Det mörka hotet

”Tyskland är väl inget föredöme i miljösammanhang” utropar signaturen Louis Jacky i torsdagens Ljusnan och Karl Hedlund i fredagens, som tunga invändningar mot min insändare i tisdagens tidning, Jag har aldrig påstått det heller. Tyskland är nummer 2 i ordningen av de länder i Europa, som släpper ut mest koldioxid. Men jag styr inte över vilken rubrik som insändarredaktionen vill använda. Jag ville påvisa två viktiga omständigheter, dels behovet av att storskaligt börja utvinna solenergin för att kunna minska utsläppen av växthusgaser och dels peka på att Tyskland, delvis därtill tvingad av beslutet att avveckla landets kärnkraft till år 2020, måste hitta andra sätt att försörja sig med ren energi. Vindkraften kommer inte att räcka. Därför finns man i Marockos del av Sahara i ett projekt kallat Desertec med syfte att åstadkomma en storskalig utvinning av solenergi som till delar skulle kunna exporteras till Europa.

Över 20 000 människor från 190 länder kom förra helgen med flyg till FN:s miljökonferens i Doha. De tog in luftkonditionerade hotell. Man släpper ut mängder av koldioxid på denna samling. Vad har FN:s upprepade miljökonferenser lett till? Utsläppen av koldioxid till atmosfären har ökat. Det är inte förenat med särskilt stora svårigheter att få fram allmänna medel för att rädda lättsinniga och krisande banker, men det verkar förbannat svårt att få fram medel för att avvärja det mörka hotet mot vår jord från klimatet. Vilken dom tror ni vi får av våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn när dom står där år 2060 med översvämmade städer och jordbruksområden, med snabb ökenutbredning, omfattande folkomflyttningar, svält och ett helt oregerligt väder. ”Varför gjorde ni inget? Ni kunde ju om ni hade velat.”  Det behövs åtminstone en kontinents resurser för att få fram hållbara resultat för en storskalig utvinning av solenergin. Det skulle kunna vara Europa

Utopi, drömmar?

I dag, 26 november, har FN:s klimatmöte i Qatars huvudstad Doha inletts. Lagom till dess har Världsbanken presenterat en prognos för uppvärmningen av vår jord som är ett veritabelt skräckscenario med höjning av medeltemperaturen på 4 grader till år 2060. Det ska bli intressant att se om detta äntligen skulle kunna leda till att världens ledare kan ta sig samman och åstadkomma lite mer än den tumme, som hittills uppnåtts under tidigare klimatmöten.

Tänk om EU och dess ledare med miljöhotet, skuldproblematiken, den hastigt stigande arbetslösheten, och den alltmer vikande framtidstron skulle kunna samla sig till ett djärvt grepp att adressera dessa problem. Att Europa skulle kunna ta ledningen i kampen mot miljöhoten och därmed återskapa nytt hopp, jobb och framtidstro i en plågad kontinent.

Världens öknar tar på sex timmar emot mer energi från solen än vad mänskligheten på vårt klot gör av med på ett år. Denna energi är sorgligt underutnyttjad. Enbart Sahara skulle kunna klara större delen av Europas energibehov, om man kunde enas om en storskalig satsning på att ta den tillvara. Det skulle innebära mycket stora investeringar som skulle dra med sig mängder av jobb. Det skulle kunna leda till att beroendet av fossila bränslen skulle minska dramatiskt med åtföljande drastiskt minskande utsläpp av växthusgaser. Den stora tillgången av energi skulle kunna innebära att forskningen om vätgas som drivmedel för transporter drivs till ett genombrott som leder till att oljan inte längre behövs för transporter.

Tyskland har redan mot bakgrund av beslutet att avveckla kärnkraften tagit ett antal initiativ för att kunna överföra solenergi från Sahara till Europa. Om Europas länder efter var och ens förmåga skulle ställa upp i detta arbete, skulle arbetet kunna drivas snabbare och effektivare och leda till ett genombrott i kampen mot den globala uppvärmningen. EU skulle till att börja med temporärt under några år låta unionens pengar till jordbruk och strukturfonder och åtföljande byråkrati enbart gå till arbetet med solenergi från Sahara. Det kommer att skapa en del problem men som förbleknar inför det mörka hotet från klimatet. Om ett antal år kan, om inget görs, bland många andra Medelhavsområdet få svåra problem i form av kraftigt stigande vattennivåer i havet, uttorkning och att Sahara tar klivet över havet och börjar avancera norrut.

Kolonial utsugning

Utbyggnaden av vindkraft i vårt land liknar mer och mer ett gyckelspel. Vi som konsumenter håller fram pengarna via våra elcertifikat för att våra skogar, våra rekreationsområden, tystnaden, bär- och svampmarker, områden för den växande turistnäringen och våra jaktmarker ska ödeläggas. Vi tillhandhåller pengarna via elcertifikaten för att betala mellanskillnaden för vindel som kostar 60 öre KWh att producera men som betalas med högst 30 öre av elmarknaden.

Som skattebetalare kommer vi att faktureras för den 10-dubblade investeringsram, som Svenska Kraftnät tvingas till för att ta hand om all onödig vindel. Svenska Kraftnät har i sin Perspektivplan 2025 luftat sina svåra bekymmer för att kunna bygga ut och parera för alla vindsnurror som växer upp som groteska svampar. Kraftnät anger kostnaderna för nätutbyggnad fram till år 2025 p g a ny el till mellan 55 – 60 miljarder kronor. Räkna med ytterligare hårda ingrepp i våra närmiljöer och var säker på att kostnaderna hamnar på våra elskatter och elräkningar.

Tillgången på el ökar kontinuerligt medan efterfrågan planar ut. År 2011 producerade vi drygt 17 TWh mer än vi behöver. Vindkraftindustrin har en planeringsram på 30TWh. Vad ska vi med den elkraften till och varför ska vi konsumenter och skattebetalare stå med mössan i hand och hålla fram slantarna?

Dansen kring guldkalven

Under år 2011 producerade vårt land 146 874 GWh el netto. Vi konsumerade 129 246 GWh. Det 5,2 % mindre än året före. Vårt överskott blev alltså 17 628 GWh. Vi nettoexporterade 7 233 GWh.

I energimyndighetens rapport ”Energiläget 2011” visas att industrin använder ungefär lika mycket energi i dag som år 1970 trots en stark produktionsökning. Sektorn ”bostäder och service” har minskat sin energianvändning sedan år 1970 p g a övergång från olja till el, bättre isolering, övergång till jord- och bergvärme m.m. Trots att transportsektorn ökat sin energianvändning med 71 % sedan år 1970, har användningen av råolja och oljeprodukter minskat med 47 % sedan samma år. Genom utbyggnad av kärnkraften och vattenkraften och på senare år utbyggnad av kraftvärme har nettoproduktionen av el ökat med 131 % sedan 1970 och den ökningen bara fortsätter.  Tillförseln av energi har ökat från 457 TWh till 616 Twh år 2011. Vi är det land som har den överlägset högsta andelen förnyelsebara bränslen i vår energiproduktion. I fjol levererade kraftvärmen 16 661 GWh el varav 13,300 var förnyelsebar el – mer än dubbelt så mycket som vindkraften. Sveriges mål i överenskommelse med EU är att nå 50 % förnyelsebar energiproduktion år 2020. För övriga länder är målet 20%.  Vi har nu nått 47 %.

Trenden är tydlig. Tillförseln av ny el ökar kontinuerligt, vindkraften förutan, och den blir mer och mer förnybar medan efterfrågan genom sparåtgärder och smartare lösningar planar ut. Det måste vara denna situation som Kungliga Vetenskapsakademin såg i våras, när man dömde ut den våldsamma satsningen på vindkraft i Sverige.

När Svenska Kraftnät nu redovisar ansökningar om anslutning av vindkraft till näten som svarar mot 75 % av hela landets effektbehov eller dubbelt så mycket som kärnkraften ger och har vetskap om ytterligare projekt som slutligen skulle leda till 141 % av landets effektbehov, så är det inte omsorg om vårt land som visas. Det är den gamla vanliga girigheten hos kapitalägare – det är en dans kring guldkalven som trampar ner våra skogar. Någon måste sätta ned foten mot denna kapital- och miljöförstöring som utbyggnaden av vindkraften är i vårt land.

Svenka Kraftnäts Perspektivplan 2025

10-faldigt ökade investeringsvolymer.

Fram tills nu har Sv. Kraftnäts investeringar i nätbyggnad och nätunderhåll legat på 300-400 Mkr per år i genomsnitt. Nu är verket på väg in i en helt ny fas, beroende på främst utbyggnaden av vindkraften, med 10-faldigade investeringsvolymer vart år framöver. Man ska i sammanhanget hålla i minnet att Svenska Kraftnät endast i detta avseende enbart svarar för stamnäten. De regionala näten och de kommersiella näten fram till enskilda förbrukare kommer också i på många håll att behöva investera tungt i nätutbyggnad p.g.a. den nya situationen.

Enbart Svenska Kraftnäts investeringsbehov fram till 2025 beräknas uppgå till 55-60 miljarder kronor, varv 17 miljarder för ny energi, huvudsakligen vindkraft, som är en mycket komplicerad energikälla att tillhandahålla och bygga nät för. Pengar som till slut betalas av oss slutkunder.

Sverige – alltid bäst i klassen.

Sverige är genom EU integrerat i ett omfattande energisamarbete med stora åtaganden för vårt land. Dessutom bundet av överenskommelser om ökad andel förnyelsebar energi, som innebär att vårt land till år 2020 ska nå en andel förnyelsebar energi på 49 %. Därefter har Sverige höjt andelen till minst 50 %. Sverige är jämte Norge det land som har högst andel förnyelsebar el, som dessutom är fossilfri. Vattenkraften levererar nästan 50 % av vårt effektbehov.  VI har alltså i princip nästan redan nått målet. Mot den bakgrunden är det obegripligt att vårt land drar igång en sådan enormt resurskrävande och miljöstörande satsning för att nå 30 TWh vindkraft som är vindkraftsindustrins planeringsram.   Eftersom den enorma vindkraftsatsningen i Sverige inte ger någon reducering av utsläpp av växthusgaser, så borde enligt Svenska Vetenskapsakademin, resurserna som nu satsas på vindkraft i stället läggas på att minska utsläppen av växthusgaser från trafiken som genererar stora mängder växthusgaser. Vetenskapsakademin är starkt kritisk till den enormt resurskrävande vindkraftsatsningen i vårt land och tror att det omfattande behovet av reglerkraft, som uppstår om ns målet om 30 TWh vindkraft uppnås, kommer att innebära att man tvingas bygga ut de sista outbyggda älvarna i vårt land för att kunna få fram tillräckligt med reglerkraft.

Nedlusade av vindkraftparker.

Sverige är indelat i 4 elområden. Vårt län tillhör tillsammans med Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och del av Dalarna elområde SE2. 30 TWh innebär mellan 3000 – 5000 vindkraftverk beroende av bl.a. lokalisering. Vindförhållandena i vårt län och Västernorrland är gynnsamma för vindkraftverk och där finns mycket omfattande planer på vindkraftsanläggningar. F n finns ca 1000 vindkraftverk etablerade i vårt land.

Dansen kring guldkalven.

De kommersiella aktörer som nu vill vara med att dela på de enorma resurser till utbyggnad av vindkraft som står till förfogande genom statsmakternas beslut om elcertifikat och elskatter är många och planerna omfattande. Svenska Kraftnät har fått formella ansökningar om anslutning till näten av vindkraft som överstiger 20 000 MW som är dubbelt så mycket som kärnkraften levererar och är lika med 75 % av vårt lands maximala effektbehov. Lägger man till ansökningar som finns hos landets tre största nätbolag och där tillståndsprocesser pågår blir summan av alla ansökningar 140 % av Sveriges maximala effektbehov. Marknaden måste uppenbarligen bedöma vinstmöjligheterna som mycket stora om man ges tillstånd till att våldföra sig på vår natur.

Vindkraftsetablering – ett typiskt Norrlandsscenario.

Utbyggnaden av vindkraften i Sverige har klara likheter det koloniala betraktelsesätt som övriga Sverige alltid haft på Norrland och dess ekonomiskt intressanta naturtillgångar. Baggböleperioden då kapitalet köpte jättetillgångar av skogsmark för spottstyvrar, gruvnäringen, där kapitalet, nu senast utlandsägt som i Pajala där malmen skänks gratis och där kommunen tvingas till omfattande investeringar i infrastruktur utan att kunna påräkna någon nämnvärd inflyttning till kommunen, då större delen av arbetskraften troligen kommer att pendla in till jobben. Vägverket åtar sig att med skattemedel svara för nödvändiga väganläggningar i gruvan med skattemedel. När malmen tagit slut eller när nästa djupa lågkonjunktur kommer, kan de utländska ägarna skratta hela vägen till banken, medan arbetslösheten breder ut sig i Pajala och skattehöjningen väntar vid nästa val. Vattenkraften var det bara att ta för sig, reglera älvarna, anlägga jättedammar som flyttade många boende och lämna allt öde och tomt när anläggningstiden var över. Inte ens fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningarna återgår till de kommuner som fått stora delar av sin ursprungliga natur ödelagd genom vattenkraftsetableringar.

Etableringen av vindkraft i Dalarna och södra och mellersta Norrland följer samma nykoloniala mönster. Det är bara att komma till oss, braka in i våra skogar, i våra rekreationsområden, tystnaden, bär- och svampmarker och jaktmarker och anlägga tusentals mil vägar och resa vindkraft som med rotorn når en höjd på runt 220 meter för att det svenska överskottet av elenergi ska bli ännu större. För att vårt land i någon diffus mening ska exportera allt mer elenergi till EU, så ska våra livsmiljöer skändas. Vi ska dessutom drabbas av allt högre kostnader i form av dyrare elcertifikat och allt högre avgifter för att klara den omfattande nätutbyggnaden.  I bästa fall ger vindkraften en allmosa till berörda kommuner i form av bygdepeng, men det är inte säkert.

Jästen efter degen.

När man läser Svenska Kraftnäts perspektivplan 2025 får man intrycket att statsmakterna och de kommersiella aktörerna i vindbranschen drabbats av någon överoptimistisk yra. Man får intrycket av texten att man inte ägnat särskilt mycket tankemöda till att fundera över hur den nya energin ska kunna nå slutkunderna. Svenska Kraftnät uttrycker tydligt att man står inför mycket stora utmaningar. En betydande del av stamnätet har redan eller börja närma sig sin tekniska livslängd. Samtidigt står man inför konstant ökande nya elmängder som ska få plats i nätet. Under 1980–90-talet tillkom ökad kärnkraftsproduktion med 5-10 % och under 2000-talet har ansökningar om höjning av kärnkraftsreaktorernas termiska effekt för 8 av 10 kärnkraftsreaktorer. Biobränslebaserad kraftvärme levererar också ökade elmängder till nätet. Som nämnts tidigare har man redan fått ansökningar om anslutning av vindkraft motsvarande 20 000 MW och med de ansökningar som ännu processas så uppgår den sammanlagda planerade effekten till 140 % av Sveriges hela effektbehov. Alla dessa ansökningar förverkligas inte men Sv. Kraftnät har ännu inte tillräckligt underlag för att kunna parera för de etableringar som verkligen blir av. De nätutbyggnader och anläggning av nya nät, som slutligen blir av, kommer med nödvändighet att innebära ytterligare ianspråktagande av värdefull natur. Det som inte skogsbolagen och vindkraften ännu lyckats förstöra ödeläggs då av nya nät.

 

 

Den hotade skogen

Min fascination för skogen grundades tidigt. I 11-årsåldern tog min älskade farbror Ragnar med mig på jakt och efter det var jag fast. Jag fick en stövarvalp av Ragnar och jag och min pappa jagade in den och vi ägnade mycket tid i skogen. Jag kände en stor tillfredsställelse av att vara i skogen. Tystnaden, träden, den gröna djupa mossan, bär och svampmarkerna, det svarta blanka vattnet i tjärnarna, det frasande ljudet när man går på frostbundna myrar, dofterna från myren, den pallett av färger den visar upp, dovt brunt, skimrande grönt, grått och djupt rött, tar jag till mig i ett djupt välmående. Djuren som lever i skogen skapar helhetsupplevelsen. Jaktens spänning. Skogen har jag aldrig upplevt skrämmande.

Min karriär inom dåvarande Arbetsmarknadsverket förde mig till olika platser. En av dem var Gotland. Jag tycker mycket om den ön och människorna där och återvänder gärna dit. Men det var någonting som saknades och som återkom till mig, när vi på semestrar reste hem till föräldrar och svärföräldrar i Ljusdal. När vi kom till Norrlandsporten och de skogklädda bergen mötte oss, så kom den riktiga hemortskänslan tillbaka.

Jag jagar fortfarande och vistas mycket i skogen, som är en helt annan skog än den jag gick i på 1940–50-talet. Trots kalhyggen, allt oftare brutalt markberedda, trista virkesåkrar och contortaplanteringar finns det fortfarande fickor av riktig skog med bär och svamp och skimrande mossa och äldre träd som aldrig upplevt vrålet från och tyngden av skördare och skotare, som river upp mossan och lämnar djupa vattenfyllda spår i den skövlade kalhuggna marken. Jag har nyss läst Kerstins Ekmans bok ”Herrarna i skogen”. Jag är bara några år yngre än henne och jag kan dela hennes sorg och vemod över en skog som så skamligt förvandlats till produktionsanläggningar.

Det som finns kvar av skogen hotas nu av ett myller av vindkraftverk. I Bollnäs och Alftas gamla, kulturellt intressanta finnbygder med över 40 000 besökare på årets evenemang, planerar Bergvik Skog AB att uppföra 720 vindkraftverk. Det är den slutliga förstörelsen av skogen som en plats för rekreation, återhämtning och för att fylla sina sinnen med vildmarkens stämning. Då byts vindens sus i trädkronorna mot det mekaniska svischandet från jättepropellrar på över 200 meter höga torn. Då har skogen förvandlats till ren industrimark och då vänder jag och många med mig den ryggen med en stor sorg och vrede.

Bergviks myckna snack om jobb som följer av vindkraften, framhävandet av samhällsnyttan är ren bullshit. Det blir inga eller mycket få jobb sedan verken byggts och vindkraften behövs inte i Sverige för att minska CO2-utsläpp eller för att öka den inhemska tillgången på el. Vårt har redan elöverskott, vindkraften förutan. Vad som återstår av Bergviks argumentation är det snäva vinstintresset och ägarnas krav på större avkastning

Vindkraften och jobben

Jobben inom vindkraften ”Ska Gävleborg ta del av jobben inom vindkraft?” Det var den provocerande rubriken på en insändare i Ljusnan den 3 sept. skriven av två höjdare inom vindkraftbolaget Vestas Northern Europé AB. För min del är svaret lika enkelt som självklart: Nej tack! Jag ska ge några bra skäl mitt nej

-Ni förstör vår miljö. I många år har storskogsbruket och Skogsstyrelsen försett oss med meningslösa torrdikningar med svåra följder för flora och fauna, man har sprutat hormoslyr för att utrota lövet och minskat variation och mångfald i våra skogar, vi har fått jättehyggen, hyggesplöjningar, virkesåkrar, den vedervärdiga contortan, liksom minken importerad från USA och lika oönskad i våra landskap. Därtill har vi fått vargen, som omöjliggör eller starkt försvårar jakt, fäbodbruk och djurhållning på betesmarker. Kommer ni med era monster till vindkraftverk och därpå följande nya omfattande ledningsgator, så tar ni bort den sista rest av vildmark man ännu kan uppleva på vissa ställen. Då blir skogen en produktionsenhet bland andra, som levererar flis, ved, dåligt och klent sågtimmer och en nyckfull vindkraftsel som aldrig kan ersätta kärnkraften

. -Jobben som ni snackar om är rallarjobb. När era anläggningar är byggda, så försvinner jobben.

-Ni talar om att vindkraften levererar skatteintäkter, 2 miljarder kronor år 2011. Men ni nämner inte att er verksamhet hålls igång av elcertifikatspengar som vi alla konsumenter drabbas av. Från 1/9 2011 – 21/8 2012 betalades elcertifikat ut enbart i Sverige motsvarande drygt 4 miljarder kronor från Svenska Kraftnäts system Cesar. Så samhällsekonomiskt går ni inte ihop. Inte företagsekonomiskt heller då det kostar 60 öre att producera en kWh vindkraftsel medan ni får högst 30 öre från Kraftbörsen. Därför lobbar ni hos statsmakten för att vi konsumenter ska betala ännu högre elcertifikat och energiskatter för att hålla er skyddade verkstad under armarna.

•Vi behöver inte er el, inte för att minska CO2-utsläppen, för vi har redan CO2-fri elproduktion. Er el behövs inte för inhemsk konsumtion för vi producerar redan 15 TW mer än vi förbrukar och prognoserna pekar på ett överskott på 25 TW . Varför ska vi konsumenter beskattas allt hårdare och få närmiljön förstörd för att vi ska sälja el till utlandet?

•Sveriges riksdag borde snarast ompröva sitt inriktningsbeslut om 30 TW från vindel