska Kraftnät nu redovisar ansökningar om anslutning av vindkraft till näten som svarar mot 75 % av hela landets effektbehov eller dubbelt så mycket som kärnkraften ger och har vetskap om ytterligare projekt som slutligen skulle leda till 141 % av landets effektbehov, så är det inte omsorg om vårt land som visas. Det är den gamla vanliga girigheten hos kapitalägare – det är en dans kring guldkalven som trampar ner våra skogar. Någon måste sätta ned foten mot denna kapital- och miljöförstöring som utbyggnaden av vindkraften är i vårt land.

Svenka Kraftnäts Perspektivplan 2025

10-faldigt ökade investeringsvolymer.

Fram tills nu har Sv. Kraftnäts investeringar i nätbyggnad och nätunderhåll legat på 300-400 Mkr per år i genomsnitt. Nu är verket på väg in i en helt ny fas, beroende på främst utbyggnaden av vindkraften, med 10-faldigade investeringsvolymer vart år framöver. Man ska i sammanhanget hålla i minnet att Svenska Kraftnät endast i detta avseende enbart svarar för stamnäten. De regionala näten och de kommersiella näten fram till enskilda förbrukare kommer också i på många håll att behöva investera tungt i nätutbyggnad p.g.a. den nya situationen.

Enbart Svenska Kraftnäts investeringsbehov fram till 2025 beräknas uppgå till 55-60 miljarder kronor, varv 17 miljarder för ny energi, huvudsakligen vindkraft, som är en mycket komplicerad energikälla att tillhandahålla och bygga nät för. Pengar som till slut betalas av oss slutkunder.

Sverige – alltid bäst i klassen.

Sverige är genom EU integrerat i ett omfattande energisamarbete med stora åtaganden för vårt land. Dessutom bundet av överenskommelser om ökad andel förnyelsebar energi, som innebär att vårt land till år 2020 ska nå en andel förnyelsebar energi på 49 %. Därefter har Sverige höjt andelen till minst 50 %. Sverige är jämte Norge det land som har högst andel förnyelsebar el, som dessutom är fossilfri. Vattenkraften levererar nästan 50 % av vårt effektbehov.  VI har alltså i princip nästan redan nått målet. Mot den bakgrunden är det obegripligt att vårt land drar igång en sådan enormt resurskrävande och miljöstörande satsning för att nå 30 TWh vindkraft som är vindkraftsindustrins planeringsram.   Eftersom den enorma vindkraftsatsningen i Sverige inte ger någon reducering av utsläpp av växthusgaser, så borde enligt Svenska Vetenskapsakademin, resurserna som nu satsas på vindkraft i stället läggas på att minska utsläppen av växthusgaser från trafiken som genererar stora mängder växthusgaser. Vetenskapsakademin är starkt kritisk till den enormt resurskrävande vindkraftsatsningen i vårt land och tror att det omfattande behovet av reglerkraft, som uppstår om ns målet om 30 TWh vindkraft uppnås, kommer att innebära att man tvingas bygga ut de sista outbyggda älvarna i vårt land för att kunna få fram tillräckligt med reglerkraft.

Nedlusade av vindkraftparker.

Sverige är indelat i 4 elområden. Vårt län tillhör tillsammans med Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och del av Dalarna elområde SE2. 30 TWh innebär mellan 3000 – 5000 vindkraftverk beroende av bl.a. lokalisering. Vindförhållandena i vårt län och Västernorrland är gynnsamma för vindkraftverk och där finns mycket omfattande planer på vindkraftsanläggningar. F n finns ca 1000 vindkraftverk etablerade i vårt land.

Dansen kring guldkalven.

De kommersiella aktörer som nu vill vara med att dela på de enorma resurser till utbyggnad av vindkraft som står till förfogande genom statsmakternas beslut om elcertifikat och elskatter är många och planerna omfattande. Svenska Kraftnät har fått formella ansökningar om anslutning till näten av vindkraft som överstiger 20 000 MW som är dubbelt så mycket som kärnkraften levererar och är lika med 75 % av vårt lands maximala effektbehov. Lägger man till ansökningar som finns hos landets tre största nätbolag och där tillståndsprocesser pågår blir summan av alla ansökningar 140 % av Sveriges maximala effektbehov. Marknaden måste uppenbarligen bedöma vinstmöjligheterna som mycket stora om man ges tillstånd till att våldföra sig på vår natur.

Vindkraftsetablering – ett typiskt Norrlandsscenario.

Utbyggnaden av vindkraften i Sverige har klara likheter det koloniala betraktelsesätt som övriga Sverige alltid haft på Norrland och dess ekonomiskt intressanta naturtillgångar. Baggböleperioden då kapitalet köpte jättetillgångar av skogsmark för spottstyvrar, gruvnäringen, där kapitalet, nu senast utlandsägt som i Pajala där malmen skänks gratis och där kommunen tvingas till omfattande investeringar i infrastruktur utan att kunna påräkna någon nämnvärd inflyttning till kommunen, då större delen av arbetskraften troligen kommer att pendla in till jobben. Vägverket åtar sig att med skattemedel svara för nödvändiga väganläggningar i gruvan med skattemedel. När malmen tagit slut eller när nästa djupa lågkonjunktur kommer, kan de utländska ägarna skratta hela vägen till banken, medan arbetslösheten breder ut sig i Pajala och skattehöjningen väntar vid nästa val. Vattenkraften var det bara att ta för sig, reglera älvarna, anlägga jättedammar som flyttade många boende och lämna allt öde och tomt när anläggningstiden var över. Inte ens fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningarna återgår till de kommuner som fått stora delar av sin ursprungliga natur ödelagd genom vattenkraftsetableringar.

Etableringen av vindkraft i Dalarna och södra och mellersta Norrland följer samma nykoloniala mönster. Det är bara att komma till oss, braka in i våra skogar, i våra rekreationsområden, tystnaden, bär- och svampmarker och jaktmarker och anlägga tusentals mil vägar och resa vindkraft som med rotorn når en höjd på runt 220 meter för att det svenska överskottet av elenergi ska bli ännu större. För att vårt land i någon diffus mening ska exportera allt mer elenergi till EU, så ska våra livsmiljöer skändas. Vi ska dessutom drabbas av allt högre kostnader i form av dyrare elcertifikat och allt högre avgifter för att klara den omfattande nätutbyggnaden.  I bästa fall ger vindkraften en allmosa till berörda kommuner i form av bygdepeng, men det är inte säkert.

Jästen efter degen.

När man läser Svenska Kraftnäts perspektivplan 2025 får man intrycket att statsmakterna och de kommersiella aktörerna i vindbranschen drabbats av någon överoptimistisk yra. Man får intrycket av texten att man inte ägnat särskilt mycket tankemöda till att fundera över hur den nya energin ska kunna nå slutkunderna. Svenska Kraftnät uttrycker tydligt att man står inför mycket stora utmaningar. En betydande del av stamnätet har redan eller börja närma sig sin tekniska livslängd. Samtidigt står man inför konstant ökande nya elmängder som ska få plats i nätet. Under 1980–90-talet tillkom ökad kärnkraftsproduktion med 5-10 % och under 2000-talet har ansökningar om höjning av kärnkraftsreaktorernas termiska effekt för 8 av 10 kärnkraftsreaktorer. Biobränslebaserad kraftvärme levererar också ökade elmängder till nätet. Som nämnts tidigare har man redan fått ansökningar om anslutning av vindkraft motsvarande 20 000 MW och med de ansökningar som ännu processas så uppgår den sammanlagda planerade effekten till 140 % av Sveriges hela effektbehov. Alla dessa ansökningar förverkligas inte men Sv. Kraftnät har ännu inte tillräckligt underlag för att kunna parera för de etableringar som verkligen blir av. De nätutbyggnader och anläggning av nya nät, som slutligen blir av, kommer med nödvändighet att innebära ytterligare ianspråktagande av värdefull natur. Det som inte skogsbolagen och vindkraften ännu lyckats förstöra ödeläggs då av nya nät.

 

 

Den hotade skogen

Min fascination för skogen grundades tidigt. I 11-årsåldern tog min älskade farbror Ragnar med mig på jakt och efter det var jag fast. Jag fick en stövarvalp av Ragnar och jag och min pappa jagade in den och vi ägnade mycket tid i skogen. Jag kände en stor tillfredsställelse av att vara i skogen. Tystnaden, träden, den gröna djupa mossan, bär och svampmarkerna, det svarta blanka vattnet i tjärnarna, det frasande ljudet när man går på frostbundna myrar, dofterna från myren, den pallett av färger den visar upp, dovt brunt, skimrande grönt, grått och djupt rött, tar jag till mig i ett djupt välmående. Djuren som lever i skogen skapar helhetsupplevelsen. Jaktens spänning. Skogen har jag aldrig upplevt skrämmande.

Min karriär inom dåvarande Arbetsmarknadsverket förde mig till olika platser. En av dem var Gotland. Jag tycker mycket om den ön och människorna där och återvänder gärna dit. Men det var någonting som saknades och som återkom till mig, när vi på semestrar reste hem till föräldrar och svärföräldrar i Ljusdal. När vi kom till Norrlandsporten och de skogklädda bergen mötte oss, så kom den riktiga hemortskänslan tillbaka.

Jag jagar fortfarande och vistas mycket i skogen, som är en helt annan skog än den jag gick i på 1940–50-talet. Trots kalhyggen, allt oftare brutalt markberedda, trista virkesåkrar och contortaplanteringar finns det fortfarande fickor av riktig skog med bär och svamp och skimrande mossa och äldre träd som aldrig upplevt vrålet från och tyngden av skördare och skotare, som river upp mossan och lämnar djupa vattenfyllda spår i den skövlade kalhuggna marken. Jag har nyss läst Kerstins Ekmans bok ”Herrarna i skogen”. Jag är bara några år yngre än henne och jag kan dela hennes sorg och vemod över en skog som så skamligt förvandlats till produktionsanläggningar.

Det som finns kvar av skogen hotas nu av ett myller av vindkraftverk. I Bollnäs och Alftas gamla, kulturellt intressanta finnbygder med över 40 000 besökare på årets evenemang, planerar Bergvik Skog AB att uppföra 720 vindkraftverk. Det är den slutliga förstörelsen av skogen som en plats för rekreation, återhämtning och för att fylla sina sinnen med vildmarkens stämning. Då byts vindens sus i trädkronorna mot det mekaniska svischandet från jättepropellrar på över 200 meter höga torn. Då har skogen förvandlats till ren industrimark och då vänder jag och många med mig den ryggen med en stor sorg och vrede.

Bergviks myckna snack om jobb som följer av vindkraften, framhävandet av samhällsnyttan är ren bullshit. Det blir inga eller mycket få jobb sedan verken byggts och vindkraften behövs inte i Sverige för att minska CO2-utsläpp eller för att öka den inhemska tillgången på el. Vårt har redan elöverskott, vindkraften förutan. Vad som återstår av Bergviks argumentation är det snäva vinstintresset och ägarnas krav på större avkastning

Vindkraften och jobben

Jobben inom vindkraften ”Ska Gävleborg ta del av jobben inom vindkraft?” Det var den provocerande rubriken på en insändare i Ljusnan den 3 sept. skriven av två höjdare inom vindkraftbolaget Vestas Northern Europé AB. För min del är svaret lika enkelt som självklart: Nej tack! Jag ska ge några bra skäl mitt nej

-Ni förstör vår miljö. I många år har storskogsbruket och Skogsstyrelsen försett oss med meningslösa torrdikningar med svåra följder för flora och fauna, man har sprutat hormoslyr för att utrota lövet och minskat variation och mångfald i våra skogar, vi har fått jättehyggen, hyggesplöjningar, virkesåkrar, den vedervärdiga contortan, liksom minken importerad från USA och lika oönskad i våra landskap. Därtill har vi fått vargen, som omöjliggör eller starkt försvårar jakt, fäbodbruk och djurhållning på betesmarker. Kommer ni med era monster till vindkraftverk och därpå följande nya omfattande ledningsgator, så tar ni bort den sista rest av vildmark man ännu kan uppleva på vissa ställen. Då blir skogen en produktionsenhet bland andra, som levererar flis, ved, dåligt och klent sågtimmer och en nyckfull vindkraftsel som aldrig kan ersätta kärnkraften

. -Jobben som ni snackar om är rallarjobb. När era anläggningar är byggda, så försvinner jobben.

-Ni talar om att vindkraften levererar skatteintäkter, 2 miljarder kronor år 2011. Men ni nämner inte att er verksamhet hålls igång av elcertifikatspengar som vi alla konsumenter drabbas av. Från 1/9 2011 – 21/8 2012 betalades elcertifikat ut enbart i Sverige motsvarande drygt 4 miljarder kronor från Svenska Kraftnäts system Cesar. Så samhällsekonomiskt går ni inte ihop. Inte företagsekonomiskt heller då det kostar 60 öre att producera en kWh vindkraftsel medan ni får högst 30 öre från Kraftbörsen. Därför lobbar ni hos statsmakten för att vi konsumenter ska betala ännu högre elcertifikat och energiskatter för att hålla er skyddade verkstad under armarna.

•Vi behöver inte er el, inte för att minska CO2-utsläppen, för vi har redan CO2-fri elproduktion. Er el behövs inte för inhemsk konsumtion för vi producerar redan 15 TW mer än vi förbrukar och prognoserna pekar på ett överskott på 25 TW . Varför ska vi konsumenter beskattas allt hårdare och få närmiljön förstörd för att vi ska sälja el till utlandet?

•Sveriges riksdag borde snarast ompröva sitt inriktningsbeslut om 30 TW från vindel

Denna eländiga vindkraft

Enligt SCB:s statistik över elproduktionen i vårt land hade vi t.o.m. juni i år producerat 82,2 TW, importen uppgick till 6,2 TW medan exporten uppgick till hela 14,9 TW. Räknat på helår kommer vi troligen att producera minst 15 TW mer än vi behöver i vårt land.
Vindkraften levererade under samma tid 3,5 TW. Vindkraften, som vi inte behöver och som innebär allt mer omfattande och förfulande ingrepp i våra landskap, är en Ebberöds bank. Produktionskostnaden uppgår till 60 öre kWh, kraftbörsen betalar som högst 30 öre för den elkraft som vindkraften levererar. Därför driver Svensk Vindenergi AB en intensiv lobbying för att vi konsumenter ska betala högre energiskatter och elcertifikat för att den vägen rädda en hopplös bransch.
I sin ansökan om ny kärnkraft slår Vattenfalls nya ledning fast att fram till år 2025 behövs inte någon ersättningskraft i Sverige.
Finns det då överhuvudtaget några rationella motiv för att vi ska behöva uppleva den ultimata miljöförstöringen i våra skogar, den som storskogsbruket och Skogsstyrelsen ännu inte lyckats uppnå, med etableringar av vindkraftparker i våra berg och skogar? Är det för att ska exportera ännu mer elkraft utomlands till allt högre kostnader för oss konsumenter? Ska vi offra allemansrätten, minska möjligheterna till jakt och vistelse i skogen, ska vi offra tystnaden och vildmarkskänslan, som både vi och en stadigt ökande turistström behöver för en sjuk sak? Vindkraften innebär inte minskade utsläpp av koldioxid i vår elproduktion, som redan i princip inte levererar några sådana utsläpp, vilket belysts av Vetenskapsakademin. Och vi ska inte förledas att tro att det inte är nog med bara vindkraftsparkerna. När och om vindkraften når några mer betydande produktionsvolymer än nu, kommer en mycket omfattande och ytterst kostsam utbyggnad av nya nät med åtföljande kraftledningsgator att krävas, som innebär nya och svåra ingrepp i vår natur.
Säg nej till fortsatt utbyggnad av vindkraft!

Syrien

I Syrien utkämpas ett krig mellan shiamuslimer och sunnimuslimer, där shia supportas av Iran och sunni av Saudiarabien. Ryssarna skickar vapen och utrustning omvägen över Iran till shia i detta krig och USA skickar samma saker omvägen över Saudiarabien till sunni. Under tiden detta krig pågår dör civila, barn, kvinnor och gamla i drivor i granatregn som regnar in över städerna och byarna, de slaktas av tungt beväpnad milis som går in hus och hem och dödar allt de ser. Infrastrukturen bryter samman. Mat, vatten och sanitet saknas på många håll och de hittills överlevande lever i skräck, svält och umbäranden och i en upplevelse av total nonchalans från omvärlden.
I FN:s säkerhetsråd blockeras varje försök till ingripande i konflikten av ryssar och kineser. Det är oerhört frustrerande att gång på gång uppleva förtvivlade syrier i TV-rutan, som förtvivlat ropar på hjälp från omvärlden. Det är nästan lika frustrerande att uppleva att FN:s stadga är skriven så att permanenta medlemmar i säkerhetsrådet av snävt egoistiska skäl kan blockera helt nödvändiga insatser för att få stopp på dödande av civila i en stat. Om inte FN kan leverera, när det behövs, kan man ifrågasätta organisationens existens

Miljöpartiet mot lantisarna

Upprörd och förbannad äntrade Miljöpartiets partisekretare Anders Wallner talarstolen på partiets kongress i söndags och ropade med retorisk hetta ut över de församlade ombuden: ”Vad fegt, har lantisarna fått vetorätt nu?” Kongressen hade beslutat att miljöskadliga subventioner skulle fasas ut, men av valtaktiska skäl hade reseavdraget för bilåkning till och från jobbet fått en frisedel tills vidare.

Den typiske miljöpartisten är ung, välutbildad, bosatt i välmående medelklassområden i landets storstäder. Ett svärmiskt naturintresse är utmärkande liksom kärnkraftsmotståndet. Bilåkning är en styggelse för den typiske miljöpartisten och ett uttryck för det är att förslaget om att slopa reseavdraget tog sig ända fram till omröstning på kongressen. Ett annat miljöpartistiskt mål för att kupera bilåkandet är olika förslag om drastiska höjningar av drivmedelsskatterna. Själv har miljöpartisten tillgång till en utmärkt kollektivtrafik utanför villatomten.

Ett annat utmärkande drag är oreserverat stöd för stora rovdjur hos lantisarna och motstånd mot jakt. 2-3000 vargar i landet anses vara ett rimligt mål.

I en nyligen publicerad rapport om journalistkårens partisympatier stödde 41 % av kåren Miljöpartiet. På Sveriges radio var Miljöpartiet första val för 54 % av de anställda journalisterna. Därmed har partiet en enorm megafon för opinionsbildning och lobbying.

Maziej Zaremba har i sin avslöjande artikelserie ”Skogen vi ärvde” pekat på att en stockholmare kan sätta sig på cykeln och åka till en skog, där han/hon kan vandra i timmar utan att stöta på ett kalhygge eller en väg. För oss lantisar tar det högsta en kvarts promenad innan vi möter en väg, ett kalhygge, en virkesåker eller risig och motbjudande Contortaplantering.

Miljöpartiet har en blind fläck i sitt miljöengagemang och det är den miljöförstöring som sker i den svenska skogen. När hörde vi en miljöpartist stå upp till försvar för en privat skogsägare som hotas av åtal av Skogsstyrelsen om han inte kalavverkar sin skog? Vilka motioner har partiet lagt med krav på reformering av skogslagstiftningen och Skogsstyrelsen? Har man tagit några initiativ för att hindra storskogsbrukets misshandel av landets skogar? Man stöder glatt etableringen av hiskeliga åbäken till vindkraftverk hos oss lantisar, som dels inskränker allemansrätten och dels kräver nya vägar rakt upp i bergen, som kommer att öka risken för svåra översvämningar i det allt mer nederbördsrika klimat vi har framför oss.

Det verkar som om miljöpartisterna tycker att detta kan vi ha, vi lantisar, och passar inte galoscherna kan väl vi liksom de flytta in till stan.

Replik Birgitta Ohlsson

2012-05-16

Birgitta Ohlsson kallar mig som lekman tillsammans med en rad opinionsbildare och vetenskapsmän för vilseledda opinionsbildare, (Ljusnan 15 maj), och ser själv tydligen vindkraften som helt problemfri. För att vara aktiv miljöpartist är det en något märklig hållning.
Den skog som vi lärt oss älska är på många håll på väg mot en oljeblänkande, dieseldoftande, hyggesplöjd tårta, garnerad med virkesåkrar. Strösslingen på toppen av tårtan med allt fler monstruösa, vägkrävande, bullrande åbäken till vindkraftverk har påbörjats. När skogs- och vindkraftsbolagen förverkligat sina planer så kommer vi på flera ställen finna en ny skog – en skog av vindkraftverk som kastar livsfarliga isprojektiler omkring sig på långa avstånd. Då har vi en allvarlig inskränkning av allemansrätten. De vägar som vindkraften kräver går rakt upp i bergen och kommer att ge kraftiga bidrag till ökande översvämningsrisker i det allt nederbördsrikare klimat vi står inför.
Det finns bara ett skäl till skogsindustrins starka drivkrafter för etablering av vindkraftverk och det är den enorma tillgången på lättförtjänta pengar som ställs till förfogande för uppförande och drift som vi alla tillhandahåller genom elcertifikaten från våra elräkningar. Miljöpartisten Birgitta Ohlsson tycker uppenbarligen att det är helt i sin ordning.
Sedan år 2009 har vårt land högre intäkter från utlandsturism än vad vi gör av med när vi själva reser utomlands. Turismen har fler anställda än de 14 största företagen i Sverige och omsatte år 2010 87 miljarder, nästan lika mycket som exporten av svenskt stål, järn och sågvirke tillsammans. Tror någon att de kommer att fortsätta komma i samma omfattning om den vackra, lugna miljö de söker är nedlusad av vindkraftverk, som de har nog av i sin hemmiljö.
Jag är stark motståndare till att mina elcertikatpengar går till vindkraft och jag delar Kungl. Vetenskapsakademins åsikt att en mycket mer konstruktiva användning av dessa pengar vore att satsa på vägtrafiken som står för 30% av CO2-utsläppen i landet.
Birgitta Ohlssons miljöengagemang verkar börja och sluta i kampen mot kärnkraft.

Företagsklimat i Bollnäs

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs årliga ranking av företagsklimatet presenterades den 23 april i år. Det har tydligen Ljusnan funnit mindre läsvärt eftersom man inte har presenterat resultaten för år 2011. Bollnäs hamnar där på plats 228 av 290 kommuner, minus 11 placeringar sedan år 2010.

Svenskt Näringsliv har mätt företagsklimatet i landets kommuner sedan år 1999. Den främsta orsaken till detta är att organisationen ser ett samband mellan kommunernas företagsklimat och hur företagen och därmed jobben och välfärden utvecklas i kommunerna

"Eftersom det finns ett direkt och mycket tydligt samband mellan hur företagen i en kommun uppfattar dialogen med sin kommunledning och hur det går för kommunen i vår ranking, kan man inte nog betona betydelsen av en god lokal dialog”, påpekar Carl Ström i Svenskt Näringsliv i en kommentar till 2011 års undersökning.

Jag är övertygad om att det är i det avseendet man ska söka förklaringen till Bollnäs klena resultat och företagsklimat. Det är den politiska och administrativa kommunledningens ansvar att inpränta i varje cell av kommunen vikten av ett bra bemötande, lyhördhet och hjälpsamhet mot företag som vänder sig till kommunen. Det spelar ingen roll om kommunen, som Bollnäs har, kompetenta, hårt arbetande medarbetare på näringslivskontoret, om företagen överallt i andra kontakter med kommunen möts av tveksamhetet, byråkrati och svagt engagemang.
Man skulle kunna göra en katalogaria med texter från projekt i kommunens två senaste, av fullmäktige antagna, näringslivsprogram som sänkts eller snöpts med starkt inflytande från folkpartiet och med benäget bistånd av Ljusnans ledarsida. Det handlar om Brotorget och byggande av galleria för HM m.fl. och centrumnära camping som fp gick till val på att stoppa, liksom satsning på gröna näringar som bl.a. innefattade byggande av ett företagshotell för slakteri, styckningsanläggning och 2 andra livsmedelsföretag. Satsningen på Nytorp med bl.a. ett centrum för livsmedelsutveckling där regionens kommuner gett Bollnäs mandatet genom att stödja projektet. Där kommunen för övrigt redan hade byggt en hästanläggning för 15 mkr för att bredda och stärka jordbruksutbildningen och kunna bli ett centrum för utvecklad hästnäring.

Om man vill ha ett bra företagsklimat använder man inte den kommunala makten till att jävlas med folk man av en eller annan orsak ogillar. Dåligt företagsklimat sprids som ringar på vattnet med stor hastighet. Svenskt Näringslivs kommunranking är med stor säkerhet en viktig källa till information för företag som söker nya orter för etablering. Och med den kunskapen om Bollnäs lär inte vår kommun bli något förstahandsval. För jobben och välfärden skull bör mätningen av företagsklimatet inte nonchaleras. Ett första mål för Bollnäs borde vara att kravla sig upp till den övre halvan av kommuner i mätningarna.

Avgå landsbygdsminister Eskil Erlandsson

När landsbygdsminister Eskil Erlandsson nyligen intervjuades av DN:s reporter Maciej Zaremba om det icke existerande skyddet för skyddsvärd skog, svarade han så här på frågan vad ska människor göra som fått se sin älskade skog skövlas av skogsmaskiner: ”Men dom har ju tomten kvar!”
Det är så att man baxnar. Vilket kvarvarande värde kan finnas på en fastighet, som trots övarklaganden i alla instanser och uppvaktningar hos regeringen plötsligt befinner sig i en miljö som har likheter med slagfältet i Verdun under första världskriget? Har karln förlorat all förmåga att satta sig in i känslorna hos en familj, som flyttar till ett hus nära en vacker skogsmiljö, en trollskog, och som gläds varje morgon när man kommer ut på trappan och ser ljuset som tränger in mellan grenarna och får mossan att glittra, för att sedan bli av med allt. Erlandsson får se bilderna på förödelsen med avverkningen en meter ifrån tomgränsen och konfronteras med skogslagens totalt obefintliga förmåga att skydda från sådana här brutala övergrepp. Han tycker att det är helt i sin ordning.
Erlandsson själv är naturligtvis för alltid försäkrad mot sådan skadegörelse på sin lantgård i Ljungby i Småland.
Skogsstyrelsen har Eskil Erlandsson förvandlat till en papperstiger. Han har avvisat en utredning år 2006 ”Mervärdesskog”, som föreslog att Sverige skulle följa grannländernas exempel och bötfälla skogsägare som bryter mot hänsynsparagrafen, eftersom brotten är så många. Det skulle äventyra äganderätten, menade han i riksdagen. Han har uppenbarligen sett till att Miljöbalken inte gäller för skogsägare som vill avverka och att Skogsstyrelsens beslut om meddelat avverkningstillstånd inte kan överklagas. ”Skogsägaren, som anmält avverkning, får ett automatiskt ej undertecknat svar från Skogsstyrelsen. Om ingen verklig eller elektronisk tjänsteman hör av sig inom 6 veckor är det bara att dundra in med skogsmaskinerna. Av 67000 anmälningar till Skogsstyrelsen år 2010 villkorades myndigheten 8 av dem, omkring 0,1 promille med krav på hänsyn till människa eller landskap. Vilket ändå var ett framsteg År 2006 var siffran 0”, skriver Zaremba.
Jag måste erkänna att jag varit naiv. Jag trodde det fanns ett fungerande skydd för alltför okänslig avverkning. Zarembas artiklar har visat att det är en illusion. Jag har under årens lopp anmält några spelplatser för tjäder till dåvarande Skogsvårdsstyrelsen i tron att de skulle skyddas. De finns inte kvar och det anklagar jag Eskil Erlandsson för liksom för alla andra brutala miljöförstöringar som skogsbruket i vårt land gör sig skyldig till.
Jag tycker att det finns anledning till en omprövning av skogspolitiken i vårt land, att Skogsstyrelsen omstruktureras i grunden att lagstiftningen ger ett ovillkorligt skydd mot skoglig rovdrift och att Eskil Erlandsson lämnar sin post

Svar till Örjan Norling, Ljusnans insändarsida

Örjan Norling buntar ihop mig med Kungl. Vetenskapsakademins energiutskott och tycker att jag skriver en konstig insändare och Vetenskapsakademin en konstig artikel, när den massiva utbyggnaden av vindkraften i vårt land ifrågasätts.
Det är inte så konstigt. För det första och det som Vetenskapsakademin bl.a. lyfter fram, är vindkraften en opålitlig och komplicerad energikälla. Under de riktigt kalla perioderna, då energibehovet är som störst, brukar det för det mesta vara vindstilla. Tyskarna, som drabbades av emotionell dimsyn efter kärnkraftolyckan i Fukushima i Japan och började en rask avveckling av kärnkraften, fick känna av det i höstas då det under 40 dagar rådde mycket svaga vindar i landet, som ledde till svåra problem. ”Om inte korrekt spänning och strömstyrka kan garanteras i kraftnäten kan irreparabla skador uppkomma på komplicerad och känslig utrustning, som är vanlig i dagens samhälle”, skriver Vetenskapsakademin i sin artikel. I Tyskland är riskerna för detta uppenbara. Tyskarna håller tydligen på att förlita sig på leverans av stora mängder rysk gas för sin försörjning, som dels är ett fossilt bränsle och dels kan skapa andra problem. Ryssarna är kända för, att när det behövs, göra politik av sina energileveranser.
För det andra ger vindkraften inga bidrag till att minska de fossila utsläppen från elproduktionen i vårt land, som redan har en fossilfri elproduktion. Vindkraften kan heller aldrig bli ett alternativ till kärnkraften. Om pengarna från satsningarna på vindkraft i stället satsats på att minska de fossila utsläppen från trafiksektorn, skulle de ha gjort en ordentlig samhällsnytta.
För det tredje förfular vindkraften landskapsbilden. I det mellansvenska skogsbältet, som redan plågas av en ohejdad expansion av varg och björn, av stora kalhyggen, likformiga virkesåkrar och skogar som genomkorsas av ett finmaskigt rutnät av skogsbilvägar, blir de anskrämliga vindkraftsverken på något sätt finalen på hur man kan missbruka den miljö vi ärvt.
Jag har inget emot att betala elcertifikat, om de används till bra ändamål. Men vindkraften är samma villospår som etanolen och de pengar som jag och flera miljoner andra svenskar varje månad skickar till elcertifikaten, borde inte användas till dessa syften. Konstigare än så är det inte, Örjan Norling.

Anders Bering Breivik

Har datorspelet World of Warcraft gett bidrag till att forma monstret Anders Bering Breivik?
Enligt uppgifter i media ägnade han större delen av år 2006 till att under c:a 16 timmar om dygnet till att spela det spelet. Figurerna i det spelet är fullkomligt befriade från empati medan de dödar fiender i massor. En död motståndare är en bra motståndare. Kan spelandet ha varit sista finslipningen av formandet av en helt känslokall, oberörd massmördare?
Detta är en kontroversiell frågeställning. De flesta experter är väl överens om att datorspel inte formar de spelande. Men för en person som Breivik med, för att använda ett bevingat uttryck, har en felprogrammerad hjärna, tycker jag att World of Warcraft kan ha spelat en roll.
Han visar samma känslokyla i rätten som aktörerna i spelet. Ett neutralt ansiktsuttryck, som sällan visar någon som helst sinnesrörelse. Han har i rätten uttryckt att han såväl omedelbart före, som under dåden och i rättsalen sett till att trycka ifrån sig alla känslor av empati, medlidande eller ånger. Ibland får man intrycket att man skulle kunna påverka honom med en datormus, att det inte är TV utan ett datorspel vi ser på skärmen.
OK! Jag antar att det är många som ifrågasätter dessa funderingar. Men jag tycker ändå att frågan kan ställas

Låt oss slippa vindkraft i vårt land

” Att en gigantisk vindkraftsutbyggnad genomförs i ett land som Sverige, som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem, är obegripligt. Pengarna borde i stället läggas på att minska utsläppen i transportsektorn.” Den som hävdar detta är Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott i en debattartikel i Svenska Dagbladet söndagen den 25 april.

Den främsta anledningen till den ohejdade utbyggnaden av vindkraften i vårt land är förekomsten av elcertifikat. Elcertifikaten är en omvänd Robin Hood-modell. Staten tar pengar från vanligt folk vid varje betalning av elräkningen och skickar till elproducenter av förnybar el, som redan har såar av pengar, i form av elcertifikat. Dessa kan säljas till andra producenter, som har skyldighet att köpa. Elproducenterna blir så likvida att man ibland gör rena tokinvesteringar, exempelvis Vattenfalls satsningar kraftverk eldade med den miljöförstörande brunkolen och köp av dåliga kärnkraftverk i Tyskland, som nu genom regeringsbeslut ska läggas ner.
Vindkraft är ju på ett sätt den optimala investeringen för då får man kraftverk som genererar nya sköna elcertifikat. Därför kan vindkraftsbolagen dra omkring bland skogsägare som forna tiders baggbölare och erbjuda bra betalt för att få sätta upp sina anskrämliga och bullrande vindkraftverk på skogsägarnas mark.

TV-programmet ”Uppdrag granskning” beskrev för c:a 2 år sedan i ett program om elförsörjningen i vårt land bl.a. hur elcertifikaten helt snedvrider elmarknaden och hur vi konsumenter via våra elcertifikatpengar får bekosta normala underhåll och ersättningsinvesteringar hos elproducenterna.

Vindkraftverk är kolossala, fula, buillrande och frånstötande och kraftigt miljöstörande i de områden, där man ännu kan uppleva en till viss del ostörd natur. De svarar inte mot något behov i vårt land. Utbyggnaden av vindkraft bidrar inte till minskade fossilutsläpp i elsektorn, där vårt land redan har en fossilfri produktion. Det är alltså fel använda pengar. Pengar som i stället enligt experterna i Kungl. Vetenskapsakademin borde riktas mot transportsektorn, där cirka 35 % av de fossila utsläppen sker i dag.

Stoppas inte utbyggnaden av vindkraft i landet, borde vi försöka få till en betalningsbojkott mot elcertifikaten.

Rikspolischef Bengt Svensson gör en pudel och sparkar nedåt

Ryktet går att den svenska polisorganisationen med 28 000 anställda dras med förtryck, hot och repressalier mot poliser som påtalar fel och missförhållanden inom kåren. Det har uppmärksammats i media och rikspolischef Bengt Svensson intervjuades ganska nyligen om dessa rykten. Han verkade okunnig om dessa förhållanden och sa bl.a. att om det så bara förekommer ett fall av den här typen, så är det ett allvarligt fel och ska bekämpas.
P1-programmet Kaliber har grävt ner sig i frågan och kommit upp med följande: Man har pratat med 30 poliser på olika håll i landet som bekräftar att det förhåller sig precis som ryktet säger. Över 50 % av polisens skyddsombud i landet bekräftar också bilden av en organisation som förtrycker och hotar poliser som påtalar fel och brister i organisationen.
I dagens P1-morgon redovisas ett fall där polisen Thomas Agnevik i Östergötland, som är skyddsombud, hos ledningen i Östergötland påtalat att polisens olika fordon lastas så tungt i olika uppdrag att de kan utgöra en trafikfara och riskera både polisers och mötande trafikanters liv och hälsa. Han fick ingen reaktion över huvud taget och efter en tid vände han sig till lokala media och beskrev problemet. Därefter skrev han ett brev till rikspolischef Bengt Svensson och bad om hans syn på problemet. Han, i sin tur, bad en polismästare som tjänstgjorde tillfälligt på RPS att besvara brevet.
När Thomas Agnevik fick detta brev så fick han veta att han med sina åtgärder, bl.a. kontakten med media hade skadat de personliga relationerna mellan honom och organisationen i stort och att han dessutom hade skadat hela polisorganisationen. Han upplevde brevet som hotfullt och kände oro för sin anställning.
När Bengt Svensson ska bemöta detta i dagens P1-morgon, så säger han att brevet fått en mycket olycklig formulering och att den tillfälligt tjänstgörande polismästaren fått ett alldeles för stort uppdrag. Bengt Svensson tar på sig sitt ansvar för att det gått snett. På reporterns fråga om en polismästare inte känner till att det är en grundlagsskyddad rättighet att informera media svarar Svensson att det är klart att han gör.
Att RPS har befattningshavare, som så uppenbart saknar taktisk begåvning, är förvånande. Här ska man hantera en situation, där ett skyddsombud i organisationen fört fram en berättigad kritik och när reaktion från den berörda ledningen uteblir, vänt sig till media. Minsta eftertanke borde väl ha lett fram till slutsatsen att felaktiga formuleringar i brevet till Agnevik, direkt skulle slå tillbaka mot RPS. Det är också förvånande och beklämmande att Bengt Svensson inte korrekturläst det brev som han nu skyller på den tillfälligt inlånade polismästaren. I stället sparkar han nedåt samtidigt som han gör en pudel.
Polisen i Sverige har fått utomordentligt stora resurser under senare år. Resultaten i form av högre uppklarningsfrekvens, insatser mot vardagsbrottsligheten i form av inbrott, rån m.m. låter vänta på sig. Författaren och förre professorn vid Polishögskolan,Leif GW Persson, har i TV-programmet ”Veckans brott” tydligt uttalat att väldigt många poliser är lata och ovilliga att utföra mer krävande insatser. Unga, nyutbildade poliser, som kommer till jobbet med glöd och ambition att göra ett gott jobb, mals ner av den destruktiva kårandan och anpassar sig till den kultur som råder. Allmänhetens förtroende för den svenska polisen är lågt. Det måste vara något grundläggande fel med den svenska polisens organisation. Klart läge för en grundläggande översyn och byte av högsta operativa ledning, som uppenbarligen inte lyckas att styra denna svårstyrda organisation.

Kirov-vargar

Är det fler än jag som noterat och funderat över den vanligt förekommande gula färgen man ser på bilder av levande och döda vargar i vårt land? Ska inte ”gråben” vara grå? I en artikel i tidningen ”Åbo Underrättelser” den 18 januari 2012 ge den synnerligen meriterade professorn och överkonservatorn vid Helsingfors Zoologiska Museum, Eirik Granqvist, en förklaring till detta fenomen.
Han hävdar att de ”genetiskt ytterst värdefulla vargar” som av och till invandrar österifrån till Sverige i och många av de i Sverige levande vargarna i själva verket till största delen härstammar från korsningar mellan vargar och Laikatikar. Under kommunisttiden odlade ryssarna dessa korsningar på Kirovinstitutet för användning i gränsbevakningen. De egenskaper man odlade på var att få fram djur som var ytterst vaksamma, inte skällde och var mer stationära än vanliga vargar. En stor del av dessa framodlade exemplar hade den gula färg vi nu kan se på många bilder på vargar i Sverige Nu har dessa individer avlösts av elektronisk gränsbevakning och varghybriderna ha släppts ut i naturen på sedvanligt ryskt sätt att klara sig bäst de kan. Det har visat sig att dessa korsningar accepteras utan problem ar fritt levande vargar. Även andra korsningar mellan varg och hund förekommer i Ryssland, bl.a. har korsning mellan varg och sibirian husky iakttagits. Ryssarna har nyligen höjt skottpengarna, för både dessa korsningar och den ursprungliga sibiriska skogsvargen.
Granqvist hävdar t.ex. att den vargtik som nyligen för tredje gången flyttats med helikoptertransport från renbetesland till Mellansverige och sedan återvänt och som av svenska forskare beskrivs som genetisk synnerligen värdefull för att minska inaveln i den svenska vargstammen i själva verket är en byracka och Kirov-varg.
Granqvist har heller ingen förståelse för påståendet om den svårt inavlade svenska vargstammen, som enligt forskaruppgifter ska ha lett till omfattande skador på djuren. Han hävdar att några inavelsproblem för vilda vargstammar inte är kända någonstans. Uppgifter från den senaste licensjakten på varg i vårt land visade heller inga inavelsskador.
Granqvist avslutar sin artikel med följande tänkvärda ord:
”På det här viset har vi snartingen verklig sibirisk skogsvarg kvar i Finland, Sverige och Norge utan enbart brokiga byrackor, men kanske det är dit man strävar? Möjligast stationära odjur som omöjliggör livet på landsbygden.”

Hen

Det nya personliga pronomet hen, som marknadsförs av radikala feminister, har vållat en intensiv debatt. Tanken är uppenbarligen att det vanliga sättet att dela upp könen i hon och han är ett uttryck för kvinnoförtryck och bör mönstras ut. Ursäkta mig, men jag håller inte med. Här har radikalfeministernas spårnäsa i jakten på kvinnoförtryck förlorat spänsten och gjort en feltolkning av det som flödat in i näsan.
Så snälla, mönstra ut ordet hen så snart som möjligt. Användare av hen som talar om tredje person, borde rimligen hamna i henne/hennes och då byter språkligt alla män kön och blir kvinnor. Det borde väl även de mest utpräglade velourkillar ta avstånd ifrån

Vem kastar första bomben i Mellanöstern?

Israel, som hotas att utplånas av Iran, hotar i sin tur med att bomba Irans kärnforskningsanläggningar. Iran vägar att släppa in internationella kontrollanter i sina mest hemliga anläggningar för kärnkraftsforskning. Båda länderna beter sig som skitstövlar mot sina grannar. Israel behandling av sina grannar har vissa likheter med det herrefolk, som hade tänkt sig den slutgiltiga lösningen av judefrågan. Inrikespolitiskt har man dock en fungerande demokrati och tillämpar rättstatens principer. Det gör däremot inte shiamuslimska Iran, som är en teokrati med en hård repression av sitt folk, som lett till upprepade demonstrationen med krav på frihet och demokrati, som varje gång slagits ned i blod och död. Landet har starka maktambitioner och konspirerar för att skapa kontroll i Afghanistan och stoppa den slingriga väg mot demokrati, som landet beträtt. Iran stöder öppet och skamlöst den slaktarregim som ännu sitter vid makten i Syrien med siktet inställt på att utsträcka sin brutala teokrati till det landet, när Assad äntligen försvunnit från makten. Iran har starka band till terrororganisationen Hizbollah, som man liksom Syrien aktivt stöder med vapen och teknologi. Liksom Iran anser Hizbollah att Israel är en olaglig statsbildning som ska avvecklas
Den syriska folkliga resningen, som startades med ett rop demokrati av västligt snitt förefaller vara på väg att delvis kapas av sunnimuslimska militära aktivister med starkt stöd från Saudiarabien, som är Irans främsta antagonist i Mellanöstern. Flera av dessa aktivister, med omfattande militär erfarenhet och kompetens från det långa krigstillståndet i Afghanistan, bekämpar Assads militärmakt med helt andra mål än de ursprungliga syriska demonstranterna. Man vill dels upprätta en sunnimuslimsk teokrati i Syrien och införa sharialagar och dels släcka ut Irans starka inflytande över Syrien. Om den sunnimuslimska kniptången mot Iran skulle bli framgångsrik ökar förmodligen nervositeten där som i sin tur kan leda till att man skicka iväg den första inhemska atombomben mot Israel dels för att hinna före det troliga israeliska bombardemanget av sina nukleära anläggningar och dels för att visa upp sina muskler för omvärlden.
Israel, å sin sida, har ju ofta visat sig ”trigger happy” och har med sin snabbhet och militära överlägsenhet dels vid ett flertal gånger avvärjt hot, men också utvidgat sitt territorium i strid mot internationell rätt. Den dagen då Israel anser sig ha helt säkra bevis på att Iran har eller är i slutfasen av en helt färdig atombomb, dröjer det nog inte länge innan israeliska flygplan lyfter med sina bomblaster mot Iran.
Det här scenariot ligger nog rätt nära tiden och känns djupt obehagligt och hotfullt. Det är svårt att föreställa sig vad som skulle följa på en krasch mellan Iran och Israel men sannolikt skulle världen kastas in i en ny fas av upptrappade militära konflikter med mycket svåra konsekvenser. Vi har en hotfull och dramatisk tid framöver

Om kyla och el

Senvinternattens köld är svår
Vindkraften står där och blänker
Inte en vindpust till verken når
Medan svinkylan sakta sig sänker

Oljekondensen dundrar och går
Kör sina skitiga kilowatt
Kärnkraften vacklar, gammal och matt
I rykande köld i buskar och snår

Elproducenter, se hur bra de mår
När de ser miljarderna strömma
Från pressade hushåll var dag som går
Till producenternas gömma.

Släpp in de nya, riv ut de gamla,
Kärnkraften behöver vi länge än
Låt oss sluta i dunklet famla
Och skaffa oss elkraft som räcker sen

Kortavgifter till banken

Vore det inte klädsamt om banker som blir kontantlösa befriar oss kunder och handeln från de olika kortavgifter, som bankerna tar ut. Vi sätter in våra löner, pensioner och kassor från handeln, vi får 0 kr i ränta för pengar som bankerna i sin tur lånar ut med god och lönsam marginal. Vår enda möjlighet att få tillgång till våra pengar är att använda kort. Handelns avgifter till bankerna är höga och ett djupt orättvist inslag i affärslivet.
Den här reformen har garnerats med en liten vacker samhällstillvänd prydnad. Man säger sig vilja få bort rånrisken. I själva verket är hela reformen något som stavas girighet. Genom att ta bort kontant-hanteringen gör man en väldig rationaliseringsvinst och kan göra sig av med personal. Hela reformen är i verkligheten ett inslag i racet som bankerna kör för att vinna slaget om vem som kan visa upp de högsta tvåsiffriga miljardvinsterna i sina årliga bokslut och vem av direktörerna som kan få den snyggaste bonusen.
Om inte banken tar bort dina kortavgifter, så byt till en bank med kontanthantering