Jag har när jag och min fru åkt skidor i terrängen kring
Häsboån då och då kommit till Häsboån i myrterrängen nedströms Ramfors. Där
rinner ån spikrakt i ca 1 ½ km i en grävd flottningsled, som förmodligen
grävdes av s.k. AK-arbetare på 1930-talet. Det är besvärligt att ta sig över
med djupa branta stränder. När man studerade kartan kunde man se att åns
naturliga lopp gick i en mängd meandrar på norra sidan av flottningsleden, som
säkert ställde till stora problem för flottningen. Av kartan fick jag intrycket
att det naturliga loppet måste vara en betydligt bättre miljö för lekande fisk
och uppväxtmiljö för yngel än den raka och sterila flottningsleden. Häsboån är
det största tillflödet till Mållången och har en mycket hög vattenkvalitet, fri
från föroreningar.
I sommar när jag fick handlingarna till Mållångens
Intresseförenings årsmöte framkom att föreningen fått 25 000 kr för
fiskefrämjande åtgärder av Alfta Skifteslag. På årsmötet i juli föreslog jag
att pengarna skulle kunna användas för en undersökning om det skulle vara
möjligt att återskapa det naturliga loppet i ån och stänga flottningsleden, som
inte har någon som helst praktisk betydelse längre. Årsmötet beslutade enligt
mitt förslag. Strax därefter bestämde
jag mig för att vandra nedströms från Ramfors för att följa åns naturliga lopp.
Tyvärr missade jag stället där flottningsleden börjar och skiljer sig från ån.
Därför följde jag i stället flottningsleden och trodde att jag skulle komma
till skiljet, som inte skedde förrän jag kom till den gamla fårans nedre
anslutning till ån. Jag förstod efteråt
att man sannolikt lagt ordentliga lager massor för att skära av det naturliga
flödet och leda ån in i leden och att det därför var svårt att se skiljet
uppströms.
Jag beslöt då att följa ån ursprungliga lopp uppströms från
Skräddrabo till Ramfors längs alla de krökar och vindlingar som detta lopp
följer, vilket jag gjort i dag. Det tog 2 timmar och 25 minuter att följa alla
dessa vindlingar på sträckan, som fågelvägen är förhållandevis kort. Det var en
fantastisk miljö att vandra i. Trots att man av kartan föreställer sig att
loppet går i ren myrmark, så visade det sig att det på många ställen var gröna
ängar med vackra björkställningar. Ibland påminnande om fjällbjörksdungar. Marken är mestadels fast och bra att vandra
på. Jag kunde inte se någon påverkan av skogsbruk. Träd har fått dö och falla
omkull av sig själva och ligger ofta tillsammans med björk fälld av bäver. Jag
var förvånad över att mängden vatten var så pass stor i det naturliga flödet. I
första hand förstås, där det fanns naturliga höljor, där enstaka knipor
uppehöll sig. En svag men tydligt skönjbar ström fanns i vattnet. På enstaka
ställen kom tillflöden av kristallklart källvatten. Åns stränder är överallt
tillgängliga utan besvärande sly. Jag
upplevde nästan en stilla lyckokänsla av att vandra i en sådan miljö som sedan
många år verkade helt opåverkad av människor och där sällan någon vandrar. I
den sista delen mot Ramfors stiger marken och präglas mer av barrskog.
Vattenflödet avtog successivt och fåran blev allt mindre. När det var ca 10
minuter kvar av vandringen försvann de sista resterna av ån jag följde. Där
någonstans har man troligen skurit av flödet i den naturliga fåran till förmån
för flottningsleden.
Sannolikt är det inte förenat med så omfattande insatser att
få tillbaka ån i den gamla fåran. Ska däremot den gamla flottningsleden fyllas
igen och den naturliga fåran breddas och muddras, så krävs mycket betydande
insatser. Om ån får tillbaka sitt naturliga lopp, får man nog de första åren
räkna med vissa översvämningar, då den gamla fåran grundats upp under årens
lopp. Häsboån för tidvis betydande vattenmängder, särskilt vår och höst.
Tillskottet av humus i Mållången kommer troligen att öka rätt kraftigt den
inledande perioden med återställd fåra
Om några åtgärder ska kunna påbörjas krävs förstås i första
hand överenskommelse med markägarna. Jag har inlett kontakter med den som har
den största arealen i området, Göran Linngård, Alfta och jag avvaktar hans
inställning f n. Skogen i det aktuella området domineras av björk och har drag
av impediment. Ägandet är splittrat med många små skiften. Andelen barrträd ganska låg, vilket sannolikt
är en förklaring till frånvaron av skogsbruk. Området skulle platsa väl som ett
naturskyddsområde. Jag har informerat
Alfta Södra Fiskevårdsområde om denna undersökning. Deras Göte Larsson
berättade att man inom föreningen gjort ett försök i samma riktning men man gav
upp inför svårigheterna. Startar nu ett nytt försök är man klart intresserad av
att delta i detta.
Jag har på telefon informerat länsfiskekonsulent Kalle
Gullberg, Länsstyrelsen, som uttryckte sig positivt om de planer jag
presenterade och ville gärna få mer information.