Liten och stor orättvisa

Regeringens utredare Björn Hagman har i dagarna redovisat sitt utredningsuppdrag till regeringen. Utredningen behandlar den orättvisa som man längst i söder upplever, när det gäller elpriserna. Sverige har på uppdrag av EU delat upp landet i 4 elprisområden. På grund av stor efterfrågan på el i det tättbefolkade elområde 4, som omfattar Skåne län, Blekinge och delar av Kalmar- Kronobergs- och Hallands län, har man där fått ett högre elpris när det råder hög efterfrågan på el. Meningen med de 4 områdena har varit att identifiera de områden som förbrukar mest el och därigenom kunna sätta in åtgärder för att spara el. Utredningen ska nu gå på remiss men man kan vara tämligen säker på att utredningens huvudförslag genomförs, som går ut på att Svenska Kraftnät får i uppdrag att garantera att överföringen av el från överskottsområdena till elområde 4 aldrig ska understiga 4000 MW. Det innebär att skillnaderna mellan elområdena utjämnas och elpriset i elområde 4 sjunker medan vi övriga får ett högre elpris. Eftersom det finns så många röstberättigade i område 4 så är utgången given. Den här ännu rådande prisskillnaden kan vi kalla den lilla orättvisan.

Den stora orättvisan är att vi i de 7 län, som levererar mer än 90 % av vattenkraften får dela på en skärv av 120 miljoner årligen i s.k. bygdepeng för de oåterkalleliga skador i miljön som vattenkraften orsakat. Stora produktiva marker för jord- och skogsbruk har dämts över och tvingat boende att lämna sina hem. Torrläggning har skett av andra stora områden. Områden för renskötsel, jakt, fiske och turism har fått oåterkalleliga skador. Vattenkraftskommunerna plågas av utflyttning, arbetslöshet, låg skattekraft, mycket höga kommunalskatter och bristande framtidstro. I valrörelse efter valrörelse har vi hört av politiker mantrat att Hela Sverige Ska Leva. Det om något är en läpparnas bekännelse och tomma ord om man ser till resultatet.

I Norge har Stortinget slagit fast att vattenkraften är en nationell resurs med stark lokal tillhörighet. Det praktiska resultatet av detta är att landets vattenkraftskommuner årligen får dela på 6 miljarder norska kronor för olika näringslivsfrämjande åtgärder. Där menar man allvar med att Hela Norge Ska Leva.

Till årets riksmöte har 6 riksdagspartier äntligen, efter många års opinionsarbete av föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner, motionerat om att Sveriges vattenkraftskommuner äntligen ska få tillbaka hälften av fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningarna. Det skulle ge för år 2013 ca 3 miljarder kronor, som skulle skapa helt nya möjligheter för svårt utsatta kommuner.

Jag tycker att man ska rätta till den stora orättvisan först, innan man ger sig på den lilla orättvisan.