Avgå landsbygdsminister Eskil Erlandsson

När landsbygdsminister Eskil Erlandsson nyligen intervjuades av DN:s reporter Maciej Zaremba om det icke existerande skyddet för skyddsvärd skog, svarade han så här på frågan vad ska människor göra som fått se sin älskade skog skövlas av skogsmaskiner: ”Men dom har ju tomten kvar!”
Det är så att man baxnar. Vilket kvarvarande värde kan finnas på en fastighet, som trots övarklaganden i alla instanser och uppvaktningar hos regeringen plötsligt befinner sig i en miljö som har likheter med slagfältet i Verdun under första världskriget? Har karln förlorat all förmåga att satta sig in i känslorna hos en familj, som flyttar till ett hus nära en vacker skogsmiljö, en trollskog, och som gläds varje morgon när man kommer ut på trappan och ser ljuset som tränger in mellan grenarna och får mossan att glittra, för att sedan bli av med allt. Erlandsson får se bilderna på förödelsen med avverkningen en meter ifrån tomgränsen och konfronteras med skogslagens totalt obefintliga förmåga att skydda från sådana här brutala övergrepp. Han tycker att det är helt i sin ordning.
Erlandsson själv är naturligtvis för alltid försäkrad mot sådan skadegörelse på sin lantgård i Ljungby i Småland.
Skogsstyrelsen har Eskil Erlandsson förvandlat till en papperstiger. Han har avvisat en utredning år 2006 ”Mervärdesskog”, som föreslog att Sverige skulle följa grannländernas exempel och bötfälla skogsägare som bryter mot hänsynsparagrafen, eftersom brotten är så många. Det skulle äventyra äganderätten, menade han i riksdagen. Han har uppenbarligen sett till att Miljöbalken inte gäller för skogsägare som vill avverka och att Skogsstyrelsens beslut om meddelat avverkningstillstånd inte kan överklagas. ”Skogsägaren, som anmält avverkning, får ett automatiskt ej undertecknat svar från Skogsstyrelsen. Om ingen verklig eller elektronisk tjänsteman hör av sig inom 6 veckor är det bara att dundra in med skogsmaskinerna. Av 67000 anmälningar till Skogsstyrelsen år 2010 villkorades myndigheten 8 av dem, omkring 0,1 promille med krav på hänsyn till människa eller landskap. Vilket ändå var ett framsteg År 2006 var siffran 0”, skriver Zaremba.
Jag måste erkänna att jag varit naiv. Jag trodde det fanns ett fungerande skydd för alltför okänslig avverkning. Zarembas artiklar har visat att det är en illusion. Jag har under årens lopp anmält några spelplatser för tjäder till dåvarande Skogsvårdsstyrelsen i tron att de skulle skyddas. De finns inte kvar och det anklagar jag Eskil Erlandsson för liksom för alla andra brutala miljöförstöringar som skogsbruket i vårt land gör sig skyldig till.
Jag tycker att det finns anledning till en omprövning av skogspolitiken i vårt land, att Skogsstyrelsen omstruktureras i grunden att lagstiftningen ger ett ovillkorligt skydd mot skoglig rovdrift och att Eskil Erlandsson lämnar sin post