Björken - vän och bundsförvant

                                           2018-08-09

Björken – vän och bundsförvant

 När du sitter på din altan i solvärmen och funderar på just ingenting, kan det hända att några björkfrön landar på bordet framför dig. Eftersom du inte har något annat för dig fångar dessa flygare ditt intresse. Alla har någon form av svagt genomskinliga vingar, men du märker att två av dem faktiskt liknar miniatyrkopior av perfekt utformade stridsflygplan med nosparti, djärvt bakåtsvepta vingar och smal kropp. Stjärtfena, stabilisator, sid-och höjdroder och klaffar saknas förstås men de flyger långt och bra ändå för att ge liv åt en ny björkplanta i stället för att skapa död och förödelse.

Kanske du börjar fundera över om det skulle kunna vara så att de som konstruerat och utvecklat dagens moderna stridsflyg på en varm sommardag fått besök av några perfekta björkfrön på sitt altanbord.  

Likt många träd och växter är björken en fenomenal spridare av sina gener. De flesta av oss har väl upplevt en lagom varm och lätt blåsig augustidag, då björkfrön fyllt luften och burits i väg av vindarna. Vissa har redan tagit sig ut på de stora, släckta skogsbrandfälten i nordvästra Hälsingland och gett liv åt små, späda plantor, detta efter ca 2 veckor att bränderna släckts. De flesta av dessa plantor liksom lövsly om något år, lär väl bli mat åt återvändande hjortdjur, harar m.fl. men vissa kommer att växa upp till stora vackra träd, som om våren kan tappas på 2-3 liter björksav och som kyld kan drickas direkt, jäsas till vin eller kokas till björksirap.

Om man letar och har tur kan man hitta svampen sprängticka, som endast växer som en parasit på björk. Det sägs att man hittar den på en av 5000 björkar. Den är lätt igenkännlig med sin skrovliga yta med en närmast sotsvart färg med enstaka svartbruna stråk. Med markägarens tillstånd kan den plockas och användas som medicinalväxt. Plocka är fel ord. Använd en liten såg för att ta bort den. Dela upp den i mindre bitar som torkas på svag värme för att hindra att den möglar. Som medicinalväxt kallas den chaga från ryska språket. Var och en av de torkade bitarna av svampen kan användas upp till 5 gånger för att t.ex. bereda te. De kan också malas till ett pulver. Svampen innehåller stora mängder antioxidanter och används för att stärka immunförsvaret men också för att lindra psoriasis och vissa följdverkningar av diabetes. Ämnet Betulin som utvecklats i svampen, kan i vissa fall hindra tillväxt av cancerceller.

På sommaren fyller björkarna sina grenar med vackra, skimrande, djupgröna löv, som under sitt sommarliv lämnar viktiga bidrag till produktionen av syre genom fotosyntesen. Genom upptaget av koldioxid, som sker över björkens hela livsperiod, och artens stora spridning över jordens hela norra hemisfär, är den en bra bundsförvant i kampen mot växthusgaser och uppvärmningen av jorden. Löven och barken kan användas till växtfärgning. Stora björkar brusar vackert i sommarvinden med sina stora lövkronor, där många fåglar hittar ideala boplatser. Under höst- och vinterstormarna sjunger de till synes nakna björkgrenarna sin egen stämma i kören av skogens träd. Men det är en synvilla att björkgrenarna är nakna. De är i stället fyllda av björkknopp, som erbjuder överlevnadsvillkor i form av mat till flera arter. En vacker syn på vintern i vår del av landet är en stor björk täckt av snö eller frost med 25-30 orrar som ivrigt äter lunch på björkknopp. Eleganta tuppar med nästan helsvarta kostymer, vacker plym med vita inslag och lysande röda band ovan ögonen. Hönorna är också vackra men med mer dämpad färgsättning.

Virket passar utmärkt till vackra möbler, golv, faner och plywood. Pappersmassa av björk ger ett vitare och fina papper än massa från barrvirke, Näver används till näverslöjd. Björkved är eftertraktad brasved p.g.a. sitt höga energivärde.

För inte så många år sedan var skogsindustrins företrädare besatta av att den svenska skogen av lönsamhetsskäl skulle vara en monokultur av gran och tall. Med våldsam energi gav man sig på uppdraget att utrota allt löv i skogarna. Det blev ett elände med mörka, tråkiga skogar. Man sprutade bort löv växter med giftiga kemiska ämnen, som gjorde arbetarna sjuka. Ett hette hormoslyr och som vållade mest sjukdomar och skador. Skogsnäringens företrädare förnekade förstås bestämt medlets farlighet. Frågan blev föremål för medias intresse. Inför TV Aktuellts kameror på bästa sändningstid drack en fnoskig jägmästare ett glas hormoslyr för att bevisa medlets ofarlighet. Ryktet säger att han något år senare dog i cancer och medlet förbjöds.

Numera har björken tagits till nåder igen och fått det marknadsvärde den förtjänar. De mörka barrskogarna har börjat lättas upp av björk och andra lövträd. Man har t.o.m. upptäckt att bestånd av lövträd kan dämpa och hejda skogsbrand.

Vi ska vara rädda om vår vän och bundsförvant björken, återplantera efter avverkning och skydda och vårda den på minst lika bra sätt, som vi skyddar och vårdar barrskog.

---

 [HD1]

Länge leve demokratin.

                                                      2018-04-07

                                                     2018-04-11

SVT 1 satsning på samhällsprogrammet ”Länge leve demokratin” under ledning av förre vd på TV 4, Jan Scherman, är som man brukar säga ord i rättan tid. Hotet mot demokratin har varit en bubblare ganska länge med energi från antidemokratiska organisationer från höger och vänster samt från radikal islamism, både i Sverige och utomlands. I Tyskland har det högernationalistiska Alternativ För Tyskland redan etablerat sig med ett antal mandat i den tyska Förbundsdagen och i vårt land har högerextrema Nordiska Motståndsrörelsen anmält sitt deltagande i höstens val till riksdagen.

Det kan vara värt att påminna om att nazisterna tog makten i Tyskland efter ett riksdagsval på 1930-talet och avskaffade därefter raskt det demokratiska styrelseskicket och spred Ragnarök över stora delar av världen. Demokratins verktyg går att använda till mycket, bl.a. till att avskaffa demokratin själv.

Jan Scherman gör ett riktigt bra program. Han djupintervjuar makthavare inom politik och näringsliv både i vårt land och i USA. Ingenstans blir han lugnad i sin oro för demokratin. Alla han frågar, uttrycker i större eller mindre grad den oro för demokratins bestånd, som han känner själv. Politikerföraktet, hatkampanjerna och lögnerna och spottloskorna i sociala medier, professionaliseringen av politiken med ständigt växande administrativ överbyggnad och horder av pressekreterare gör svenska toppolitiker alltmer politiskt korrekta och allt mindre benägna att kliva fram och stå för sina åsikter. Ett annat lika potent hot mot demokratin är partiernas svårigheter att rekrytera medlemmar till politiska uppdrag. För inte så länge sedan var riksdagsman det finaste uppdrag man kunde få i Sverige. I det sammanhanget var det som en uppenbarelse att se den gamle skjutjärnsjournalisten Schermans omvändelse i synen på politiker sedan han följt och intervjuat både lokal- och rikspolitiker en tid inför programmet. När han ledde sin egen skapelse, Kalla Fakta, i TV 4 hade han samma fördomar som de flesta av oss, Politiker var lata, ineffektiva och levde ett gott liv på skattebetalarnas bekostnad. Den relativt korta perioden med intervjuer och samvaro med politiker på olika nivåer inför programmet hade fått hans uppfattning att svänga 180 grader, vilket han erkände rakt i kameran.

Man kanske skulle kunna hoppas på att den här programserien skulle kunna innebära ett uppvaknande – en motståndsrörelse mot dem som gör allt för att undergräva demokratin. Vi måste kratta manegen för nya och befintliga politiker, vädra ut hat och lögner och återupprätta uppdragets status Vi får inte gå i samma fälla som den tyska valmanskåren på 1930-talet, som gav de nazistiska bestarna egen majoritet i Förbundsdagen.

Återförening

                                             2018-03-01

Hej bloggen.

Länge sedan vi sågs. Nästan 4 år sedan. Jag har hunnit fylla 80 år. Trodde aldrig att jag skulle bli så gammal. Får jag leva några år till, så börjar jag nog gå plus ekonomiskt. Jag får alltså mer tillbaka i pension och förmåner än jag betalat in i skatt under min levnad. Man kan ju fundera över hur pensionssystemet ska klara påfrestningarna när allt fler blir allt äldre. Samtidigt väntar den fullskaliga robotiseringen bakom knuten tillsammans med den artificiella intelligensen, AI, som hotar att göra hälften av jordens befolkning arbetslösa.

Googles VD har nyligen uttalat sig om AI. Han säger att den upptäckten är att jämföra med tämjandet av elden och elektriciteten. Båda dessa upptäckter har inneburit stora utvecklingssteg och kraftigt förbättrade livsmöjligheter för mänskligheten. AI lovar också mycket och kommer att återigen förändra vårt sätt att leva. Men liksom elden och elektriciteten för AI med sig faror, stora faror när datorerna blir smartare än vi. Det gäller att spetsa våra bästa egenskaper för att möta denna utmaning. Å, jag snackar om vi. Jag lär nog     inte vara med då AI slår igenom på allvar.

Varför slutade jag att blogga? Jag skrev och skrev men ingen följde mig eller kommenterade. Men nu när jag nu kollade mitt sista inlägg från år 2014 såg jag att jag fått en rejäl skopa ovett för den text jag då skrev om EU. Alltid något.

En annan orsak till att jag slutade blogga var att jag blev sjuk sensommaren 2014 i en allvarlig lunginflammation. Tidigare hade jag varit huvudsakligen frisk bortsett från karpaltunnelsyndrom, som jag opererade första gången i maj 2014. Sedan lunginflammationen klingat av fick jag problem med mina fötter, som tolkades som hälsporre. Jag behandlades för det under hösten utan framgång. Min handled blev inte heller bättre så den opererades om i november. Strax före jul provade jag att åka långfärdsskridskor, som jag åkt under många år och som jag älskat att göra, Det gick inte alls. När jag ställde mig på skridskorna fanns inte förmågan. Efter ett par skär for jag baklänges och slog bakhuvudet i isen. Pinsamt. I januari 2015, när jag satt vid datorn och jobbade och Evy jobbade vid sin, fick jag min första förlust av medvetandet. Jag föll ihop i stolen några sekunder, När jag återfick medvetandet kunde jag inte förstå vad som hänt. Evy hade inte märkt något När jag berättade för henne kopplade vi händelsen till mitt fall på isen. Jag kontaktade medicinkliniken på vårt sjukhus och fick en datortomografiundersökning som inte visade något onormalt. Mitt blodtryck, som med medicin varit välkontrollerat i många år, började strax därefter variera kraftigt. Min husläkare på Aleris hälsocentral tog hand om det problemet och provade flera olika varianter av blodtrycksmedicin, dock utan större framgång.

Jag märkte under våren att det blev svårare att spela fiol. Finmotoriken, rörlighet och snabbhet i vänsterhandens fingrar hade börjat påverkas allvarligt av det jag trodde var karpaltunnelsyndrom. Fiolspelandet i Bollnäsbygdens Spelmanslag var en viktig hobby för mig och jag lyckades övertala ortopedläkaren på Gävle Sjukhus att operera mig en tredje gång, nu i vänster hand. Resultatet blev lika misslyckat som de två tidigare och jag blev tvungen inse att min tid som fiolspelman var över. Det var tungt.

Under försommaren det året och t.o.m. september månad hade jag flera korta episoder av medvetslöshet. Ofta inträffade de när jag satt och läste, vid datorn eller vid köksbordet. Evy hejdade fallet några gånger och jag undgick fallskador. Jag började också snubbla när jag gick på promenader och föll raklång flera gånger, även då utan skador. Men jag började få svårare att ta mig upp. Det blev dags att ta farväl av fler viktiga hobbys, jakten, skogspromenader, plockning av bär och svamp och skidåkning.

Min husläkare, Erik Sundholm, är erfaren, kunnig och klok. Trots det började jag ifrågasätta om inte den tunga blodtrycksmedicineringen, som ibland tryckte ner mitt övre tryck till 80 var orsaken till mina svimningar. Han höll inte med. Mina svimningar kom ungefär som när man släcker lyset, utan förvarning och det är inte typiskt för lågt blodtryck. Han startade i stället en undersökning av mitt hjärta som blev omfattande. EKG, 24-timmars EKG, ultraljud av hjärtat, arbetspass på motionscykel med EKG och samma arbetspass med kontrastvätska i kroppen. Ingen av dessa undersökningar hittade annat fel på mitt hjärta än en viss förtjockning av hjärtmuskeln p.g.a. långvarigt högt blodtryck. Det kunde inte förklara mina svimningar. Han remitterade mig då till datortomografi med kontrast av mitt huvud som visade helt normala fynd.

Dessa svimningar reste förstås existentiella frågor och funderingar. Är slutet nära? Kommer nästa förlust av medvetandet sträckas ut bortom räddning? Var sitter orsaken till mina problem? Jag tror eller vet att min fru legat vaken flera nätter för att kolla min andning. Själv har jag i huvudsak försonats med att livet tar slut. Jag har levt ett bra liv, har fått två barn och två barnbarn, är sedan 33 år gift med en vacker, stark och klok kvinna som jag älskar och är min bästa kompis, som jag kan dryfta allting med. Att hon fortfarande är min fru tyder väl på att jag på mitt vis någotsånär passar hennes behov. Vi har en vacker finnspetstik, Stella, snart 11 år, som för det mesta är glad och pigg men ibland lite neurotisk och lättskrämd. Vårt fritidshus, som nu är sålt, ligger vid Mållången, som berörs av tre vargrevir. Där har Stella överlevt i alla år, trots att hon alltid varit lös där. Hennes vaksamhet och försiktighet är nog en viktig orsak till att hon fortfarande lever.  Jag har levt längre än mina båda föräldrar och haft en hygglig karriär i arbetslivet. Om döden kommer till mig som en förlängning på en medvetslöshet, så är det i alla fall en ögonblicklig död, utan smärtor och förmodligen den bästa död man kan få. Så resonerar jag och är ännu så länge helt befriad från dödsångest. Som de allra flesta hoppas jag slippa tillbringa min sista tid som en grönsak på en vårdinrättning.

De sista månaderna år 2015 och de första år 2016 hade jag inga svimningar. Ortopederna i Gävle kollade om jag hade polyneuropati, som kunde förklara de misslyckade operationerna i mina handleder. Undersökningarna bekräftade att jag hade den sjukdomen och som kunde ge en förklaring till mina problem i händer och fötter, viktförlust och förlust av muskelstyrka. Men undersökningen kunde inte förklara mina svimningar. Jag läste mycket information på nätet om neurologiska sjukdomar och eftersom mina båda föräldrar kom från Skellefteåtrakten, började jag läsa in mig på Skellefteåsjuka eller familjär amyloidos med polyneuropati, FAP, som är en ärftlig sjukdom i en gen i levern, som kan ställa till en hel del elände. Den är sällsynt, bara ca 300 aktivt sjuka finns i landet med en övervikt i Skellefteå och Piteå. Men ca 8000 bär på anlaget varav de flesta lever hela sina liv utan att bli sjuka. Med den information jag fick började misstanken gro i mig att det var den sjukan jag hade.

I maj deltog jag i ett Odd Fellow-möte, där jag är medlem. I slutet av mötet sjungs en sång och när andra versen inleddes så föll jag medvetslös handlöst i golvet. Efter några sekunder vaknade jag upp och såg en ring av blanka, svarta skor och byxben runt om mig. Jag lyftes upp utan nämnvärda skador, blev yr, fick vila en stund i en stol och blev sedan skjutsad hem.

Några dagar senare träffade jag Erik Sundholm. Även om han inte direkt uttryckte det, så förstod jag att han var mer och mer övertygad om att något i mitt hjärta var orsaken till mina svimningar. Han föreslog att jag skulle bära ett 48-timmars EKG, vilket jag gjorde. Jag lämnade in provet följande söndag kväll- På måndag morgon ringde man från medicinavdelningen på Bollnäs sjukhus, sa att jag skulle packa en liten väska och infinna mig omedelbart. Man hade identifierat ett par hjärtstopp under min sömn.  Jag behövde omgående förses med pacemaker. Jag vårdades med hjärtövervakning på medicinkliniken i tre dygn, innan jag i ambulans skjutsades till Gävle Sjukhus för att få min pacemaker. Sista natten på medicinkliniken före operationen kom vårdpersonalen rusande. De hade registrerat ett hjärtstopp på 8 sekunder, men när de hann fram hade mitt gamla hjärta kickat igång igen. När stoppet kom sov jag och märkte inget förrän personalen kom rusande.

Jag fick min pacemaker. Operatören var dr Geir Falk från Bollnäs, Odd Fellow-broder till mig, hjärtläkare och länets expert på pacemaker. Operationen genomfördes med lokalbedövning och tog förhållandevis kort tid. Efter operationen frågade jag Geir vilken typ av pacemaker jag fått. Det var en typ som kickar igång hjärtat när det är på väg att stanna, svarade han. 14 dagar senare var jag och Evy i vårt fritidshus. Vi besökte våra grannar på fredagseftermiddagen. Jag ville gå hem, en sträcka på en knapp kilometer medan Evy tog bilen. När jag befann mig utanför vårt hus, fick jag en mycket kraftig yrsel. Jag lyckades ställa mig bredbent och med armarna ut i början anfallet och gav mig fan på att jag skulle undvika medvetslöshet. Jag vet inte hur länge anfallet pågick, allt snurrade och gungade runt mig och jag var på väg att falla några gånger men lyckades behålla balansen tills anfallet var över. Efteråt var jag trött och tagen och tillbringade resten av dagen och kvällen i sängen. Dagen efter kontaktade jag Geir Falk och fick en tid att träffa honom på söndagskvällen. Han scannade min pacemaker och såg att jag haft en ventrikeltachycardi på fredagseftermiddagen, innebärande att den ena hjärtkammaren dundrade på i 250 slag i minuten, innan anfallet var över. Det är ett livsfarligt tillstånd och jag måste omgående byta min pacemaker till en som både gasar och bromsar och som går under namnet ICD. Bromsen är i princip en vanlig hjärtstartare, som när hjärtat rusar gör tre smärtfria försök att häva rusningen. Lyckas inte det klipper den till med en stöt på 1000 volt och då är det fördel att ha hunnit bli medvetslös. Veckan därpå fick jag åka till Gävle Sjukhus igen och kom hem med en ICD.

Jag hade alltså ett fel på hjärtat. Geir Falk antog att felet låg i hjärtats strömförsörjning, som sköts av sinusknutan i hjärtat. Erik Sundholm remitterade mg till en neurolog. Jag träffade en sådan i Söderhamn i augusti och efter en stund talade jag om att mina båda föräldrar kom från Skellefteåtrakten och att jag hade börjat misstänka Skellefteåsjuka. Neurologen avbröt då konsultationen och förklarade att han var totalt okunnig om den åkomman men att han skulle remittera mig till en kollega som var väl kunnig.

Drygt en månad senare fick jag träffa  överläkare Rayomand Press på Bollnäs Sjukhus. Han är anställd som neurolog på Karolinska Sjukhuset i Stockholm men har gjort AT- och ST-tjänstgöring på Bollnäs Sjukhus. Han blev mycket omtyckt på Bollnäs Sjukhus och han kände sig också mycket väl tillrätta där, lärde sig mycket och blev väl omhändertagen. Det har lett till en överenskommelse, som innebär att Press en helg i månaden tar emot neurologpatienter från Bollnäs med omnejd.

När jag träffade dr Press första gången hade jag redan lämnat blodprov som var analyserat. Jag fick besked om att jag hade anlaget för Skellefteåsjuka. Press remitterade mig till dagkirurgin på Bollnäs Sjukhus för att ta en biopsi från bukfettet för att kolla om jag hade en aktiv sjukdom. Biopsin bekräftade att jag hade amyloider i kroppen, som eländet kallas, som skickas ut i blodbanan av den sjuka genen i levern och fastnar lite här och där i kroppen. Amyloider beskrivs som slöjor och ibland som fasta partiklar. Där de fastnar i blodbanan störs överföringen av näringen från blodbanan till muskler och nerver. Det var den direkta anledningen till att jag tappade mer än 10 kg i vikt.

Diagnosen var alltså fastställd, äntligen. Det arvet från mina föräldrar hade jag gärna kunnat undvara.

En prövning för min fåfänga var accepterandet av rollator. Evy var starkt pådrivande och tyckte att jag snubblat och ramlat tillräckligt, Det var det synliga tecknet på att jag var en handikappad person, Till slut fick jag ge vika. Sedan hösten 2016 har jag inte bara en utan tre rollatorer och är glad för var och en. Jag skulle inte kunna ta mig fram någorlunda säkert utan dem. I januari 2017 träffade jag neurotemet på Bollnäs Sjukhus. Jag fick träningsprogram av sjukgymnasten, en permobil och en elektriskt höj- och sänkbar kontorsstol och en genomgång av våra matvanor med teamets dietist. Så generöst.

Dr Press satte in bromsmedicinen Diflunisal med en låg dos till att börja med. Efterhand, när mina njurar visade ökad tolerans mot medicinen, har jag nu full dos med en tablett om dagen.

Press remitterade mig till FAP-teamet vid Universitetssjukhuset i Umeå, som är landets ledande experter på min sjukdom. Jag och Evy tillbringade tre dagar där i slutet av februari. Det är ett stort och imponerande sjukhus med en rad specialiteter och omfattande forskning. Vi togs väl omhand av FAP-teamet och jag genomgick en rad undersökningar. Vi fick bl.a. se ultraljudsbilderna på hjärtat. Det var lite omskakande att se inlagringen av amyloidslöjor i ett bultande hjärta och det var lätt att ta till sig att dessa främmande partiklar kunde störa hjärtats funktion.

Undersökningarna i Umeå bekräftade att Press` diagnos och behandling var helt korrekt.

På våren fick jag några känningar av yrsel och skakningar i kroppen när jag reste mig upp från längre sittande. Vid några tillfällen ledde det till att jag föll omkull. Jag hade konsultation med dr Britt-Marie Nossed på medicinkliniken i Bollnäs i april. Hon gjorde en noggrann genomgång av data från min ICD och övriga omständigheter kring min sjukdom. Hon satte in en ny blodtrycksmedicin och rekommenderade mig att skaffa stödstrumpor. Hon var ganska säker på att mina besvär berodde på att min grundsjukdom skadat muskler i fötter och ben så att återflödet av blod till hjärtat blev för dåligt, när jag reste mig med en skaplig ansträngning efter att ha suttit t.ex. vid TV:n. Hon hade rätt och sedan dess är dessa besvär borta.

Min 80-års-dag firade vi tillsammans med vår goda vän Monica Wedin, som bor i ett vackert hus i Quinsac – en trevlig förort en knapp mil norr om Bordeaux. Monica – som vanligt en charmerande värdinna – tog oss med på olika utflykter och vi åt och drack gott från det franska köket både på restauranger och hemma hos Monica, där våren var på tröskeln till sommar. Samtidigt fick jag tillfälle att prova flygbolagets och flygplatsernas handikappservice, som fungerade i huvudsak väl och gör att jag kan tänka mig fler resor utomlands.

En stor del av sommaren tillbringade vi i vårt f.d. fritidshus, där Evy påbörjat byggandet av ett Attefallshus, som vi två flyttar in i när det blir färdigt nu till sommaren. Vi umgicks som vanligt med våra grannar och goda vänner, som tyckte sig se en klar förbättring i mitt allmäntillstånd jämfört med när vi träffats senast. Evy upplever samma sak och jag är böjd att hålla med. Troligen beror väl det på bättre hjärtfunktion, mer motion och träning och ökad dos av bromsmedicin.

Dr Press nämnde under våren 2017 att en helt ny medicin mot min sjukdom var på väg genom slutfasen av testgenomgångarna. Han nämnde att om den håller vad den lovar kan den stoppa sjukdomsförloppet, vilket naturligtvis tände ett hopp hos mig.

I oktober meddelade min dotter, som är skolsköterska och får en del medicinsk litteratur och broschyrer, att hon läst om företaget Alnylam i USA, som fått sitt nya läkemedel Patisiran godkänt med utmärkta resultat i alla de tre testomgångar som krävs för ett godkännande för kommersialisering. Medlet är utvecklat för att hjälpa/bota de ca 50 000 människor i världen, som jag delar sjukdomen med. Det tystar den gen i levern som tillverkar det protein som med sjukdomen fått en oönskad last av amyloidslöjor med sig på sin resa i blodbanan. Tack och lov verkar det finnas en spärr för amyloiderna att tränga igenom skallbenen, så demensen får väl vänta några år

På nätet kan man läsa att Alnylam lämnade in sina handlingar för godkännande hos EMA, Euopean Medicine Agency, strax före jul förr året. I bästa fall räknar Alnylam med att EMA:s prövning ska klaras av inom 150 dagar. Dr Press har sagt att han är beredd att sätta in behandlingen med Patisiran på mig så snart den finns tillgänglig förutsatt att Region Gävleborg är beredd att betala. Det lär inte bli billigt. Å andra sidan är vi, så vitt jag vet, bara två patienter med diagnosen i vårt län, som borde öka möjligheterna till att vi skulle beviljas behandling. Vi får väl se om ett halvår.

Nu är vi i skiftet mellan februari och mars i denna gräsliga vinter med sträng kyla och snömängder som vi inte sett på många år. Mitt tillstånd är i stort oförändrat sedan i somras. Jag cyklar på motionscykeln varannan dag och tränar benlyft och lyfter vikter varannan. Jag är skitless på snövintern med oplogade vägar, som håller mig inne och hindrar mig från att åka ut med Stella med permobilen för att kunna avlasta Evy och få uppleva vackra vinterdagar. Närmast ska representanter från Trafikverket prova min förmåga att köra bil den 8 mars. Då prövas körkort eller inte.

Den lätta och bekväma kungsvägen till evigheten, som jag började gå ett antal gånger under åren 2015 och 2016, lär ju vara stängd för mig nu. Min ICD vakar med argusögon över mitt hjärta och tillåter varken stopp eller rusning. Jag har dessutom en monitor i sovrummet som larmar om något ovanligt registreras i ICD:n. Larmet går närmast i realtid via satellit till USA och därifrån lika snabbt till Gävle sjukhus som larmar jouren på Bollnäs sjukhus för åtgärder.

Jag kan i alla fall meddela att mina korta besök på evighetsvägen inte gav några upplevelser av typ tunnel med ljus, änglar eller vacker musik m.m. som rapporterats av andra. Nå, på ett eller annat sätt kommer jag ju att dö, och det bekymrar mig inte särskilt. Jag är ju alldeles för gammal för att ha turen/oturen (stryk det som önskas) att få leva för evigt, som det talas alltmer om nu.

Fiskar brukar ha svårt att minnas fördelarna med vatten

För några månader sedan sköts 100-tals ukrainare till döds på Majdantorget i Kiev för drömmen om att föra sitt land till EU och slippa hamna under den allt mer sovjetiska stöveln från Ryssland. Över Medelhavet riskerar 1000-tals flyktingar varje dag sina liv i usla båtar för samma dröm. Det är samma dröm som mer än 1 miljon av våra förfäder hade från mitten av 1800-talet och framåt, när de lämnade svält, världsligt och kyrkligt förtryck för drömmen om ett drägligt liv i Amerika. Samma dröm har de många som än idag illegalt tar sig in i USA.

                                             

Rika kineser och ryssar köper idag medborgarskap i Malta för 10 miljoner kronor styck. De blir därmed medborgare i 28 länder, de får skydd mot godtycke, tillgång till sjukvård, slipper muta poliser och korrumperade byråkrater och kan resa visumfritt till 69 länder, inklusive USA. Så EU:s marknadsvärde är verkligen högt och dragningskraften är stor och begriplig.

Den europeiska unionen är en fantastisk skapelse. Det har aldrig tidigare i historien funnits någon liknande modell för samlevnad mellan stater. EU:s fundament är ”aldrig mera krig”. De fasansfulla erfarenheterna från de två världskrigen gav upphov till en stark fredslängtan. År 1950 presenterades Schumannplanen som ledde till den första grundstenen, Kol- och Stålunionen. Sedan har EU byggts ut undan för undan. Man har infört de fyra friheterna inom unionen för varor, tjänster, personer och kapital, som gett betydande ekonomiska fördelar, inte minst till oss i Sverige. Antalet medlemsländer är nu 28 stycken och byråkratin är omfattande. I sin iver att tillmötesgå önskningar om medlemskap har EU, enligt min uppfattning, varit för släpphänt i prövningen av vissa länder, t.ex. Rumänien och Bulgarien. Euron har förmodligen hittills skapat mer problem än den löst. Subsidiaritetsprincipen, som innebär att saker som medlemsländerna kan hantera själv, inte ska beslutas av EU, har mer eller mindre försvunnit från hanteringen. Så skäl finns för att fortsatt kritisera och förbättra EU.

Men för de flesta svenskar borde det vara uteslutet att lämna EU. Ett litet utkantsland som Sverige, extremt exportberoende för sin välfärd klarar sig inte på egen hand. Om EU skulle falla samman kommer protektionism, handelshinder och stopp för tillväxt vilket leder till ökande fattigdom. Vårt säkerhetspolitiska läge skulle snabbt försämras och vi skulle åter hamna i ett läge då stormakter för sina egna ändamål spelar ut småstater mot varandra.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna arbetar för att vårt land ska lämna EU. Tänk på det innan du lägger en röst på dessa partier i kommande riksdagsval.

Usa förstör internet

Är man tillräckligt paranoisk och har i princip obegränsade resurser, kan man till och med förstöra en sådan gåva till mänskligheten som internet. Det är precis vad amerikanarna sysslar med nu i sin blinda skräck för terrorister. Enligt uppgift i DN är över 35 000 människor sysselsatta på olika håll med att knäcka krypteringar till en årlig kostnad av 11 miljarder dollar. Man lägger stora summor på att i hemlighet påverka företag som utvecklar krypteringstjänster så att de ska bli lättare att bryta sig igenom. Och vårt kära fosterland är som vanligt, via FRA, en hjälpsam och pålitlig bundsförvant till USA oavsett vilka ljusskygga verksamheter bjässen ägnar sig åt. Under namnet The Sardine är FRA i själva verket en nyckelspelare i USA:s nätverk genom tillgång till baltiska kablar på Östersjöns botten,

Och det leder till resultat, så klart. National Security Agency, den amerikanska myndigheten för signalspaning har på kort tid samlat på sig ett skapligt record. Tyska regeringen har rutit ifrån till USA när man märkt att man haft ovälkomna besök från USA i sina slutna arkiv. Mexicos och Brasiliens presidenter har fått sin e-post och sina mobilsamtal övervakade av USA, som om de skulle vara farliga terrorister. Brasiliens president, Dilma Rouseff, är urförbannad och hotar att ställa in ett planerat USA-besök. I Brasilien upptäcktes för några år sedan en mycket stor oljefyndighet utanför Rio de Janeiro. Man har nu bjudit in exploateringsföretag för att bjuda på de olika områdena, som man öppnat för exploatering. Man har omgärdat de olika områdena med ytterst sträng sekretess eftersom oljeförekomsten skiftar mellan områdena. Den sekretessen har nu brutits av NSA och man behöver ju inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att uppgifterna sipprar vidare till amerikanska budgivare. Företagshemligheter är numera en chimär, i vart fall om USA skulle ha intressen i branschen.

Uppgifter förekommer att NSA kommer över sjukjournaler och banktransaktioner för enskilda människor, s om snart är allmängods på nätet. Edward Snowden, den amerikanska FBI-agenten, som läckte uppgifterna om USA:s omfattande missbruk av signalspaningen, gömmer sig i Ryssland från en mycket allvarlig straffpåföljd om han skulle utlämnas till USA.

President Obama brukar hänvisa till att han t.ex. i Syrienfrågan agerar i världssamfundets (FN) namn. Detta världssamfund borde väl ta sig an USA:s missbruk av nätet och förmå landet att agera för återskapande av förtroendet för internet samtidigt som man beslutar om åtalsfrihet för Snowden.

 

Återskapa den gamla å-fåran i Häsboån nedströms Ramfors

Jag har när jag och min fru åkt skidor i terrängen kring Häsboån då och då kommit till Häsboån i myrterrängen nedströms Ramfors. Där rinner ån spikrakt i ca 1 ½ km i en grävd flottningsled, som förmodligen grävdes av s.k. AK-arbetare på 1930-talet. Det är besvärligt att ta sig över med djupa branta stränder. När man studerade kartan kunde man se att åns naturliga lopp gick i en mängd meandrar på norra sidan av flottningsleden, som säkert ställde till stora problem för flottningen. Av kartan fick jag intrycket att det naturliga loppet måste vara en betydligt bättre miljö för lekande fisk och uppväxtmiljö för yngel än den raka och sterila flottningsleden. Häsboån är det största tillflödet till Mållången och har en mycket hög vattenkvalitet, fri från föroreningar.

I sommar när jag fick handlingarna till Mållångens Intresseförenings årsmöte framkom att föreningen fått 25 000 kr för fiskefrämjande åtgärder av Alfta Skifteslag. På årsmötet i juli föreslog jag att pengarna skulle kunna användas för en undersökning om det skulle vara möjligt att återskapa det naturliga loppet i ån och stänga flottningsleden, som inte har någon som helst praktisk betydelse längre. Årsmötet beslutade enligt mitt förslag.  Strax därefter bestämde jag mig för att vandra nedströms från Ramfors för att följa åns naturliga lopp. Tyvärr missade jag stället där flottningsleden börjar och skiljer sig från ån. Därför följde jag i stället flottningsleden och trodde att jag skulle komma till skiljet, som inte skedde förrän jag kom till den gamla fårans nedre anslutning till ån. Jag förstod  efteråt att man sannolikt lagt ordentliga lager massor för att skära av det naturliga flödet och leda ån in i leden och att det därför var svårt att se skiljet uppströms.

Jag beslöt då att följa ån ursprungliga lopp uppströms från Skräddrabo till Ramfors längs alla de krökar och vindlingar som detta lopp följer, vilket jag gjort i dag. Det tog 2 timmar och 25 minuter att följa alla dessa vindlingar på sträckan, som fågelvägen är förhållandevis kort. Det var en fantastisk miljö att vandra i. Trots att man av kartan föreställer sig att loppet går i ren myrmark, så visade det sig att det på många ställen var gröna ängar med vackra björkställningar. Ibland påminnande om fjällbjörksdungar. Marken är mestadels fast och bra att vandra på. Jag kunde inte se någon påverkan av skogsbruk. Träd har fått dö och falla omkull av sig själva och ligger ofta tillsammans med björk fälld av bäver. Jag var förvånad över att mängden vatten var så pass stor i det naturliga flödet. I första hand förstås, där det fanns naturliga höljor, där enstaka knipor uppehöll sig. En svag men tydligt skönjbar ström fanns i vattnet. På enstaka ställen kom tillflöden av kristallklart källvatten. Åns stränder är överallt tillgängliga utan besvärande sly.  Jag upplevde nästan en stilla lyckokänsla av att vandra i en sådan miljö som sedan många år verkade helt opåverkad av människor och där sällan någon vandrar. I den sista delen mot Ramfors stiger marken och präglas mer av barrskog. Vattenflödet avtog successivt och fåran blev allt mindre. När det var ca 10 minuter kvar av vandringen försvann de sista resterna av ån jag följde. Där någonstans har man troligen skurit av flödet i den naturliga fåran till förmån för flottningsleden.

Sannolikt är det inte förenat med så omfattande insatser att få tillbaka ån i den gamla fåran. Ska däremot den gamla flottningsleden fyllas igen och den naturliga fåran breddas och muddras, så krävs mycket betydande insatser. Om ån får tillbaka sitt naturliga lopp, får man nog de första åren räkna med vissa översvämningar, då den gamla fåran grundats upp under årens lopp. Häsboån för tidvis betydande vattenmängder, särskilt vår och höst. Tillskottet av humus i Mållången kommer troligen att öka rätt kraftigt den inledande perioden med återställd fåra

Om några åtgärder ska kunna påbörjas krävs förstås i första hand överenskommelse med markägarna. Jag har inlett kontakter med den som har den största arealen i området, Göran Linngård, Alfta och jag avvaktar hans inställning f n. Skogen i det aktuella området domineras av björk och har drag av impediment. Ägandet är splittrat med många små skiften.  Andelen barrträd ganska låg, vilket sannolikt är en förklaring till frånvaron av skogsbruk. Området skulle platsa väl som ett naturskyddsområde.  Jag har informerat Alfta Södra Fiskevårdsområde om denna undersökning. Deras Göte Larsson berättade att man inom föreningen gjort ett försök i samma riktning men man gav upp inför svårigheterna. Startar nu ett nytt försök är man klart intresserad av att delta i detta.

Jag har på telefon informerat länsfiskekonsulent Kalle Gullberg, Länsstyrelsen, som uttryckte sig positivt om de planer jag presenterade och ville gärna få mer information.

 

 

 

Islam - en problematisk religion

Islam är en problematisk religion – mer problematisk än någon annan. Jag är självklart medveten om att det finns en stor andel moderna muslimer, öppna för demokrati, frihet och jämställdhet, som med avsky tar avstånd från de excesser som äger rum i Allahs namn i Asien och Afrika med det är ett avståndstagande som sker enskilt och i tysthet.

Om katoliker, protestanter och judar skulle få för sig att man vill driva utvecklingen mot en gudsstat med ett starkt förtryck av alla som inte obönhörligen underkastar sig de kristna dekreten och i synnerhet det omfattande förtrycket av kvinnor, som vill införa offentliga bestraffningar i Guds namn med stympningar av tjuvar och snattare och anser att det är OK att stena otrogna kvinnor, så skulle bannlysningar och förbannelser och uteslutningar vina över dessa kättare och tokskallar från kyrkornas högsta organ. På samma sätt skulle man bannlysa, förbanna och utesluta t.ex. katoliker som skulle få för sig att det är OK att spränga protestanter och oskyldiga sekulära i Guds namn som nu dagligen sker i Allahs mellan shia- och sunnimuslimer i Irak och i andra länder med flera hundra döda varje månad.

Om Egyptens avsatte president Mohammed Mursi varit kristen och drivit en kristen gudsstat på samma sätt som han nu var i färd att införa den islamistiska gudsstaten med sharialagar, så skulle kyrkornas högsta organ antingen tvingat honom att ändra sig eller bannlyst och uteslutit honom. Man skulle troligen också inlett allvariga samtal om ändrad kurs med Recep Tayyip Erdogan, om han varit kristen premiärminister i Turkiet, som nu i Allahs namn på ett tålmodigare och slugare sätt än Mursi är på väg i samma riktning som han var.  

Men från muslimskt högsta håll hörs ingenting om de grova vantolkningar som radikala islamister gör av Koranen. Tydligen finns ingen islamsk högsta jurisdiktion, som kan ta sig an vantolkningar av Koranen, önskan om världskalifat av Al Qaida – talibanmodell och andra egedomligheter.

Slutsatsen måste bli att Islam är som bofinken och kan se ut hur fan som helst. Det gör det obegripligt att 1,5 miljarder okritiskt öppnar sig för en sådan religion. 

Den s.k arabiska våren tände hoppet hos många, som önskade demokrati, parlamentarism och jämställdhet mellan könen i de länder som berördes. Men i land efter land stals deras revolution av den islamska majoriteten i val och därmed inleddes ett nytt förtryck. Att det är unga, välutbildade kvinnor, som ofta går i bräschen för protester mot denna utveckling är naturligt. De har allt att förlora, som de flesta, på ett islamistiskt styre medan de flesta män har en rädsla för fria, självständiga kvinnor, som gör sina egna val.