Inrätta en kriskommission för lösande av krisen i den svenska skolan

Jag känner mig sorgsen, när jag läst den sista artikeln i Maciej Zarembas lysande artikelserie i DN om förfallet i den svenska skolan. Hur flumideologer, sociala ingenjörer och aningslösa politiker i oskön förening i grunden skadat något av det viktigaste man kan ha i ett väl utvecklat samhälle, nämligen en bra skola som förmedlar de kunskaper och färdigheter man behöver i inträdet i vuxenlivet. Ett av de allra viktigaste yrkena på arbetsmarknaden– läraryrket – har genom dessa åtgärder devalverats till oigenkännlighet. Läraren ska enligt flumideologin inte förmedla kunskap längre. I sin avslutande artikel citerade Zaremba följande ur en betygsutredning från år 1973, då Ingvar Carlsson var skolminister: ”Betygens hittillsvarande roll som den huvudsakliga grunden för urval till fortsatt utbildning och arbetsliv medför att arbetet i skolan riskerar att få en inriktning mot att meddela kunskaper och färdigheter.” Det beskrivs alltså som riskfyllt år 1973 i en statig utredning om skolans arbete inriktas mot att meddela kunskaper och färdigheter. Behövs kunskap ska eleverna söka den själva.
År 1965 lyckades flumideologerna införa det relativa betygssystemet, som innebar att eleverna ansågs följa Gausskurvans normalfördelning av befolkningen. Bara ett visst antal femmor kunde enligt den modellen delas ut och ett visst antal ettor. Så om någon elev verkligen lagt manken till och nått toppresultat på aktuella prov, kunde den mötas av beskedet att alla femmor var slut. Skolan och lärarna förvandlades till organ för sortering och svek därmed sin grundläggande uppgift. Zaremba skriver följande: ” Av alla olyckor som drabbat skolsystemet måste de trettio åren med Gauss¬kurvan vara den ojämförligt största.”
Om vilket företag som helst producerade så mycket underkända produkter som skolan gör i dag i form av underkända elever, så skulle styrelsen omgående byta VD som en första åtgärd. Lyckades inte detta skull man tvingas begära sig i konkurs. Men skolans ansvariga från högsta politiska nivå till lägsta kommunala nivå fortsätter sin vingliga färd med elever i vårt land som står sig allt sämre i mätningar med elever från andra länder. Nu kan elever med 13 IG i slutbetyget från gymnasiet stå och vifta med studentmössan enligt uppgifter från artikelserien.
I vår globaliserade värld konkurrerar vi främst med kunskap. Får man inte bukt med skolans kris, så riskerar vårt land att bli en andrarangsnation, som mest får ägna sig åt enklare produktion.
Mot den här bakgrunden är det inte förvånande att Lärarhögskolorna får allt färre sökande och att läraryrkets status har försämrats. Årets nedgång från en redan låg nivå anges till 14 %. Har man upplevt den kaosartade tillvaron i grundskolan, så framstår läraryrket troligen som ett av de mer avskräckande valen.
Skolminister Jan Björklund ligger förmodligen rätt i kurs och gör vad han kan för att få bort vad han kallar flumskolan. Men det genuina stödet för hans politik saknas och angreppen på honom från olika håll kan jämföras med hetsen mot Olof Palme, när den var som värst
Jag tror att en parlamentariskt tillsatt kriskommission behöver tillsättas för att ta fram förslag till lösning av ett av de värsta problemen i vårt samhälle, som är skolans kris.