Det mörka hotet

”Tyskland är väl inget föredöme i miljösammanhang” utropar signaturen Louis Jacky i torsdagens Ljusnan och Karl Hedlund i fredagens, som tunga invändningar mot min insändare i tisdagens tidning, Jag har aldrig påstått det heller. Tyskland är nummer 2 i ordningen av de länder i Europa, som släpper ut mest koldioxid. Men jag styr inte över vilken rubrik som insändarredaktionen vill använda. Jag ville påvisa två viktiga omständigheter, dels behovet av att storskaligt börja utvinna solenergin för att kunna minska utsläppen av växthusgaser och dels peka på att Tyskland, delvis därtill tvingad av beslutet att avveckla landets kärnkraft till år 2020, måste hitta andra sätt att försörja sig med ren energi. Vindkraften kommer inte att räcka. Därför finns man i Marockos del av Sahara i ett projekt kallat Desertec med syfte att åstadkomma en storskalig utvinning av solenergi som till delar skulle kunna exporteras till Europa.

Över 20 000 människor från 190 länder kom förra helgen med flyg till FN:s miljökonferens i Doha. De tog in luftkonditionerade hotell. Man släpper ut mängder av koldioxid på denna samling. Vad har FN:s upprepade miljökonferenser lett till? Utsläppen av koldioxid till atmosfären har ökat. Det är inte förenat med särskilt stora svårigheter att få fram allmänna medel för att rädda lättsinniga och krisande banker, men det verkar förbannat svårt att få fram medel för att avvärja det mörka hotet mot vår jord från klimatet. Vilken dom tror ni vi får av våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn när dom står där år 2060 med översvämmade städer och jordbruksområden, med snabb ökenutbredning, omfattande folkomflyttningar, svält och ett helt oregerligt väder. ”Varför gjorde ni inget? Ni kunde ju om ni hade velat.”  Det behövs åtminstone en kontinents resurser för att få fram hållbara resultat för en storskalig utvinning av solenergin. Det skulle kunna vara Europa

Utopi, drömmar?

I dag, 26 november, har FN:s klimatmöte i Qatars huvudstad Doha inletts. Lagom till dess har Världsbanken presenterat en prognos för uppvärmningen av vår jord som är ett veritabelt skräckscenario med höjning av medeltemperaturen på 4 grader till år 2060. Det ska bli intressant att se om detta äntligen skulle kunna leda till att världens ledare kan ta sig samman och åstadkomma lite mer än den tumme, som hittills uppnåtts under tidigare klimatmöten.

Tänk om EU och dess ledare med miljöhotet, skuldproblematiken, den hastigt stigande arbetslösheten, och den alltmer vikande framtidstron skulle kunna samla sig till ett djärvt grepp att adressera dessa problem. Att Europa skulle kunna ta ledningen i kampen mot miljöhoten och därmed återskapa nytt hopp, jobb och framtidstro i en plågad kontinent.

Världens öknar tar på sex timmar emot mer energi från solen än vad mänskligheten på vårt klot gör av med på ett år. Denna energi är sorgligt underutnyttjad. Enbart Sahara skulle kunna klara större delen av Europas energibehov, om man kunde enas om en storskalig satsning på att ta den tillvara. Det skulle innebära mycket stora investeringar som skulle dra med sig mängder av jobb. Det skulle kunna leda till att beroendet av fossila bränslen skulle minska dramatiskt med åtföljande drastiskt minskande utsläpp av växthusgaser. Den stora tillgången av energi skulle kunna innebära att forskningen om vätgas som drivmedel för transporter drivs till ett genombrott som leder till att oljan inte längre behövs för transporter.

Tyskland har redan mot bakgrund av beslutet att avveckla kärnkraften tagit ett antal initiativ för att kunna överföra solenergi från Sahara till Europa. Om Europas länder efter var och ens förmåga skulle ställa upp i detta arbete, skulle arbetet kunna drivas snabbare och effektivare och leda till ett genombrott i kampen mot den globala uppvärmningen. EU skulle till att börja med temporärt under några år låta unionens pengar till jordbruk och strukturfonder och åtföljande byråkrati enbart gå till arbetet med solenergi från Sahara. Det kommer att skapa en del problem men som förbleknar inför det mörka hotet från klimatet. Om ett antal år kan, om inget görs, bland många andra Medelhavsområdet få svåra problem i form av kraftigt stigande vattennivåer i havet, uttorkning och att Sahara tar klivet över havet och börjar avancera norrut.

Kolonial utsugning

Utbyggnaden av vindkraft i vårt land liknar mer och mer ett gyckelspel. Vi som konsumenter håller fram pengarna via våra elcertifikat för att våra skogar, våra rekreationsområden, tystnaden, bär- och svampmarker, områden för den växande turistnäringen och våra jaktmarker ska ödeläggas. Vi tillhandhåller pengarna via elcertifikaten för att betala mellanskillnaden för vindel som kostar 60 öre KWh att producera men som betalas med högst 30 öre av elmarknaden.

Som skattebetalare kommer vi att faktureras för den 10-dubblade investeringsram, som Svenska Kraftnät tvingas till för att ta hand om all onödig vindel. Svenska Kraftnät har i sin Perspektivplan 2025 luftat sina svåra bekymmer för att kunna bygga ut och parera för alla vindsnurror som växer upp som groteska svampar. Kraftnät anger kostnaderna för nätutbyggnad fram till år 2025 p g a ny el till mellan 55 – 60 miljarder kronor. Räkna med ytterligare hårda ingrepp i våra närmiljöer och var säker på att kostnaderna hamnar på våra elskatter och elräkningar.

Tillgången på el ökar kontinuerligt medan efterfrågan planar ut. År 2011 producerade vi drygt 17 TWh mer än vi behöver. Vindkraftindustrin har en planeringsram på 30TWh. Vad ska vi med den elkraften till och varför ska vi konsumenter och skattebetalare stå med mössan i hand och hålla fram slantarna?

Dansen kring guldkalven

Under år 2011 producerade vårt land 146 874 GWh el netto. Vi konsumerade 129 246 GWh. Det 5,2 % mindre än året före. Vårt överskott blev alltså 17 628 GWh. Vi nettoexporterade 7 233 GWh.

I energimyndighetens rapport ”Energiläget 2011” visas att industrin använder ungefär lika mycket energi i dag som år 1970 trots en stark produktionsökning. Sektorn ”bostäder och service” har minskat sin energianvändning sedan år 1970 p g a övergång från olja till el, bättre isolering, övergång till jord- och bergvärme m.m. Trots att transportsektorn ökat sin energianvändning med 71 % sedan år 1970, har användningen av råolja och oljeprodukter minskat med 47 % sedan samma år. Genom utbyggnad av kärnkraften och vattenkraften och på senare år utbyggnad av kraftvärme har nettoproduktionen av el ökat med 131 % sedan 1970 och den ökningen bara fortsätter.  Tillförseln av energi har ökat från 457 TWh till 616 Twh år 2011. Vi är det land som har den överlägset högsta andelen förnyelsebara bränslen i vår energiproduktion. I fjol levererade kraftvärmen 16 661 GWh el varav 13,300 var förnyelsebar el – mer än dubbelt så mycket som vindkraften. Sveriges mål i överenskommelse med EU är att nå 50 % förnyelsebar energiproduktion år 2020. För övriga länder är målet 20%.  Vi har nu nått 47 %.

Trenden är tydlig. Tillförseln av ny el ökar kontinuerligt, vindkraften förutan, och den blir mer och mer förnybar medan efterfrågan genom sparåtgärder och smartare lösningar planar ut. Det måste vara denna situation som Kungliga Vetenskapsakademin såg i våras, när man dömde ut den våldsamma satsningen på vindkraft i Sverige.

När Svenska Kraftnät nu redovisar ansökningar om anslutning av vindkraft till näten som svarar mot 75 % av hela landets effektbehov eller dubbelt så mycket som kärnkraften ger och har vetskap om ytterligare projekt som slutligen skulle leda till 141 % av landets effektbehov, så är det inte omsorg om vårt land som visas. Det är den gamla vanliga girigheten hos kapitalägare – det är en dans kring guldkalven som trampar ner våra skogar. Någon måste sätta ned foten mot denna kapital- och miljöförstöring som utbyggnaden av vindkraften är i vårt land.