Sluta använda plogen i jordbruket.

 

 

Om världens länder missar målet från COP 21 i Paris år 2015 med högst 2 graders temperaturökning år 2100, helst 1,5 grader, händer följande enligt amerikanska klimatexperter: Hösten år 2081 bärgar mänskligheten den allra sista skörden från planetens jordbruk.  Följande dagar kommer det stigande havet att rulla in över marken och stanna där. Men det finns väl andra ställen att odla på? Tyvärr! Den bästa jorden ligger redan under vatten. Genom att vi misslyckats med att hindra jordens upphettning och de förödande jordbruksmetoderna med plöjning och giftbesprutning av jättearealer vart år, har jorden blivit ett lätt offer de allt våldsammare ovädren som följer av stigande uppvärmning. Den nakna jorden piskas av allt häftigare regn och eroderar ut i floder och hav. Under perioder med torka och stark hetta förvandlas jordbruksjorden till lössjord som stormarna river upp och sprider åt alla håll. Odlingsjorden är slut. Öknarna breder ut sig.  Om någon av vår art överlever, kan den om ytterligare 500 år ana en begynnelse till ny jord.

Insiktsfulla amerikanska bönder har inlett en revolt mot det traditionella jordbruket i landet med plöjning och alltmer ogräsgifter, som orsakar cancer. Runt 5 % av landets bönder har hittills gått över till en ny metod för jordbruket som kallas regeneration och som skildras ingående i Netflixfilmen ”Kiss the ground”. Man plöjer inte längre, då man insett att plogen är jordens fiende och ligger bakom många civilisationers undergång i svält. Man använder i stället en såningsmaskin som skär igenom förnan från föregående skörd och gör ett i snitt jorden där fröet eller fröerna släpps ner. Snittet täcks i nästa moment.

Det som händer när man plöjer är för det första att koldioxid som varit bunden i jorden frigörs och ökar väsentligt växthusgaserna i atmosfären. För det andra tar man död på en frisk jord med mängder av maskar, mykorrhiza, mikrober som bakterier, svampar m.m. som finns i en frisk jord. Många av mikroberna är av samma art som finns i våra magar och bidrar till att hålla oss friska. I filmen uppges att ett tunnland med frisk jord har en förmåga att dra ner 100 ton CO2.

Gabe Brown, en kraftfull, sympatisk bonde, som har en framträdande roll i filmen, köpte sitt jordbruk år 1991. Han använde från början samma metoder som alla andra bönder han kände till med plöjning, kemiskt kväve, växtgifter,bl.a. Glyfosfat eller Roundup, som orsakat flera cancerfall, och genmodifierat utsäde. Glyfosfat sprids årligen på amerikanska jordar i en mängd som motsvarar 1,4 kg per amerikan. Giftet har letat sig in i dricksvattentäkter och gör allt fler amerikaner sjuka. Eftersom giftet dödar mikrober i odlingsjorden, så kan man ju anta att det också dödar de viktiga mikrober som finns i våra magar.

De första fyra åren förstörde hagelskurar Browns skörd och grannarna började ställa in sig på en kommande konkursauktion.  Brown hade emellertid börjat studera regenerationsmetoden och ville försöka att starta om enligt den metoden, slippa skaffa en massa insatsvaror och inte behöva vara beroende av statliga bidrag. Han lyckades att få sin bank att satsa ännu en gång och nu driver han ett jordbruk med riktigt god avkastning samtidigt som hans jordbruk drar ner stora mängder CO2. Hans besättning av kor cirkulerar på gårdens ängar enligt bestämt mönster som ger markbearbetning, värdefull gödsel och bidrag till gårdens ekonomi.

Hans granne däremot har sina åkrar i kemisk träda. Där växer endast enstaka värdelösa exemplar av de hårdast genmodifierade växterna.

Jag tycker att denna film skulle kunna användas som en upptakt till en fördjupad diskussion om ett nytt sätt att bedriva jordbruk enligt regenerationsmetoden på COP 26-mötet i Glasgow i höst. Jag tror att införs denna metod mer storskaligt tillsammans med omfattande återplantering av skog, har vi vunnit ett viktigt slag i kampen m0t den allt överskuggande klimatkrisen samtidigt som vi skulle få friskare och motståndskraftigare jord som binder oerhörda mängder av CO2 och hälsosammare mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

---

 [HD1]dan

 [HD2]

 [HD3] 

25 årliga FN-konferenser om miljön i stort sett utan resultat

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   


I mitten av december förra året genomfördes FN:s årliga miljökonferens under medverkan av i stort sett världens alla stater i Madrid.  Det var 25 mötet i ordningen som förkortas COP 25. När utrikesminister Ann Linde intervjuades av SVT-rapport, när COP 25 avslutats, var hennes kommentar: ”Jag är jävligt besviken”.  Det är nog den vanliga reaktionen hos de ledamöter som vill åstadkomma konkreta resultat efter avslutade COP-möten. Däremot lär klimatförnekande stater eller stater med stora tillgångar av fossilt kol, olja eller naturgas, som med sina veton återigen hejdat snabba och nödvändiga åtgärder, vara nöjda. COP 21 i Paris var ett undantag då man jublade över att man kommit överens om det första allomfattande klimatavtalet: Den entusiasmen har falnat. Avtalet träder i kraft i år men ännu – efter fem år -har man inte ens lyckats komma överens om handbok för tillämpning av avtalet. Avtalet saknar sanktioner mot länder som bryter mot givna löften. Med vetot kan alla länder hindra beslut. USA kommer att lämna avtalet i höst om inte det amerikanska folket kan göra sig av med olyckan Donald Trump.



När man efter 25 år har levererat generande usla resultat, medan den akuta klimatkrisen snart tornar upp med kapacitet att eliminera stora delar allt levande på jorden, borde väl FN:s Klimatkonvention fråga sig: ”kan vi fortsätta på detta sätt, eller måste vi försöka pröva nya vägar? Kan vi fortsätta med utdragna förhandlingar med världens statschefer och deras hov med ministrar, statssekreterare och byråkrater som mest strävar efter att minska det egna landets åtagande?” Ska vi fortsätta att behöva lyssna till ”fossilstaternas” ovederhäftiga och generande sågningar av IPCC:s rapporter. Finns någon antydan till kursändring eller kommer man att fortsätta på samma sätt tills vi står till knäna i vatten på en ödelagd planet?



I David Wallace-Wells bok ”An Uninhabitable Earth” menar författaren att det behövs resurser motsvarande dem som förbrukades i andra världskriget för att kunna hejda klimatkrisen.  Jag vet förstås inte om han har rätt, men själv anser jag att FN borde försöka förhandla fram en räddningsstyrka för vår planet. En enhet under FN med stora resurser och beslutsförmåga med högkvalificerade tekniker, meteorologer, hydrologer, botaniker och biologer. Uppdraget skulle kunna vara att i stor skala komma igång med lagring av koldioxid under jord, bistå länderna med snabb återplantering av nedbrunnen eller olagligt avverkad skog, följa och stödja innovationer, typ SSAB:s försök att göra stål utan kol med hjälp

av vätgas som möjligen också kan överföras till cementindustrin. Att följa och stödja och sprida projekt som utvecklar förnybara drivmedel av skogsrester som lignin, spån, grenar, toppar och stubbar. Med örat mot marken fånga upp innovationer och pröva deras effekt i kampen mot miljökrisen.



Jag föreställer mig att världens befolkning är djupt missnöjda med COP-möten som mer och mer får en koreografi som mest liknar ett pokergäng. Konkreta åtgärder är vad alla vill se.



Hans Degerman










































                                                                                                                               

Tänka utanför boxen

 Återigen har FN:s klimatpanel IPCC släppt en skakande rapport, denna gång om hur haven, Arktis och Antarktis ismassor och bergens glaciärer påverkas av de kontinuerligt ökande utsläppen av koldioxid, co2, metan och andra växthusgaser och i slutändan vi människor

Efter det senaste klimatmötet i FN förra veckan, kunde man se stora demonstrationer världen över, inspirerade av vår svenska fixstjärna i kampen mot en klimatkatastrof som hotar vår överlevnad, Greta Thunberg. I dag, en vecka senare, har nog IPPC- rapporten också bidragit till att ännu större skaror demonstrerar mot världens ledares och FN:s kapitala misslyckande i arbetet med att hejda utsläppen av växthusgaser.

 FN:s uppställning för att förhindra det största hot vi människor ställts inför under vår tid på jorden är enligt min uppfattning ofullständig. FN har rollen som sammankallande och samordnare. Till sin hjälp har man skapat klimatpanelen IPCC, som svara för att bidra med vetenskapliga rapporter om hur klimatkrisen utvecklas. IPCC består av ett nätverk av högt kvalificerade forskare och vetenskapsmän från hela världen och är mycket betydelsefull i arbetet med att förse beslutsfattarna med underlag. Beslutsfattarna är statsöverhuvudena som har säte i FN:s Klimatkonvention De möts årligen under rubriken Conference of the Parties COP. Alla delegater på COP-mötena har vetorätt och inga sanktioner drabbar de som bryter mot ingångna avtal.

Det som fattas i FN:s uppställning är, för att använda en militär term, folk på marken, som svarar på det alltmer desperata kravet att saker ting måste bli gjorda nu. En operativ enhet borde upprättas av parterna i FN:s Klimatkonvention efter alla år uteblivna resultat. Den kan ta formen av en myndighet med högt kvalificerade medarbetare, stor beslutsförmåga och mycket stora resurser, som ex,vis direkt skulle kunna starta försök med att fånga in co2 ur atmosfären och föra ned den i underjorden, se till att återplantering av skog på nedbrunna och förstörda skogsmarker kommer i gång, besöka SSAB i Luleå för att ta del av och lära sig hur man kan tillverka stål och förhoppningsvis cement med vätgas och sprida kunskapen över världen.

En räddningsstyrka för människorna på jorden, som med örat mot all relevant forskning som pågår inom runt om i världen, som testar och prövar varje uppslag, som kan bidra till minskningen av växthusgaser i atmosfären.

De senaste två fredagarnas omfattande demonstrationer mot uteblivna resultat i kampen mot klimatkrisen, borde få världsledarna att äntligen börja erkänna sitt misslyckande och börja tänka utanför boxen.

Från ord till handling

FN:s drygt 30-åriga arbete för att förhindra eller lindra den allt mer hotande klimatkrisen har ännu inte lett till några konkreta resultat. År 1988 mättes halten av koldioxid i atmosfären till 315 ppm (parts per million). I maj i år var halten 415 ppm - en aldrig tidigare uppmätt nivå. Denna tillväxt av koldioxid i atmosfären de senaste 31 åren har bl.a. lett till att de senaste 5 sommarmånaderna i världen är de varmaste som hittills uppmätts. 


Ju varmare havsvattnet blir, ju mer energi levererar det till orkanerna, Årets värsting, ”Dorian,” med vindstyrkor uppåt 75 m/sek med våldsamma regn, har pulvriserat nordöstra Bahamas. 50 döda har hittats men siffran över döda väntas stiga dramatiskt när man lyckats röja upp i bråten. Varmare vatten ger också mer åskväder, som kan tända skogsbränder i torra områden. Denna sommar har skogsområdena i Arktis, Sibirien, norra Kanada brunnit från juni till långt in i augusti. Enbart i Sibirien har 4,5 miljoner hektar skog brunnit eller brinner och har hittills släppt ut 166 miljoner ton koldioxid.


Regnskogen Amazonas brinner också, anstiftad av den stolte homofoben, klimatförnekaren och högerextremisten president Jair Bolsonaro i Brasilien. Över 80 000 bränder pågår där just nu, enligt Brasiliens rymdmyndighet, Inpe. Den mycket respekterade myndigheten har hittills rapporterat en ökning av skövling av regnskogen med 278 % jämfört med föregående år. Bolsonaro kallade till presskonferens och påstod att Inpe överdrev siffrorna, troligen på uppdrag av någon europeisk miljöorganisation. Därefter sparkade han den mycket uppskattade och seriöse fysikern, Rickardo Galvao, som varit chef för myndigheten och ersatte honom med en militär, som fått uppdrag att visa myndighetens rapporter för presidenten, innan de släpps till media. Sedan år 1960 har Amazonas skövlats med en yta som motsvarar Turkiets. Och nu fortsätter Bolsonaro skövlingen.


Parisavtalets mål att hålla jordens temperaturökning under 2 grader Celsius helst under 1,5 grad vid sekelskiftet verkar kört. De frivilliga rapporterna, som länderna lämnat in tyder på att planeten kommer att ha 3,2 grader Celsius vid sekelskiftet. Ett katastrofscenario.  2 grader kan inträffa år 2050 samtidigt som vi blir 2 miljarder fler människor på jorden enligt FN:s befolkningsprognos.


Parisavtalet ser inte ut att leva upp till förväntningarna, Där har alla medlemmar vetorätt, inga sanktioner drabbar de länder som inte håller sina löften. De senaste åren har man ägnat åt att innan år 2020 ta fram en regelbok för tillämpningen av avtalet och träta om det vetenskapliga värdet av rapporterna från FN:s Klimatpanel IPCC. Klimatskurken Bolsonaros beteende kan demonstrera ihåligheten i avtalet. Han visste när han kampanjade för presidentposten att hans land var bundet av avtalet och hade lovat redovisa betydande utsläppsminskningar både åren 2025 och 2030. Trots detta lovade han mycket generösa avverkningsrätter i Amazonas till hans polare bland godsägarna. Som president har han verkställt sina löften med råge. Tror någon att han kommer att redovisa några utsläppsminskningar?


Det allt mer upphetsade rapporterna från IPPC och övriga vetenskapssamhället om snabba och omfattande insatser i form av konkreta åtgärder mot krisen för att undvika en katastrof, har hittills varit resultatlösa. Klimatångesten ökar bland världens befolkning. Världens ledare och FN:s Klimatpanel har visat en oförmåga att hantera dessa ytterst allvarliga risker för mänskligheten. FN:s Klimatkonvention borde upplösas och ersättas med en internationellt godkänd myndighet med rapportskyldighet till FN och med mycket stora resurser, stor beslutsförmåga och möjlighet att omgående sätta in åtgärder för att få ner utsläppen.

                         Medan gräset växer, dör kon.

År 1958 placerade biokemisten och oceanografen Charles David Keeling sitt nykonstruerade instrument för att mäta koldioxid i atmosfären på det höga berget Mauna Loa i Hawaii. Instrumentet fungerade och mätte halten av co2 till 315 ppm. (parts per  million). I maj i år var halten 415 ppm. Den halten har aldrig förr uppmätts vare sig i nutid eller i historisk tid För varje grad som Keelingkurvan ökar, blir vår atmosfär en allt tätare filt av växthusgaser, som släpper igenom solvärme på dagtid men hindrar värmen att stråla tillbaka till rymden nattetid.

FN engagerade sig i klimatfrågan redan år 1988 genom skapande av den mellanstatliga organisationen Intergovernmental Panel  On Climate Change, IPPC, för att förse världen med ett tydligt vetenskapligt perspektiv över det rådande kunskapsläget vad gäller klimatförändring och dess miljömässiga och socioekonomiska påverkan. Man kan säga att IPPC är ett nätverk av världens mest kompetenta meteorologer, oceanografer och andra vetenskapare med relevanta kunskaper. Organisationen har under åren tagit fram ett antal mycket uppmärksammade rapporter som kastat nytt ljus över det mycket allvarliga hot som den globala uppvärmningen utgör och som världen redan fått känna av. FN gick vidare och tog på världskonferensen för miljö och utveckling i Rio år 1992 initiativ till skapandet Klimatkonvention som ska bidra till minskning av växthusgaser i atmosfären. Den undertecknades av 195 länder inklusive EU. Därefter har FN arrangerat årliga konferenser på miljötemat. Dessa möten fick namnet Conferense of the Parties, COP, och numrerades. De årliga COP-mötena, som i regel hålls i slutet av året, samlar ländernas ministrar och ibland deras presidenter, Mötena förbereds av förhandlarna på COP-sekretariatet och kallas Pre-COP. Trots dessa många initiativ från främst FN under nästan 30 år så har utsläppen av växthusgaser fortsatt att öka, jorden blivit varmare och fått allt häftigare stormar och oväder med översvämningar, jordskred, våldsamma skogsbränder förstörda städer och samhällen, avsmältning av Arktis och Antarktis isar m.m. Men flygandet till alla dessa möten har ökat mängden co2 med många ton. När detta år är slut, beräknas halten av co2 i atmosfären ha ökat minst 6 % räknat från år 2015. Att sluta använda fossila bränslen räcker inte. Mer övergripande åtgärder inom jord- och skogsbruk bl.a. behövs om vi ska undvika det värsta scenariot.

COP 21 i Paris år 2015 blev på sätt och vis en succé, då 192 länder undertecknade protokollet med krav på att alla undertecknarna skulle arbeta för att jordens medeltemperatur vid kommande sekelskifte ska hållas under två graders ökning men helst under 1,5 grad.  185 stater har därefter ratificerat avtalet. Ett sådant avtal, som binder nästan alla länder på jorden som dessutom har vetorätt för alla undertecknare, måste givetvis ha sina regler och sin byråkrati. Parterna har enats om att den gemensamma regelboken ska finnas färdig och kunna beslutas på COP 25 i Santiago, Chile i december i år. Eftersom vi alla lever under ett hot för en klimatkatastrof, som vi själva bär ansvar för, med kapacitet att utplåna vår art mot slutet av seklet, skulle man kunna förvänta sig att alla inblandade i förberedelsearbetet skulle på alla sätt bidra med en positiv energi. Men så är inte fallet. Det verkar vara tydligt att vissa länder, som har drag av klimatförnekare, har gått med i avtalet enbart för att värna om sin utvinning av fossila bränslen och verka som drivankare i det pågående arbetet och hindra eller omöjliggöra lyckade resultat.

Ett utstuderat sätt som dessa drivankare tillämpat länge, är att ifrågasätta de vetenskapliga rapporter som presenteras av IPCC på COP-mötena, och hävda att de på grund av bristande vetenskaplig relevans inte duger som underlag för fortsatt arbete

Ett exempel på detta finns från COP 25 i Katowice, i december förra året, där f.ö. vår svenska fixstjärna, Greta Thunberg, för första gången fick möta världens ledare och tala inför dem. På mötet förelåg en rapport från IPCC om förväntade skillnader i utfall om temperaturhöjningen kunde hållas under 2 grader alternativt 1,5 grader. Normalt brukar dessa rapporter välkomnas av mötet men vid detta tillfälle vägrade följande stater att godkänna det: Saudiarabien, Kuwait, USA, och Ryssland. Ett ovärdigt spel, kan man tycka att tillämpa dold agenda och förolämpa seriösa forskare vars förutsägelser oftast stämmer med som faktiskt sker med klimatet.

Rapporten skickades till Pre-Copmötet i Bonn i juni i år. Där hade de fyra ovannämnda länderna skickat sina förhandlare med uppdrag att se till att rapporten skulle försvinna helt från dagordningen, vilket också skedde. Dagen efter uppträdde ett 10-tal av sekretariatets förhandlare från olika länder på mötet med tröjor med texten SCIENCE IS NOT NEGOTIABLE. Bra gjort, tycker jag.

Mänskligheten har aldrig ställts inför ett hot av den kalibern som klimathotet utgör. Till skillnad från tidigare generationer har vi förvarning genom överblick och kunskap. Men dessa tillgångar har hittills levererat generande klena resultat. Dessutom visar många länder upp en total nonchalans för ex. vis. Parisavtalet. Man kan ta Brasilien som exempel.  I sin presidentkampanj lovade kandidaten Jair Bolsonaro att öppna Amazonas för omfattande avverkning så att hans uppbackare inom köttdjursbranchen skulle få nya stora betesmarker. Brasilien skulle bli världens köttbod. Han gjorde detta fast han visste att hans land ratificerat Parisavtalet. Som nyvald president har hållit sina löften och Amazonas skogar avverkas nu i rasande takt. Han kan göra detta därför att Parisavtalet saknar möjlighet att utdöma sanktioner om ett land handlar helt på tvärs med Parisavtalet.

Jag tycker att president Bolsonaro gör sig skyldig till brott mot mänskligheten genom att frisätta så enorma mängder koldioxid och utrota många arter. Det är inte biff, världen behöver utan stora skogar som kan ta upp och lagra koldioxid. Hans land har ratificerat Parisavtalet och lovat sänka sina utsläpp av co2 med 37 % till 2025 och 43 % till 2030 – ett omöjligt mål under nuvarande president.

På något sätt måste klimatarbetet utrustas med möjlighet att ingripa mot länder i Parisavtalet, som agerar på tvärs med sina löften och kunna utdöma viten och andra sanktioner, t.ex. kunna påföra tullhöjningar på produkter som innebär ökande utsläpp och miljöförstöring. Om det ska ske inom ramen för nuvarande modell eller om det behövs en klimatregering och en klimatd0mstol upprättad för att hindra den ultimata miljökatastrofen bör snarast utredas.

Hans Degerman

Bollnäs





















































t

 

Energimarknaden

154 terrawatt (TWh) fossila bränslen och 63 TWh kärnkraft förbrukades år 2017 enligt Energimyndigheten. Det är det senaste året med officiell statistik. Vindkraften levererade 18 TWh och solenergin nämns inte i statistiken. Regeringen har som mål att år 2040 ska vårt land vara fossilfritt. Då ska de två förstnämnda energislagen vara borta och en våldsam utbyggnad av förnybart måste till. Energimyndigheten har i sin hemsida sagt att detta kan vara möjligt förutsatt att det sker en kraftig utbyggnad av vindkraften och en lika kraftig och resurskrävande upprustning av elens infrastruktur i form av stamnät och regionalnät. Man reserverar sig för att under vindstilla perioder, kan problem uppstå, vilket är klokt. Detta väderläge inträffar främst under långvariga vinterhögtryck med mellan 15 -35 minusgrader, då efterfrågan på el är som störst. Ensam klarar inte vattenkraften att kompensera för stillastående vindkraft. Då blir det att importera skitig kolkraft från Tyskland och/eller lite mindre skitig naturgas från Ryssland.

Ytterligare 100 TWh vindkraft behövs enligt Energimyndigheten för att uppnå målet om fossilfritt år 2040.

Vindkraften har sina lobbyister. Man hittar främst dem hos de stora skogsbolagen, som kan öka sin avkastning på sin skog genom arbetsfri inkomst på att hyra ut sin mark till vindkraftoperatörer. För övrigt är den inte särskilt populär. Vem vill egentligen ha ett 220 m högt torn fastgjuten i en jätteklump av betong med ofantliga rotorblad som levererar ett lågfrekvent svischande ljud, som tränger genom husväggar och försämrar livsmiljön och sömnen för boende kilometrar från verken? Risken för att träffas av kilotunga iskast som slungas av rotorbladen vid ogynnsam väderlek får man också leva med.

 Den stora utbyggnaden lär väl ske i Norrlands inland. Där bor inte så många människor som skulle kunna påverka en valutgång, Då kan det vara på sin plats att påminna om det unika arv vi har där i form av stora skogar, berg, fjäll, myrar, strömmande älvar och åar, tjärnar och sjöar och samer som envisas med att leva av sin uråldriga renskötsel. Dessa miljöer har alltfler turister från all världens tättbefolkade stadsområden i allt större skaror börjat upptäcka och lagt grunden till en blomstrande turistindustri både sommar och vinter som ger riktiga jobb och inkomster för de boende. En storskalig etablering av vindkraft i området skulle effektivt sänka denna näring på uppdrag av okänsliga politiker och myndigheter som sedan länge vänt Norrlands inland ryggen.  Vem vill kosta på sig en dyr resa för att få uppleva exklusiv vildmark för att hitta det djupa lugnet och komma i kontakt med sitt inre om man ser vindkraftbjässar på varenda bergstopp? Vem vill skogsbada i ett industrilandskap?

Efterfrågan på el kommer att stiga brant framöver. Bilar, båtar, flyg, stål- och processindustri, nya industrier som ex.vis. de stora batterifabriker som nu byggs kommer att kräva allt mer elkraft.

När vi ska vara fossilfria år 2040 ska enligt Energimyndigheten 100 nya TWh fossilfri el ersätta 217 TWh eller mer, som försvinner ur systemet med fossilbränsle och kärnkraft. För en lekman verkar det hokus pokus. Jag tror inte på det. Jag är övertygad om att kärnkraften, som inte levererar växthusgaser behövs i den energimixen.

Kärnkraften har funnits worldwide i mer än 50 år och det finns många kärnkraftverk. Tre svåra olyckor har drabbat verksamheten med ca                       10 000 döda. Det är lika många som dör varje dag världen över av luftföroreningar. De tre kärnkraftsolyckorna är naturligtvis tragiska men borde inte motivera den beröringsskräck som vidlåder verksamheten.

Behåll kärnkraften och starta upp forskning för effektivare utnyttjande av utbränt bränsle och för kortare halveringstid och för att skapa skonsammare och hälsosammare brytning av uran Då kanske vi träffar målet med en femetta.  Annars blir det inte ens en tavelträff.

Hans Degerman

                                    20190306

                  EN STOR LITEN MÄNNISKA

Hon heter Greta Thunberg, har nyss fyllt 16 år, bor i Stockholm, är dotter till operasångerskan Malena Ernman och hennes man, Svante Thunberg.

Hon beskriver sig själv som klimatradikal med Aspbergers syndrom. Diagnosen gör, säger hon, att hon ser tillvaron i svart och vitt. Nyanser är inte hennes grej. Men hon har en märkligt skarp blick för det svarta och det vita.

Det Greta har gjort sedan augusti i fjol till nu, kommer med säkerhet att rendera henne en plats i ett antal historieböcker runt om i världen.

Greta var 8 år, när hon av sin lärare fick veta en av arterna på jorden var på väg att ändra jordens klimat mot en katastrof samtidigt som artens beteende i sitt jordiska hem leder till att 200 arter om dagen försvinner från jordens yta. Det kunde Greta ta till sig och förstå men det hon inte kunde förstå var att inte världens alla ledare hade samlat de allra vassaste vetenskapsmän- och kvinnor i världen med ett tydligt uppdrag: se till att hindra miljökatastrofen så att den inte förstör livsvillkoren på vår jord. I stället pågår livet som vanligt. Svåra stormar som river hus, förstör infrastruktur och skapar omfattande översvämningar, svår sommarhetta som leder till aldrig tidigare skådade skogsbränder, halverade skördar för jordbruket även i Sverige, smältande isar i Arktis och Antarktis, stigande havsvattennivåer, försurat hav m.m. behandlas av media oftast medvetet eller omedvetet som vanliga nyheter utan koppling till den katastrof som väntar runt hörnet. FN:s klimatkonferenser drar runt i världen med en armada av flygplan med tunga koldioxidavtryck i lufthavet efter sig och skriver icke bindande avtal om minskande utsläpp av växthusgaser och högsta tillåtna temperaturhöjning utan att det leder till något.

Greta blev snabbt vegan och avstod från mejeriprodukter. Hon vägrade att i fortsättningen färdas med flygplan. Hon lyckades också få sina föräldrar att följa hennes mönster och bli klimataktivister. För hennes mor, Malena, med en internationell karriär som operasångerska har det inneburit ett rejält avbräck att inte kunna förflytta sig med flyg.

Greta började läsa in sig på klimathotet. Det gick fort med fotografiskt minne och ytterligare en diagnos ”högpresterande autism”. Ju mer hon läste ju mer ledsen och hopplös kände hon sig. Vid 11 års ålder hade hon en fullt utvecklad depression med anorexi som innebar att hon blev sängliggande i två månader. I sin desperation inför sin matvägrande dotter ställde till slut hennes föräldrar Greta inför ultimatum: ”Om du inte avbryter matstrejken i morgon, så ser vi till att du omgående läggs in på sjukhus”.

Greta har berättat att när hon på natten funderade på föräldrarnas ultimatum, kom hon fram till att klimatkrisen var mycket större än henne. Om hon svalt ihjäl skulle det vara en stor sorg för hennes föräldrar och släkt men inte påverka klimatkrisen alls. Då var det väl bättre att hon levde och gjorde vad kunde för att förhindra den. Dagen efter avbröt hon matstrejken och efter några dagar kunde hon återvända till skolan.

Några dagar före skolstarten hösten 2018, då Greta var 15 år, informerade Greta sina föräldrar om att hon de tre första veckorna av terminen skulle skolka för att i stället demonstrera på Mynttorget mitt emot Riksdagshuset inför det kommande valet. Hon fick inte föräldrarnas stöd men genomförde sin plan ändå med en skylt som berättade att hon skolstrejkade för klimatet. Efter valet sitter hon på samma plats varje fredag efter en överenskommelse med skolan.

Greta blev snabbt både svenska och utländska mediers älskling. Med sina djupa kunskaper om miljöhotet, hennes utmärkta engelska och hennes lugna och trygga framtoning fick hon stort utrymme i både svenska och utländska media och fick beundrande skolelever på många håll i världen att följa hennes exempel. I början av november talade hon inför 10 000 skolelever i Helsingfors. I början av december var hon inbjuden till FN:s toppmöte om klimatet i Katowice i Polen, där hon bl.a. informerade Generalsekreterare Guiterres och övriga delegater om att det är 800 000 år sedan halten av koldioxid i atmosfären var lika hög som den är nu och den ökar trots FN:s alla möten, överenskommelser och vetenskapliga rapporter.

Hon talade inför Världsekonomiskt Forum i Davos, där många av världens ledare, affärsmän och ekonomer var samlade. I mitten av februari var hon inbjuden att tala inför ett miljöutskott i EU, där även EU-Kommissionens ordförande Jean Claude Junker deltog. Samtidigt samlades flera tusentals skolelever på Bryssels gator och torg – alla inspirerade av Gretas gärning till ett offentligt möte som skulle hållas på eftermiddagen, efter mötet i EU. Greta bad ett 15-tal demonstrerande elever att följa henne till sitt möte. Hon började mötet med att presentera sina kamrater och sedan sa hon följande: ”Om det är så att ni hellre vill att vi ska vara i skolan i stället för att demonstrera för att rädda jorden, så måste ni börja prestera mycket bättre i ert klimatarbete. Det är ni vuxna som måste lösa klimatkrisen. Vi ska ju gå skolan och förbereda oss för vuxenlivet. Men vi ska hålla tummen i ögat på er – så länge vi är missnöjd med era insatser fortsätter vi att demonstrera och vi är många. Junker berömde Gretas initiativ, som nu nått och engagerat skolungdomar över halva världen. ”Det ger mig hopp”, sa han, ”och kanske några av er kommer på lösningen av den svåra kris som hotar vår planet när ni är färdiga med er utbildning”. ”Herr ordförande,” sa Greta, ”Hopp kan väl vara bra, men handling är mycket bättre. Vänta inte på att vi ska avsluta våra utbildningar, för då är det för sent, då är krisen över oss. För övrigt är klimatkrisen redan löst av forskarna som arbetar för FN:s klimatpanel (IPPC). Ta del av deras rapporter och tillämpa deras lösningar, så går vi en ljusnande framtid till mötes.”

En liten svensk tjej med flätor som går sista året i grundskolan debatterar med EU:s mäktigaste politiker, som blir inbjuden att tala på flera av världens viktigaste mötesplatser och som med sin gärning inspirerat skolelever över stora delar av världen att engagera sig, en sådan svenska måste vi känna stolthet, beundran och ömhet inför.

När Greta på eftermiddagen kom till mötet i Bryssel med flera tusen skolelever från ra barn och kommande släktledBelgien, Tyskland och Frankrike, togs hon emot som en rockstjärna. Hon talade sist av alla och använde sin tid för att berätta om förmiddagens möte med EU och till att ingjuta mod och framtidshopp för den fortsatta fredliga kampen för att den fantastiska planeten vi bor på även ska finnas för oss, våra barn  och barnbarn och kommande släktled när vi blir vuxna,

”Det är ont om jordklot”, sa författaren, Nobelpristagaren och den tidiga miljöaktivisten, Harry Martinsson, när han färdigställt storverket Aniara. Vårt klot är nu svårt sjukt av kraftiga överdoser av växthusgaser från mänsklig aktivitet. Kanske klotet börjar överväga att göra sig av med oss människor för att återfå hälsan. Därför borde varje vuxen människa på jorden börja sin dag med att fråga sig: vad kan jag göra i dag för att inte öka lasten av koldioxid i atmosfären och känna tacksamhet för visselblåsare som Greta Thunberg och andra.

.