Det mörka hotet

”Tyskland är väl inget föredöme i miljösammanhang” utropar signaturen Louis Jacky i torsdagens Ljusnan och Karl Hedlund i fredagens, som tunga invändningar mot min insändare i tisdagens tidning, Jag har aldrig påstått det heller. Tyskland är nummer 2 i ordningen av de länder i Europa, som släpper ut mest koldioxid. Men jag styr inte över vilken rubrik som insändarredaktionen vill använda. Jag ville påvisa två viktiga omständigheter, dels behovet av att storskaligt börja utvinna solenergin för att kunna minska utsläppen av växthusgaser och dels peka på att Tyskland, delvis därtill tvingad av beslutet att avveckla landets kärnkraft till år 2020, måste hitta andra sätt att försörja sig med ren energi. Vindkraften kommer inte att räcka. Därför finns man i Marockos del av Sahara i ett projekt kallat Desertec med syfte att åstadkomma en storskalig utvinning av solenergi som till delar skulle kunna exporteras till Europa.

Över 20 000 människor från 190 länder kom förra helgen med flyg till FN:s miljökonferens i Doha. De tog in luftkonditionerade hotell. Man släpper ut mängder av koldioxid på denna samling. Vad har FN:s upprepade miljökonferenser lett till? Utsläppen av koldioxid till atmosfären har ökat. Det är inte förenat med särskilt stora svårigheter att få fram allmänna medel för att rädda lättsinniga och krisande banker, men det verkar förbannat svårt att få fram medel för att avvärja det mörka hotet mot vår jord från klimatet. Vilken dom tror ni vi får av våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn när dom står där år 2060 med översvämmade städer och jordbruksområden, med snabb ökenutbredning, omfattande folkomflyttningar, svält och ett helt oregerligt väder. ”Varför gjorde ni inget? Ni kunde ju om ni hade velat.”  Det behövs åtminstone en kontinents resurser för att få fram hållbara resultat för en storskalig utvinning av solenergin. Det skulle kunna vara Europa