När man är så gammal som jag, nyss fyllt 74, har man inte så många önskningar kvar som man haft förut. Nu rör det sig mest om välgångsönskningar för nära och kära, att våra samhällen och vårt land ska fortsätta att sin gynnsamma utveckling m m.
För egen del är det klart att en full säck med pengar skulle vara välkommet men mer som en bonus.
Den starkaste önskan jag har nu är att leva frisk och medveten tills jag dör. Min största skräck är att bli ett oförmöget vårdpaket under flera år.
Torbjörn Tärnsjö har tidigare på Socialstyrelsens uppdrag utrett vård i livets slutskede. Bl.a. med denna utredning som underlag har nu Socialstyrelsen skickat ut ett remissförslag om livsuppehållande behandling samt en vägledande handbok. Tärnsjö kritiserar materialet för att vara otydligt i de centrala frågorna. Socialstyrelsen har nyligen fastställt att en medveten persons önskan att slippa respiratorbehandling ska tillmötesgås. Det innebär ju att dödsfasen inträder. Tärnsjö menar att det borde vara tillåtet att i dessa fall använda terminal sedering, alltså att på patientens önskan ge honom/ henne möjlighet att sova djupt in i döden. I denna fråga är Socialstyrelsen vag och undanglidande och har stöd från många företrädare för palliativ medicin. Man tycker tydligen att uttrycket terminal sedering är för laddat och använder i stället uttrycket palliativ sedering. I förslaget talas om att medvetandegraden kan vara mer eller mindre sänkt och patienten ska av och till också kunna kommunicera med omgivningen och svara på frågan om man vill fortsätta att sova. Om jag har resurser, så kan jag åka med min respirator till en eutanasiklinik i Schweiz och få garantier för att slippa uppleva att jag dör som en fisk på torra land.
Om jag är fullt beslutskapabel och ber att få avsluta livsuppehållande behandling när ingen förbättring kan väntas och säger att jag vill sova djupt in i döden, så finns inte stöd för det i vårt land i Socialstyrelsens förslag till anvisningar. Jag får inte göra en deal med behandlande läkare, sedan jag avslutat allt, om att få sova in i döden, för då har vi kommit för nära dödshjälp som är ett starkt tabu i vårt land. . En grundläggande regel är att åtgärder, vars enda syfte är att orsaka en patients död, aldrig är tillåtna, skriver Socialstyrelsen i sina anvisningar. Hur går det ihop med att man tillåter att pågående respiratorbehandling kan avbrytas på patientens begäran?
Om jag skulle bli en ”grönsak”, på byråkratsvenska ett permanent vegeterande tillstånd, utan värde för mig själv eller anhöriga och till höga kostnader för vårdapparaten, så har läkare några fall upphört med tillförsel av näring och ett långsamt döende inträder, man svälter ihjäl. Inte heller här är Socialstyrelsen tydlig. Man nämner att det kan bli aktuellt att avbryta medicinsk behandling om en patient hamnat i ett permanent vegeterande tillstånd, men förbigår med tystnad frågan om sondmatning. Ingår sondmatning i den medicinska behandlingen? Ingen vet! Om detta skulle hända mig, så skulle jag vilja att jag omgående ges ett dödsbringande medel för ett omedelbart avslut av livet i stället för att invänta svältdöden. Behandlande läkare ska vara helt medveten om att detta kan ske utan risk för åtal.
Torbjörn Tärnsjö verkar vara en klok och erfaren man med vettiga åsikter i en central fråga för oss alla. Jag tycker att Socialstyrelsen ska följa hans förslag.
Det andra värstafallscenariot för mig är att jag drabbas av grav senilitet. Det berörs inte här men kan bli föremål för en kommande fundering.
Ändra
SvaraRadera