torsdag 3 maj 2012

Svar till Örjan Norling, Ljusnans insändarsida

Örjan Norling buntar ihop mig med Kungl. Vetenskapsakademins energiutskott och tycker att jag skriver en konstig insändare och Vetenskapsakademin en konstig artikel, när den massiva utbyggnaden av vindkraften i vårt land ifrågasätts.
Det är inte så konstigt. För det första och det som Vetenskapsakademin bl.a. lyfter fram, är vindkraften en opålitlig och komplicerad energikälla. Under de riktigt kalla perioderna, då energibehovet är som störst, brukar det för det mesta vara vindstilla. Tyskarna, som drabbades av emotionell dimsyn efter kärnkraftolyckan i Fukushima i Japan och började en rask avveckling av kärnkraften, fick känna av det i höstas då det under 40 dagar rådde mycket svaga vindar i landet, som ledde till svåra problem. ”Om inte korrekt spänning och strömstyrka kan garanteras i kraftnäten kan irreparabla skador uppkomma på komplicerad och känslig utrustning, som är vanlig i dagens samhälle”, skriver Vetenskapsakademin i sin artikel. I Tyskland är riskerna för detta uppenbara. Tyskarna håller tydligen på att förlita sig på leverans av stora mängder rysk gas för sin försörjning, som dels är ett fossilt bränsle och dels kan skapa andra problem. Ryssarna är kända för, att när det behövs, göra politik av sina energileveranser.
För det andra ger vindkraften inga bidrag till att minska de fossila utsläppen från elproduktionen i vårt land, som redan har en fossilfri elproduktion. Vindkraften kan heller aldrig bli ett alternativ till kärnkraften. Om pengarna från satsningarna på vindkraft i stället satsats på att minska de fossila utsläppen från trafiksektorn, skulle de ha gjort en ordentlig samhällsnytta.
För det tredje förfular vindkraften landskapsbilden. I det mellansvenska skogsbältet, som redan plågas av en ohejdad expansion av varg och björn, av stora kalhyggen, likformiga virkesåkrar och skogar som genomkorsas av ett finmaskigt rutnät av skogsbilvägar, blir de anskrämliga vindkraftsverken på något sätt finalen på hur man kan missbruka den miljö vi ärvt.
Jag har inget emot att betala elcertifikat, om de används till bra ändamål. Men vindkraften är samma villospår som etanolen och de pengar som jag och flera miljoner andra svenskar varje månad skickar till elcertifikaten, borde inte användas till dessa syften. Konstigare än så är det inte, Örjan Norling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar