2011-03-10
”Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att begagna sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.” Källa Wikipedia[1]
Under lång tid har media grävt fram den ena konstigheten efter det andra inom den svenska elbranschen.
Affärssajten E24 har bl.a. satt fjolårets vinst efter avskrivningar i relation till antalet anställda hos de dominerande elbolagen i Sverige:
Vattenfall : 3,2 miljoner kronor per anställd Vinst !6,7 miljarder kronor
Tyska EON: 1,9 miljoner kronor per anställd i den svenska delen.
Finska Fortum: 6,4 miljoner kronor per anställd. Fortum mörkar det svenska resultatet i sin redovisning men det är knappast en dålig gissning att den svenska delen levererat den större delen av denna vinst .
Genomgående för dessa giganter är att de redovisar mycket lägre vinstnivåer i sina verksamheter i Europa och Ryssland, vilket även andra elbolag på kontinenten gör.
De 5 stora börsbolagen, som köper stora mängder el från elföretagen ovan, Sandvik, SCA, Stora Enso, Boliden och SSAB redovisar en vinst per anställd för fjolåret på mellan 125 000 till 300 000. Det motsvarar närmast vad eljättarna drar in per månad i Sverige.
Tunga företrädare för svensk industri hävdar att elpriserna håller på att avindustrialisera Sverige. Många intressanta nya produkter och verksamheter kan inte förverkligas på grund av det höga elpriset. Våra konstlat höga elpriser håller på att bli ett allvarligt hot mot arbetsmarknaden.
En svensk normalvilla har enligt uppgifter i media en elkostnad som är 9000 kr högre per år än i Finland.
De allt högre elpriserna tar en allt större del av de pengar som hushållen fått genom jobbskatteavdraget.
Den svenska staten drar in 40 miljarder kronor årligen på skatter från elbranschen plus 6,5 miljarder i utdelning från helägda Vattenfall. Statens incitament till insatser för att skydda konsumenterna är därmed begränsat. Skattenivån på el har i stort sett tredubblats sedan avregleringen år 1966.
Eljättarna har monopol på näten och oligopol på att sälja elen. Där finns ett tydligt beroendeförhållande hos konsumenterna. När man på detta sätt utsätter svenska konsumenter för de kostnadschocker som skett den senaste tiden, så borde det kunna ifrågasättas om inte detta närmar sig rent ocker.
torsdag 10 mars 2011
onsdag 16 februari 2011
Favorit i repris
Låga nivåer i vattenkraftsmagasinen, trumpetar energibranschen igen. Troligen leder det till prishöjningar på den el vi förbrukar heter det. Ett tidigt vårtecken.
Om någon drar sig till minnes, var det samma låt i skällan från det hållet även förra våren. Detta efter den snörikaste vinter vi haft på många år. Kommer ni i håg de våldsamma översvämningar med bortspolade broar, vägar och järnvägar, som följde efter snösmältningen förra året. I år har vi troligen ännu mer snö över hela landet än i fjol och vi kan troligen förvänta oss en ännu våldsammare snösmältning än i fjol.
Att vattenkraftsmagasinen har låga nivåer har sannolikt ganska lite med meteorologiska förhållanden att göra. Snarare handlar det om girighet. Priset på vår el på den avreglerade marknaden sätts på Nordpol. Där har man kommit överens om att att konsumentpriset ska sättas efter priset på den dyraste produktionsmetoden som är kol.
Vattenkraften i Sverige produceras från i huvudsak helt avskrivna anläggningar. Eventuell nyproduktion där sker med ytterst generösa subventioner från de elcertifikat vi alla betalar på våra elräkningar.
Om man som de stora svenska elbolagen har stora tillgångar i vattenkraft och till mycket låga priser kan producera el från dem men få betalt efter priset på att producera el med kol, så är det ju ganska enkelt att räkna ut att man kör vattenkraften så hårt man kan med snabbt sjunkande nivåer i magasinen som följd. De extremt höga vinstmarginaler som elbranschen visar upp kommer till stora delar från dessa förhållanden.
Dessa bolag äger ju även kärnkraften. I den situation som bolagen befinner sig är det ju ganska behändigt att kunna vissa upp omfattande störningar i produktionen av kärnkraften, som skedde förra vinter och spelades upp igen under den senaste hösten. Att producera el med kärnkraft är dyrare än att köra vattenkraft. Någorlunda full produktion i kärnkraftverken uppnåddes inte förrän efter det senaste årsskiftet.
Statens incitament att göra något åt denna för konsumenterna svåra situation är begränsad. Elbolagen levererar mycket stora inkomster till staten i form av olika skatter och moms. Det är litet grand av en ohelig allians.
Något politiskt parti borde snarast ta upp och driva för konsumenterna en mer förmånlig energipolitik. En första åtgärd borde vara att skilja ut kärnkraften och lägga den i särskilt bolag med tydligt vinstkrav.
Låga nivåer i vattenkraftsmagasinen, trumpetar energibranschen igen. Troligen leder det till prishöjningar på den el vi förbrukar heter det. Ett tidigt vårtecken.
Om någon drar sig till minnes, var det samma låt i skällan från det hållet även förra våren. Detta efter den snörikaste vinter vi haft på många år. Kommer ni i håg de våldsamma översvämningar med bortspolade broar, vägar och järnvägar, som följde efter snösmältningen förra året. I år har vi troligen ännu mer snö över hela landet än i fjol och vi kan troligen förvänta oss en ännu våldsammare snösmältning än i fjol.
Att vattenkraftsmagasinen har låga nivåer har sannolikt ganska lite med meteorologiska förhållanden att göra. Snarare handlar det om girighet. Priset på vår el på den avreglerade marknaden sätts på Nordpol. Där har man kommit överens om att att konsumentpriset ska sättas efter priset på den dyraste produktionsmetoden som är kol.
Vattenkraften i Sverige produceras från i huvudsak helt avskrivna anläggningar. Eventuell nyproduktion där sker med ytterst generösa subventioner från de elcertifikat vi alla betalar på våra elräkningar.
Om man som de stora svenska elbolagen har stora tillgångar i vattenkraft och till mycket låga priser kan producera el från dem men få betalt efter priset på att producera el med kol, så är det ju ganska enkelt att räkna ut att man kör vattenkraften så hårt man kan med snabbt sjunkande nivåer i magasinen som följd. De extremt höga vinstmarginaler som elbranschen visar upp kommer till stora delar från dessa förhållanden.
Dessa bolag äger ju även kärnkraften. I den situation som bolagen befinner sig är det ju ganska behändigt att kunna vissa upp omfattande störningar i produktionen av kärnkraften, som skedde förra vinter och spelades upp igen under den senaste hösten. Att producera el med kärnkraft är dyrare än att köra vattenkraft. Någorlunda full produktion i kärnkraftverken uppnåddes inte förrän efter det senaste årsskiftet.
Statens incitament att göra något åt denna för konsumenterna svåra situation är begränsad. Elbolagen levererar mycket stora inkomster till staten i form av olika skatter och moms. Det är litet grand av en ohelig allians.
Något politiskt parti borde snarast ta upp och driva för konsumenterna en mer förmånlig energipolitik. En första åtgärd borde vara att skilja ut kärnkraften och lägga den i särskilt bolag med tydligt vinstkrav.
fredag 14 januari 2011
Katolsk problemlösning och muslimsk
Man skulle kunna göra en jämförelse mellan två kyrkor med allvarliga problem. Den katolska kyrkans stora skam och elände handlar om pedofili i stor omfattning, som en mängd prelater ägnat sig åt. Det är avskyvärda brott, som medfört svårt försämrade livsförutsättningar för många av de drabbade.
Men till skillnad från de ännu mer avskyvärda brott som utförs i Islams namn, så ha katolska kyrkans offer fått behålla sina liv. De som i Islams namn utför sina våldshandlingar syftar till att döda så många som möjligt.
Den katolska kyrkan har efter en del krumbukter ändå offentligt erkänt problemen, talat tydligt om dem och den skam man upplever. Man har på olika sätt framfört ursäkter till de drabbade och vidtagit en rad åtgärder för förhindra upprepning. Från muslimska kyrkans toppskikt hörs ingenting om denna brutala slakt av människor som utförs i Islams namn. Englands förre premiärminister, Tony Blair, tar upp detta problem i sina memoarer, ”Mitt liv, Min resa” i sin genomgång av krigen i Afghanistan och Irak. Han beskriver hur den västliga alliansen har med stöd av FN avlägsnat två förhatliga regimer i dessa länder och inlett ett arbete för att stödja införandet av styrelseskick byggt på demokratiska fri- och rättigheter. Det arbetet har systematiskt och bitvis effektivt motarbetats av fundamentalistiska muslimer som talibaner och Al-Quaida med starkt stöd av mullorna i Iran. Blair menar att den lika förhatliga regimen i Iran inte skulle överleva om grannen Irak skulle bli en modern stat byggd på demokratiska principer. När fundamentalisterna spränger och dödar civila, hjälparbetare, soldater och sig själva så skuldbelägger opinionen, enligt Blair, den västliga alliansen i stället för dem som i Islams namn massakrerar sina medmänniskor och river ner allt nytt som byggts för en ny stat. Och från muslimskt håll är tystnaden total.
När Taimour Abdulwahab, efter träning till terrorist i Afghanistan gjorde ett misslyckat terrorattentat i Stockholm i julveckan förra året, gick ordföranden i Sveriges muslimska råd under jorden och gjorde sig oanträffbar i stället för att kraftfullt ta avstånd från denna vidriga handling. När enskilda väl integrerade imamer i Sverige intervjuas i media, så tar man tydligt avstånd från terrorismen och menar att terrorister är avfällingar från Koranens lära. Men som organisation håller man tyst. Man förnekar också all kännedom om muslimer med radikala tendenser. Varför arbetar man inte systematiskt för att spåra upp dem som avvikit från den rena läran och försöker att avprogrammera dem? När Säpo för något år sedan inledde arbetet med att kartlägga islamistiska terrorister, kallade man från muslimskt håll detta för ett uttryck för islamofobi – ett kärt och användbart ord i imamers mun så snart de ifrågasätts.
Katolska kyrkan använder bannlysning som den yttersta konsekvensen för avfällingar från den rätta tron, som vägrar att rätta sig. Men man uppmanar inte sina medlemmar att ta livet av den bannlyste. Den enda Fatwa från någon hög muslimsk ledare, som fått globalt genomslag, var den som Ayatolla Khomeini utfärdade mot Salman Rushdie efter publiceringen av hans bok Satansverserna. I denna fatwa uppmanandes alla rättroende muslimer att söka upp och döda Rushdie. Men ingen fatwa har på ett lika genomträngande sätt utfärdats av någon ayatolla, mulla eller annan hög muslimsk prelat mot talibaner och AL-Qaida, mot självmordsbombare, mot omfattande mord på civila, mot träningsläger för terrorister.
Så länge som den muslimska rörelsen inte städar framför sin egen trappa, så lär den få finna sig i att försäkringar från deras officiella talesmän att terrorism är ett brott mot Koranen och mot Allah, möts med en viss portion misstro.
Men till skillnad från de ännu mer avskyvärda brott som utförs i Islams namn, så ha katolska kyrkans offer fått behålla sina liv. De som i Islams namn utför sina våldshandlingar syftar till att döda så många som möjligt.
Den katolska kyrkan har efter en del krumbukter ändå offentligt erkänt problemen, talat tydligt om dem och den skam man upplever. Man har på olika sätt framfört ursäkter till de drabbade och vidtagit en rad åtgärder för förhindra upprepning. Från muslimska kyrkans toppskikt hörs ingenting om denna brutala slakt av människor som utförs i Islams namn. Englands förre premiärminister, Tony Blair, tar upp detta problem i sina memoarer, ”Mitt liv, Min resa” i sin genomgång av krigen i Afghanistan och Irak. Han beskriver hur den västliga alliansen har med stöd av FN avlägsnat två förhatliga regimer i dessa länder och inlett ett arbete för att stödja införandet av styrelseskick byggt på demokratiska fri- och rättigheter. Det arbetet har systematiskt och bitvis effektivt motarbetats av fundamentalistiska muslimer som talibaner och Al-Quaida med starkt stöd av mullorna i Iran. Blair menar att den lika förhatliga regimen i Iran inte skulle överleva om grannen Irak skulle bli en modern stat byggd på demokratiska principer. När fundamentalisterna spränger och dödar civila, hjälparbetare, soldater och sig själva så skuldbelägger opinionen, enligt Blair, den västliga alliansen i stället för dem som i Islams namn massakrerar sina medmänniskor och river ner allt nytt som byggts för en ny stat. Och från muslimskt håll är tystnaden total.
När Taimour Abdulwahab, efter träning till terrorist i Afghanistan gjorde ett misslyckat terrorattentat i Stockholm i julveckan förra året, gick ordföranden i Sveriges muslimska råd under jorden och gjorde sig oanträffbar i stället för att kraftfullt ta avstånd från denna vidriga handling. När enskilda väl integrerade imamer i Sverige intervjuas i media, så tar man tydligt avstånd från terrorismen och menar att terrorister är avfällingar från Koranens lära. Men som organisation håller man tyst. Man förnekar också all kännedom om muslimer med radikala tendenser. Varför arbetar man inte systematiskt för att spåra upp dem som avvikit från den rena läran och försöker att avprogrammera dem? När Säpo för något år sedan inledde arbetet med att kartlägga islamistiska terrorister, kallade man från muslimskt håll detta för ett uttryck för islamofobi – ett kärt och användbart ord i imamers mun så snart de ifrågasätts.
Katolska kyrkan använder bannlysning som den yttersta konsekvensen för avfällingar från den rätta tron, som vägrar att rätta sig. Men man uppmanar inte sina medlemmar att ta livet av den bannlyste. Den enda Fatwa från någon hög muslimsk ledare, som fått globalt genomslag, var den som Ayatolla Khomeini utfärdade mot Salman Rushdie efter publiceringen av hans bok Satansverserna. I denna fatwa uppmanandes alla rättroende muslimer att söka upp och döda Rushdie. Men ingen fatwa har på ett lika genomträngande sätt utfärdats av någon ayatolla, mulla eller annan hög muslimsk prelat mot talibaner och AL-Qaida, mot självmordsbombare, mot omfattande mord på civila, mot träningsläger för terrorister.
Så länge som den muslimska rörelsen inte städar framför sin egen trappa, så lär den få finna sig i att försäkringar från deras officiella talesmän att terrorism är ett brott mot Koranen och mot Allah, möts med en viss portion misstro.
onsdag 22 december 2010
Kristna irakier
Migrationsverket i Sverige skickar hem kristna irakier, som flytt till vårt land för att undkomma dödshot i sitt eget land. Den "Islamiska staten Irak", som uppges ha skolat vår förste självmordsbombare har, som jag beskrit i mitt förra inlägg, förklarat kristna som legitima mål. För att understryka det, så gick man in i en syrisk-ortodox kristen kyrka i Bagdad med automatvapen den 31 oktober i år och mejade ner 46 kristna till Allahs ära.
Vårt land har nyligen kritiserats av såväl FN:s flyktingorgan och Europarådet för att man sänder tillbaka kristna irakier till sitt hemland samtidigt som krista irakier flyr till grannländer för att undkomma dödshot. Nu har regeringen äntligen tagit ett litet initiativ för att komma tillrätta med denna skamliga roll för Sverige
Migrationsverket får i uppdrag att redovisa hur verket kan bli bättre på att upprätthålla och stärka sin kompetens när det gäller att bedöma förhållanden för personer som tillhör religiösa minoriteter. Uppdraget ska redovisas den 1 juni nästa år.
Det man kan fråga sig är hur handläggare på Migrationsverket resonerar, när man avvisar asylansökningar från denna kategori. Man kan ju inte vara okunnig om förhållandena. Enligt en uppgift från dagens Ekosändning hade någon av de avvisade fått rådet att mörka sin religiösa läggning " så går det säkert bra att leva säkert i Bagdad"! Man kan undra hur man känner sig som byråkrat, när man tvingar förhärda sig på detta sätt.
Göran Hägglund ska ha beröm för att ha drivit fram dagens regeringsbeslut. Ett rimligare beslut hade dock varit att låta alla kristna irakier, som tagit sig hit, få stanna.
Vårt land har nyligen kritiserats av såväl FN:s flyktingorgan och Europarådet för att man sänder tillbaka kristna irakier till sitt hemland samtidigt som krista irakier flyr till grannländer för att undkomma dödshot. Nu har regeringen äntligen tagit ett litet initiativ för att komma tillrätta med denna skamliga roll för Sverige
Migrationsverket får i uppdrag att redovisa hur verket kan bli bättre på att upprätthålla och stärka sin kompetens när det gäller att bedöma förhållanden för personer som tillhör religiösa minoriteter. Uppdraget ska redovisas den 1 juni nästa år.
Det man kan fråga sig är hur handläggare på Migrationsverket resonerar, när man avvisar asylansökningar från denna kategori. Man kan ju inte vara okunnig om förhållandena. Enligt en uppgift från dagens Ekosändning hade någon av de avvisade fått rådet att mörka sin religiösa läggning " så går det säkert bra att leva säkert i Bagdad"! Man kan undra hur man känner sig som byråkrat, när man tvingar förhärda sig på detta sätt.
Göran Hägglund ska ha beröm för att ha drivit fram dagens regeringsbeslut. Ett rimligare beslut hade dock varit att låta alla kristna irakier, som tagit sig hit, få stanna.
tisdag 14 december 2010
Taimour Abdulwahab, självmordsbombare
Så har Sverige fått sin första självmordsbombare. En 28-årig 3-barnsfar med rötter i Irak och Sverige, som radikaliserades under sin vistele i Luton i England. Enligt uppgift från arabisk hemsida, har han tränats i jihad av "Islamiska Staten Irak."
Denna organisation har nära band till Al-Qaida och har nyligen förklarat att kristna är legitima mål. För att riktigt hedra sin Allah gick en grupp från den organisationen i början av november i år in i Jungfru Maria syrisk-ortodoxa kyrka i Bagdad utrustade med automatvapen och mejade ner 46 kristna som samats till kvällsmässa.
I det brev som Abdulwahab skickade till Säpo och ett antal tidningsredaktioner 1 minuter före sin misslyckade självmordssprängning, så hänvisar han just till Islamiska Staten. Om han lyckats i sitt uppsåt, hade han med stor sannolikhet dödat många fredliga julshoppare.
Jag tror att Abdulwahab kommer att få efterföljare i Sverige. Vi befinner oss i krig efter den krigsförklaring som Al-Qaida gjorde med sin attack mot tvillingtornen i New York. Den hårda kärnan hos Al-Qaida och talibaner drömmer om ett världskalifat med införande av sharia-lagar och därmed följande hård religiös diktatur. Det nya uttrycket "Den Islamiska Staten" är troligen ett uttryck för detta. Vårt land har gått med i den FN- och Natoledda insatsen i Afganistan med syftet att försöka åstadkomma en demokratisk utveckling i landet och förhindra att landet återigen hamnar i händerna på talibanerna. Därmed är Sverige identifierat som en fiende till Islam hos dessa virrhjärnor.
Detta är ett krig mellan två system, ett som tror på demokrati och frihet för alla medborgare och som gör tydlig åtskillnad mellan stat och religion och ett som vill upprätta världskalifatet med med ett utpräglat religiöst förtryck. Det är viktigt att vår sida vinner det kriget och därför bör man som jag tidigare skrivit göra färdigt sitt uppdrag i Afganistan och Irak och för alltid ta ifrån radikala, fundamentalistiska islamister varje möjlighet att göra sin skadliga lära gällande bland människor. Samtidigt är det av yttersta vikt att man gör en stark och tydlig åtskillnad mellan radikala fundamentalister och andra muslimer. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i vårt land. Normala muslimer ska självfallet inte behöva klä skott för vad som Al-Qaida och andra fundamentalistiska virrhjärnor gör sig skyldiga till.
Eftersom vi befinner oss i ett krigstillstånd, måste vi självfallet liksom såväl Danmark om Norge ha ett nationellt handlingsprogram för för att hantera islamistisk radikalisering och våldsanvändning. Att vi inte redan har det, är väl ett uttryck för den beröringsskräck och rädsla för att stämplas som islamofober som vi besväras av i vårt land. Muslimer som accepterar vår livsstil och vill leva i fred och harmoni är självfallet välkomna. Även dessa vill självfallet att vårt samhälle sätter stopp för dem som i Islams namn är beredda att ta livet av sina medmänniskor.
Denna organisation har nära band till Al-Qaida och har nyligen förklarat att kristna är legitima mål. För att riktigt hedra sin Allah gick en grupp från den organisationen i början av november i år in i Jungfru Maria syrisk-ortodoxa kyrka i Bagdad utrustade med automatvapen och mejade ner 46 kristna som samats till kvällsmässa.
I det brev som Abdulwahab skickade till Säpo och ett antal tidningsredaktioner 1 minuter före sin misslyckade självmordssprängning, så hänvisar han just till Islamiska Staten. Om han lyckats i sitt uppsåt, hade han med stor sannolikhet dödat många fredliga julshoppare.
Jag tror att Abdulwahab kommer att få efterföljare i Sverige. Vi befinner oss i krig efter den krigsförklaring som Al-Qaida gjorde med sin attack mot tvillingtornen i New York. Den hårda kärnan hos Al-Qaida och talibaner drömmer om ett världskalifat med införande av sharia-lagar och därmed följande hård religiös diktatur. Det nya uttrycket "Den Islamiska Staten" är troligen ett uttryck för detta. Vårt land har gått med i den FN- och Natoledda insatsen i Afganistan med syftet att försöka åstadkomma en demokratisk utveckling i landet och förhindra att landet återigen hamnar i händerna på talibanerna. Därmed är Sverige identifierat som en fiende till Islam hos dessa virrhjärnor.
Detta är ett krig mellan två system, ett som tror på demokrati och frihet för alla medborgare och som gör tydlig åtskillnad mellan stat och religion och ett som vill upprätta världskalifatet med med ett utpräglat religiöst förtryck. Det är viktigt att vår sida vinner det kriget och därför bör man som jag tidigare skrivit göra färdigt sitt uppdrag i Afganistan och Irak och för alltid ta ifrån radikala, fundamentalistiska islamister varje möjlighet att göra sin skadliga lära gällande bland människor. Samtidigt är det av yttersta vikt att man gör en stark och tydlig åtskillnad mellan radikala fundamentalister och andra muslimer. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i vårt land. Normala muslimer ska självfallet inte behöva klä skott för vad som Al-Qaida och andra fundamentalistiska virrhjärnor gör sig skyldiga till.
Eftersom vi befinner oss i ett krigstillstånd, måste vi självfallet liksom såväl Danmark om Norge ha ett nationellt handlingsprogram för för att hantera islamistisk radikalisering och våldsanvändning. Att vi inte redan har det, är väl ett uttryck för den beröringsskräck och rädsla för att stämplas som islamofober som vi besväras av i vårt land. Muslimer som accepterar vår livsstil och vill leva i fred och harmoni är självfallet välkomna. Även dessa vill självfallet att vårt samhälle sätter stopp för dem som i Islams namn är beredda att ta livet av sina medmänniskor.
onsdag 1 december 2010
Niqab
Efter 2 års utredande har Diskrimineringsombudsmannen? Katri Linna, kommit fram till att det var en diskriminerande handling av en skola att förbjuda niqab som en elev ville bära i undervisningen. Katri Linna var den som i våras drev fram ett skadestånd från arbetsförmedlingen till en fundamentalistisk manlig muslim, som vägrades praktikanställning, sedan han vägrat att ta den kvinnliga blivande chefen i hand.
Man får rimligen utgå ifrån att Katri Linna har fullt stöd i lagstiftningen. Så följaktligen bör lagen ändras. Vi kan rimligen inte ha lagar i vårt land, som går på tvärs mot vad den alldeles övervägande majoriteten av befolkningen tycker är rätt och rimligt. Burka och niqab bör inte tillåtas i offentliga miljöer och i arbetslivet och fundamentalistiska muslimer, som vill tillämpa sina motbjudande metoder mot kvinnor i arbetslivet bör helst avvisas från landet.
Man får rimligen utgå ifrån att Katri Linna har fullt stöd i lagstiftningen. Så följaktligen bör lagen ändras. Vi kan rimligen inte ha lagar i vårt land, som går på tvärs mot vad den alldeles övervägande majoriteten av befolkningen tycker är rätt och rimligt. Burka och niqab bör inte tillåtas i offentliga miljöer och i arbetslivet och fundamentalistiska muslimer, som vill tillämpa sina motbjudande metoder mot kvinnor i arbetslivet bör helst avvisas från landet.
Wikileak
Wikileaks avslöjanden är självfallet oansvariga och kriminella och ett allvarligt avbräck för normal diplomati, som vältaligt har beskrivis av bl.a vår utrikesminister Carl Bildt. Vissa avslöjanden har tydligen karaktären av pikant skvaller medan andra är allvarligare. I ett av de mer bekymmersamma behandlas Pakistan, som av underrättelserna framstår som en synnerligen opålitlig bundsförvant i kampen mot Al-Qaida och talibanerna. Samtidigt som landet tar emot omfattande stöd av väst för att bekämpa dessa två hot mot världsfreden, så bedriver landets försvarsmakt ett dubbelspel, där man under täcket förstärker dessa fundamentalistiska galningar med vapen och möjligen också med klyvbart material för framställning av kärnvapen. Skälet framställs vara att Al-Qaida och talibanerna skulle vara Pakistans bundsförvanter i den aldrig avslutade konflikten med Indien. Såväl USA som Ryssland har tydligen utryckt stark oro för utvecklingen i Pakistan.
Pakistan är en kärnvapenbjässe på lerfötter. Risken för att landet tas över av fundamentalistiska muslimer år inte försumbar, som jag skrev i mitt förra inlägg, och därmed får tillgång tll landets kärnvapenarsenal och stora krigsmakt. Då hänger världsfreden i en ytterst tunn tråd.
Så jag tillåter mig tvivla på att att den Natoledda insatsen i Afganistan och angränsande områden kan avslutas lugnt och fredligt 2014.
Pakistan är en kärnvapenbjässe på lerfötter. Risken för att landet tas över av fundamentalistiska muslimer år inte försumbar, som jag skrev i mitt förra inlägg, och därmed får tillgång tll landets kärnvapenarsenal och stora krigsmakt. Då hänger världsfreden i en ytterst tunn tråd.
Så jag tillåter mig tvivla på att att den Natoledda insatsen i Afganistan och angränsande områden kan avslutas lugnt och fredligt 2014.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)