Återskapa den gamla å-fåran i Häsboån nedströms Ramfors

Jag har när jag och min fru åkt skidor i terrängen kring Häsboån då och då kommit till Häsboån i myrterrängen nedströms Ramfors. Där rinner ån spikrakt i ca 1 ½ km i en grävd flottningsled, som förmodligen grävdes av s.k. AK-arbetare på 1930-talet. Det är besvärligt att ta sig över med djupa branta stränder. När man studerade kartan kunde man se att åns naturliga lopp gick i en mängd meandrar på norra sidan av flottningsleden, som säkert ställde till stora problem för flottningen. Av kartan fick jag intrycket att det naturliga loppet måste vara en betydligt bättre miljö för lekande fisk och uppväxtmiljö för yngel än den raka och sterila flottningsleden. Häsboån är det största tillflödet till Mållången och har en mycket hög vattenkvalitet, fri från föroreningar.

I sommar när jag fick handlingarna till Mållångens Intresseförenings årsmöte framkom att föreningen fått 25 000 kr för fiskefrämjande åtgärder av Alfta Skifteslag. På årsmötet i juli föreslog jag att pengarna skulle kunna användas för en undersökning om det skulle vara möjligt att återskapa det naturliga loppet i ån och stänga flottningsleden, som inte har någon som helst praktisk betydelse längre. Årsmötet beslutade enligt mitt förslag.  Strax därefter bestämde jag mig för att vandra nedströms från Ramfors för att följa åns naturliga lopp. Tyvärr missade jag stället där flottningsleden börjar och skiljer sig från ån. Därför följde jag i stället flottningsleden och trodde att jag skulle komma till skiljet, som inte skedde förrän jag kom till den gamla fårans nedre anslutning till ån. Jag förstod  efteråt att man sannolikt lagt ordentliga lager massor för att skära av det naturliga flödet och leda ån in i leden och att det därför var svårt att se skiljet uppströms.

Jag beslöt då att följa ån ursprungliga lopp uppströms från Skräddrabo till Ramfors längs alla de krökar och vindlingar som detta lopp följer, vilket jag gjort i dag. Det tog 2 timmar och 25 minuter att följa alla dessa vindlingar på sträckan, som fågelvägen är förhållandevis kort. Det var en fantastisk miljö att vandra i. Trots att man av kartan föreställer sig att loppet går i ren myrmark, så visade det sig att det på många ställen var gröna ängar med vackra björkställningar. Ibland påminnande om fjällbjörksdungar. Marken är mestadels fast och bra att vandra på. Jag kunde inte se någon påverkan av skogsbruk. Träd har fått dö och falla omkull av sig själva och ligger ofta tillsammans med björk fälld av bäver. Jag var förvånad över att mängden vatten var så pass stor i det naturliga flödet. I första hand förstås, där det fanns naturliga höljor, där enstaka knipor uppehöll sig. En svag men tydligt skönjbar ström fanns i vattnet. På enstaka ställen kom tillflöden av kristallklart källvatten. Åns stränder är överallt tillgängliga utan besvärande sly.  Jag upplevde nästan en stilla lyckokänsla av att vandra i en sådan miljö som sedan många år verkade helt opåverkad av människor och där sällan någon vandrar. I den sista delen mot Ramfors stiger marken och präglas mer av barrskog. Vattenflödet avtog successivt och fåran blev allt mindre. När det var ca 10 minuter kvar av vandringen försvann de sista resterna av ån jag följde. Där någonstans har man troligen skurit av flödet i den naturliga fåran till förmån för flottningsleden.

Sannolikt är det inte förenat med så omfattande insatser att få tillbaka ån i den gamla fåran. Ska däremot den gamla flottningsleden fyllas igen och den naturliga fåran breddas och muddras, så krävs mycket betydande insatser. Om ån får tillbaka sitt naturliga lopp, får man nog de första åren räkna med vissa översvämningar, då den gamla fåran grundats upp under årens lopp. Häsboån för tidvis betydande vattenmängder, särskilt vår och höst. Tillskottet av humus i Mållången kommer troligen att öka rätt kraftigt den inledande perioden med återställd fåra

Om några åtgärder ska kunna påbörjas krävs förstås i första hand överenskommelse med markägarna. Jag har inlett kontakter med den som har den största arealen i området, Göran Linngård, Alfta och jag avvaktar hans inställning f n. Skogen i det aktuella området domineras av björk och har drag av impediment. Ägandet är splittrat med många små skiften.  Andelen barrträd ganska låg, vilket sannolikt är en förklaring till frånvaron av skogsbruk. Området skulle platsa väl som ett naturskyddsområde.  Jag har informerat Alfta Södra Fiskevårdsområde om denna undersökning. Deras Göte Larsson berättade att man inom föreningen gjort ett försök i samma riktning men man gav upp inför svårigheterna. Startar nu ett nytt försök är man klart intresserad av att delta i detta.

Jag har på telefon informerat länsfiskekonsulent Kalle Gullberg, Länsstyrelsen, som uttryckte sig positivt om de planer jag presenterade och ville gärna få mer information.