Rikspolischef Bengt Svensson gör en pudel och sparkar nedåt

Ryktet går att den svenska polisorganisationen med 28 000 anställda dras med förtryck, hot och repressalier mot poliser som påtalar fel och missförhållanden inom kåren. Det har uppmärksammats i media och rikspolischef Bengt Svensson intervjuades ganska nyligen om dessa rykten. Han verkade okunnig om dessa förhållanden och sa bl.a. att om det så bara förekommer ett fall av den här typen, så är det ett allvarligt fel och ska bekämpas.
P1-programmet Kaliber har grävt ner sig i frågan och kommit upp med följande: Man har pratat med 30 poliser på olika håll i landet som bekräftar att det förhåller sig precis som ryktet säger. Över 50 % av polisens skyddsombud i landet bekräftar också bilden av en organisation som förtrycker och hotar poliser som påtalar fel och brister i organisationen.
I dagens P1-morgon redovisas ett fall där polisen Thomas Agnevik i Östergötland, som är skyddsombud, hos ledningen i Östergötland påtalat att polisens olika fordon lastas så tungt i olika uppdrag att de kan utgöra en trafikfara och riskera både polisers och mötande trafikanters liv och hälsa. Han fick ingen reaktion över huvud taget och efter en tid vände han sig till lokala media och beskrev problemet. Därefter skrev han ett brev till rikspolischef Bengt Svensson och bad om hans syn på problemet. Han, i sin tur, bad en polismästare som tjänstgjorde tillfälligt på RPS att besvara brevet.
När Thomas Agnevik fick detta brev så fick han veta att han med sina åtgärder, bl.a. kontakten med media hade skadat de personliga relationerna mellan honom och organisationen i stort och att han dessutom hade skadat hela polisorganisationen. Han upplevde brevet som hotfullt och kände oro för sin anställning.
När Bengt Svensson ska bemöta detta i dagens P1-morgon, så säger han att brevet fått en mycket olycklig formulering och att den tillfälligt tjänstgörande polismästaren fått ett alldeles för stort uppdrag. Bengt Svensson tar på sig sitt ansvar för att det gått snett. På reporterns fråga om en polismästare inte känner till att det är en grundlagsskyddad rättighet att informera media svarar Svensson att det är klart att han gör.
Att RPS har befattningshavare, som så uppenbart saknar taktisk begåvning, är förvånande. Här ska man hantera en situation, där ett skyddsombud i organisationen fört fram en berättigad kritik och när reaktion från den berörda ledningen uteblir, vänt sig till media. Minsta eftertanke borde väl ha lett fram till slutsatsen att felaktiga formuleringar i brevet till Agnevik, direkt skulle slå tillbaka mot RPS. Det är också förvånande och beklämmande att Bengt Svensson inte korrekturläst det brev som han nu skyller på den tillfälligt inlånade polismästaren. I stället sparkar han nedåt samtidigt som han gör en pudel.
Polisen i Sverige har fått utomordentligt stora resurser under senare år. Resultaten i form av högre uppklarningsfrekvens, insatser mot vardagsbrottsligheten i form av inbrott, rån m.m. låter vänta på sig. Författaren och förre professorn vid Polishögskolan,Leif GW Persson, har i TV-programmet ”Veckans brott” tydligt uttalat att väldigt många poliser är lata och ovilliga att utföra mer krävande insatser. Unga, nyutbildade poliser, som kommer till jobbet med glöd och ambition att göra ett gott jobb, mals ner av den destruktiva kårandan och anpassar sig till den kultur som råder. Allmänhetens förtroende för den svenska polisen är lågt. Det måste vara något grundläggande fel med den svenska polisens organisation. Klart läge för en grundläggande översyn och byte av högsta operativa ledning, som uppenbarligen inte lyckas att styra denna svårstyrda organisation.

Kirov-vargar

Är det fler än jag som noterat och funderat över den vanligt förekommande gula färgen man ser på bilder av levande och döda vargar i vårt land? Ska inte ”gråben” vara grå? I en artikel i tidningen ”Åbo Underrättelser” den 18 januari 2012 ge den synnerligen meriterade professorn och överkonservatorn vid Helsingfors Zoologiska Museum, Eirik Granqvist, en förklaring till detta fenomen.
Han hävdar att de ”genetiskt ytterst värdefulla vargar” som av och till invandrar österifrån till Sverige i och många av de i Sverige levande vargarna i själva verket till största delen härstammar från korsningar mellan vargar och Laikatikar. Under kommunisttiden odlade ryssarna dessa korsningar på Kirovinstitutet för användning i gränsbevakningen. De egenskaper man odlade på var att få fram djur som var ytterst vaksamma, inte skällde och var mer stationära än vanliga vargar. En stor del av dessa framodlade exemplar hade den gula färg vi nu kan se på många bilder på vargar i Sverige Nu har dessa individer avlösts av elektronisk gränsbevakning och varghybriderna ha släppts ut i naturen på sedvanligt ryskt sätt att klara sig bäst de kan. Det har visat sig att dessa korsningar accepteras utan problem ar fritt levande vargar. Även andra korsningar mellan varg och hund förekommer i Ryssland, bl.a. har korsning mellan varg och sibirian husky iakttagits. Ryssarna har nyligen höjt skottpengarna, för både dessa korsningar och den ursprungliga sibiriska skogsvargen.
Granqvist hävdar t.ex. att den vargtik som nyligen för tredje gången flyttats med helikoptertransport från renbetesland till Mellansverige och sedan återvänt och som av svenska forskare beskrivs som genetisk synnerligen värdefull för att minska inaveln i den svenska vargstammen i själva verket är en byracka och Kirov-varg.
Granqvist har heller ingen förståelse för påståendet om den svårt inavlade svenska vargstammen, som enligt forskaruppgifter ska ha lett till omfattande skador på djuren. Han hävdar att några inavelsproblem för vilda vargstammar inte är kända någonstans. Uppgifter från den senaste licensjakten på varg i vårt land visade heller inga inavelsskador.
Granqvist avslutar sin artikel med följande tänkvärda ord:
”På det här viset har vi snartingen verklig sibirisk skogsvarg kvar i Finland, Sverige och Norge utan enbart brokiga byrackor, men kanske det är dit man strävar? Möjligast stationära odjur som omöjliggör livet på landsbygden.”

Hen

Det nya personliga pronomet hen, som marknadsförs av radikala feminister, har vållat en intensiv debatt. Tanken är uppenbarligen att det vanliga sättet att dela upp könen i hon och han är ett uttryck för kvinnoförtryck och bör mönstras ut. Ursäkta mig, men jag håller inte med. Här har radikalfeministernas spårnäsa i jakten på kvinnoförtryck förlorat spänsten och gjort en feltolkning av det som flödat in i näsan.
Så snälla, mönstra ut ordet hen så snart som möjligt. Användare av hen som talar om tredje person, borde rimligen hamna i henne/hennes och då byter språkligt alla män kön och blir kvinnor. Det borde väl även de mest utpräglade velourkillar ta avstånd ifrån

Vem kastar första bomben i Mellanöstern?

Israel, som hotas att utplånas av Iran, hotar i sin tur med att bomba Irans kärnforskningsanläggningar. Iran vägar att släppa in internationella kontrollanter i sina mest hemliga anläggningar för kärnkraftsforskning. Båda länderna beter sig som skitstövlar mot sina grannar. Israel behandling av sina grannar har vissa likheter med det herrefolk, som hade tänkt sig den slutgiltiga lösningen av judefrågan. Inrikespolitiskt har man dock en fungerande demokrati och tillämpar rättstatens principer. Det gör däremot inte shiamuslimska Iran, som är en teokrati med en hård repression av sitt folk, som lett till upprepade demonstrationen med krav på frihet och demokrati, som varje gång slagits ned i blod och död. Landet har starka maktambitioner och konspirerar för att skapa kontroll i Afghanistan och stoppa den slingriga väg mot demokrati, som landet beträtt. Iran stöder öppet och skamlöst den slaktarregim som ännu sitter vid makten i Syrien med siktet inställt på att utsträcka sin brutala teokrati till det landet, när Assad äntligen försvunnit från makten. Iran har starka band till terrororganisationen Hizbollah, som man liksom Syrien aktivt stöder med vapen och teknologi. Liksom Iran anser Hizbollah att Israel är en olaglig statsbildning som ska avvecklas
Den syriska folkliga resningen, som startades med ett rop demokrati av västligt snitt förefaller vara på väg att delvis kapas av sunnimuslimska militära aktivister med starkt stöd från Saudiarabien, som är Irans främsta antagonist i Mellanöstern. Flera av dessa aktivister, med omfattande militär erfarenhet och kompetens från det långa krigstillståndet i Afghanistan, bekämpar Assads militärmakt med helt andra mål än de ursprungliga syriska demonstranterna. Man vill dels upprätta en sunnimuslimsk teokrati i Syrien och införa sharialagar och dels släcka ut Irans starka inflytande över Syrien. Om den sunnimuslimska kniptången mot Iran skulle bli framgångsrik ökar förmodligen nervositeten där som i sin tur kan leda till att man skicka iväg den första inhemska atombomben mot Israel dels för att hinna före det troliga israeliska bombardemanget av sina nukleära anläggningar och dels för att visa upp sina muskler för omvärlden.
Israel, å sin sida, har ju ofta visat sig ”trigger happy” och har med sin snabbhet och militära överlägsenhet dels vid ett flertal gånger avvärjt hot, men också utvidgat sitt territorium i strid mot internationell rätt. Den dagen då Israel anser sig ha helt säkra bevis på att Iran har eller är i slutfasen av en helt färdig atombomb, dröjer det nog inte länge innan israeliska flygplan lyfter med sina bomblaster mot Iran.
Det här scenariot ligger nog rätt nära tiden och känns djupt obehagligt och hotfullt. Det är svårt att föreställa sig vad som skulle följa på en krasch mellan Iran och Israel men sannolikt skulle världen kastas in i en ny fas av upptrappade militära konflikter med mycket svåra konsekvenser. Vi har en hotfull och dramatisk tid framöver

Om kyla och el

Senvinternattens köld är svår
Vindkraften står där och blänker
Inte en vindpust till verken når
Medan svinkylan sakta sig sänker

Oljekondensen dundrar och går
Kör sina skitiga kilowatt
Kärnkraften vacklar, gammal och matt
I rykande köld i buskar och snår

Elproducenter, se hur bra de mår
När de ser miljarderna strömma
Från pressade hushåll var dag som går
Till producenternas gömma.

Släpp in de nya, riv ut de gamla,
Kärnkraften behöver vi länge än
Låt oss sluta i dunklet famla
Och skaffa oss elkraft som räcker sen

Kortavgifter till banken

Vore det inte klädsamt om banker som blir kontantlösa befriar oss kunder och handeln från de olika kortavgifter, som bankerna tar ut. Vi sätter in våra löner, pensioner och kassor från handeln, vi får 0 kr i ränta för pengar som bankerna i sin tur lånar ut med god och lönsam marginal. Vår enda möjlighet att få tillgång till våra pengar är att använda kort. Handelns avgifter till bankerna är höga och ett djupt orättvist inslag i affärslivet.
Den här reformen har garnerats med en liten vacker samhällstillvänd prydnad. Man säger sig vilja få bort rånrisken. I själva verket är hela reformen något som stavas girighet. Genom att ta bort kontant-hanteringen gör man en väldig rationaliseringsvinst och kan göra sig av med personal. Hela reformen är i verkligheten ett inslag i racet som bankerna kör för att vinna slaget om vem som kan visa upp de högsta tvåsiffriga miljardvinsterna i sina årliga bokslut och vem av direktörerna som kan få den snyggaste bonusen.
Om inte banken tar bort dina kortavgifter, så byt till en bank med kontanthantering

Vård, skola och omsorg och privata företag.

Dagligen kommer rapporter i alla media om missförhållanden i skolor och vårdhem som drivs av privata företag. Det riskkapitalistföretag som äger Carema Care AB och som väl får sägas hamnat högst på skamlistan har i nu idag i helsidesannonser dels bett om ursäkt för begångna fel och dels lovat att sluta skeppa miljardvinster till diskreta konton på Jerseyöarna och i stället börja betala skatt i Sverige. Hut kanske går hem!

Många privat drivna skolor visar upp liknande missförhållanden, särskilt de som drivs av ansiktslösa koncerner med mycket höga avkastningskrav. Eleverna i dessa skolor lämnas ofta utan lärare och får ägna sig åt meningslösa datorspel. Man delar ut fejkade betyg som inte bottnar i uppnådd kompetens. Man lurar helt enkel eleverna på deras utbildningsmässiga förberedelse för vuxenlivet, vilket tydligt beskrivits i TV-serien ”Världens bästa skitskola”.

Man kan fundera över kommunernas och landstingens skäl till att vilja sälja ut enheter inom vård, skola och omsorg. Ideologin finns där, så klart. Den borgerliga regeringen trycker på för att lägga ut offentlig verksamhet på entreprenad. Det kan också bero på att man tror att privata företag med effektivitet, korta beslutsvägar och personal som trivs och vill göra sitt bästa, kan leverera en bättre och mer kostnadseffektiv verksamhet än kommunen eller landstinget kan. Sådana exempel finns också på flera håll, särskilt där ägarna kan sin verksamhet. Slutligen vill man väl förbättra balansräkningen med de pengar försäljningen genererar

Med facit i hand förefaller det som om vård, skola och omsorg inte är en särskilt väl lämpad verksamhet för riskkapitalister med mörka, skräddarsydda kostymer, dyra skjortor, eleganta portföljer och extremt höga avkastningskrav. De hittills levererade resultaten tyder också på att kommunernas och landstingens förmåga att formulera upphandlingsunderlag för dessa typer av verksamheter inte är bra.

Jag tror att det första kravet i denna typ av upphandling borde vara att ägaren/ägarna har personlig, god erfarenhet av respektive verksamhet. Man måste känna sin verksamhet och förstå de krav den ställer och slippa underkastas de hårda sparkrav som riskkapitalisterna ställer där de är ägare. Som upphandlare måste man ställa upp tydliga, mätbara krav på kvalitet i verksamheten, som minst årligen revideras på ett ansvarsfullt sätt. Man borde rimligen också kunna stänga av en entreprenör omgående, som flagrant bryter mot de regler man ställt upp i upphandlingen.

Viktigast av allt är väl ändå att man sänder en tydlig signal till riskkapitalisterna: ” Håll er borta från ägande av företag inom vård, skola och omsorg!”