Islamofobi

Ordet islamofobi är behäftat med beröringsskräck i Sverige. Blir man stämplad som islamofob så är det kört. Man betraktas paria, någon som inte lever upp till de stolta ideal som vägleder vårt samhälle. Man kopplas ihop med extremiströrelser med nazistiska böjelser och politiskt anses man höra hemma hos Sverigedemokrater med järnrör och tolkningsföreträde över vilken som är en riktig svensk.

Jag föreställer mig att rädslan för att få epitetet islamofob klistrat på sig har stoppat ledande företrädare för våra demokratiskt rumsrena politiska partier för att vara tydliga med hur man ser på vissa avarter av islam. Tydlighet på den här punkten hade säkert hindrat Sverigedemokraternas snabba uppgång.

Jag tror att en mycket stor andel av Sveriges befolkning inte välkomnar folk som:

·         har en hederskultur som innebär att en far i en familj av tradition eller med en grumlig tolkning av islam anser sig ha rätt att döda sin dotter, om hon mot hans vilja, kränker hans heder genom att vilja leva som en vanlig svensk tonåring.

·         som anser Koranen föreskriver att en man inte kan ta en kvinna i hand eller vistas ensam i samma rum som en kvinna och därmed utesluter kvinnliga chefer och arbetskamrater.

·         föreskriver niqab eller burka för kvinnor. I vårt land kommer de flesta, både män och kvinnor, att måsta försörja sig själva på arbetsmarknaden. Man kan rimligen inte kräva att chefer och medarbetare ska ta in medarbetare som antingen är helt dolda i klädsjok eller har en endast en springa som visar ögonen. I nästan alla fall uttrycker dessa klädmassor ett grovt manligt förtryck.

·         har en medeltida tolkning av islam med målet att införa en gudsstat och som anser sig i Allahs namn har rätt att döda de otrogna hundar som står i vägen för uppfyllande av detta mål och dem som vågar skämta om Profeten och som vill att landet ska styras av sharialagar.

De politiska partier som siktar på att bilda regering i valet 2014 borde överge sin rädsla för ordet islamofobi och uttala sig om islamisk terror, medeltida tänkesätt, förtryck och våld, om man vill undvika Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget.

Muslimer, som antagit en modern tolkning av islam, där man övergivit föreställningen om gudsstaten, sharialagar och den fundamentalistiska tolkningen av jihad, ser jag och troligen de flesta inga svårigheter att ta emot i vårt land som invandrare eller asylsökande.

Liten och stor orättvisa

Regeringens utredare Björn Hagman har i dagarna redovisat sitt utredningsuppdrag till regeringen. Utredningen behandlar den orättvisa som man längst i söder upplever, när det gäller elpriserna. Sverige har på uppdrag av EU delat upp landet i 4 elprisområden. På grund av stor efterfrågan på el i det tättbefolkade elområde 4, som omfattar Skåne län, Blekinge och delar av Kalmar- Kronobergs- och Hallands län, har man där fått ett högre elpris när det råder hög efterfrågan på el. Meningen med de 4 områdena har varit att identifiera de områden som förbrukar mest el och därigenom kunna sätta in åtgärder för att spara el. Utredningen ska nu gå på remiss men man kan vara tämligen säker på att utredningens huvudförslag genomförs, som går ut på att Svenska Kraftnät får i uppdrag att garantera att överföringen av el från överskottsområdena till elområde 4 aldrig ska understiga 4000 MW. Det innebär att skillnaderna mellan elområdena utjämnas och elpriset i elområde 4 sjunker medan vi övriga får ett högre elpris. Eftersom det finns så många röstberättigade i område 4 så är utgången given. Den här ännu rådande prisskillnaden kan vi kalla den lilla orättvisan.

Den stora orättvisan är att vi i de 7 län, som levererar mer än 90 % av vattenkraften får dela på en skärv av 120 miljoner årligen i s.k. bygdepeng för de oåterkalleliga skador i miljön som vattenkraften orsakat. Stora produktiva marker för jord- och skogsbruk har dämts över och tvingat boende att lämna sina hem. Torrläggning har skett av andra stora områden. Områden för renskötsel, jakt, fiske och turism har fått oåterkalleliga skador. Vattenkraftskommunerna plågas av utflyttning, arbetslöshet, låg skattekraft, mycket höga kommunalskatter och bristande framtidstro. I valrörelse efter valrörelse har vi hört av politiker mantrat att Hela Sverige Ska Leva. Det om något är en läpparnas bekännelse och tomma ord om man ser till resultatet.

I Norge har Stortinget slagit fast att vattenkraften är en nationell resurs med stark lokal tillhörighet. Det praktiska resultatet av detta är att landets vattenkraftskommuner årligen får dela på 6 miljarder norska kronor för olika näringslivsfrämjande åtgärder. Där menar man allvar med att Hela Norge Ska Leva.

Till årets riksmöte har 6 riksdagspartier äntligen, efter många års opinionsarbete av föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner, motionerat om att Sveriges vattenkraftskommuner äntligen ska få tillbaka hälften av fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningarna. Det skulle ge för år 2013 ca 3 miljarder kronor, som skulle skapa helt nya möjligheter för svårt utsatta kommuner.

Jag tycker att man ska rätta till den stora orättvisan först, innan man ger sig på den lilla orättvisan.

Eurokrasch

Jag har precis avslutat läsningen av en skakande skräckberättelse, som gjort mig rädd, ledsen och betryckt och som berövat mig flera illusioner och tvingat mig att se den nakna sanningen.

Berättelsen år inte en fiktion. Den beskriver saker som berör oss alla högst påtagligt och konkret. Boken heter Eurokrasch och är skriven av Johan Norberg och gavs ut av Hydra Förlag år  2012. Norberg har lagt upp sin berättelse som en klassisk grekisk tragedi med delarna Hybris, Ate och Nemesis

Europrojektet skulle ge Europa välstånd och fred. Men när vi tittar omkring oss i dag ser vi i stället en djup ekonomisk kris, massarbetslöshet och politiska spänningar som håller på att söndra kontinenten. EU har förödmjukats genom tvingas gå till Kina och Brasilien med mössan i hand och be om ett bidrag och fått nej. Hur hamnade vi här? Hur kunde fredsvalutan bli en potentiell helvetesmaskin?

Johan Norberg berättar historien från början. Europas ledare slarvade fram valutaprojektet, byggde in politiska motsättningar i systemet och struntade i sina egna regler redan från början. Ett enda land av de 12 som deltog från början, lilla Luxemburg, med en halv miljon innevånare, klarade inträdeskraven. Man slog fast att inget medlemsland skulle räddas av övriga om landet gick i statsbankrutt. Det bröts så snart som omfattningen av den grekiska krisen blev tydlig. En annan stenhård regel som gällde från början var att Europeiska Centralbanken inte skulle köpa medlemsländers statsobligationer. Den regeln bröts så snart Euroländernas räddningsstyrka fick händerna fulla. Staterna och finanskapitalet utnyttjade euron till att bygga upp de största skulderna i historien och EU mötte krisen med att rädda spekulanterna, skuldsätta krisländerna än mer och skapa ytterligare osäkerhet

Därför är detta bara början av eurokrisen, varnar Johan Norberg. Som det ser ut nu, verkar EU befinna sig i Nemesis-fasen med hög arbetslöshet, särskilt bland unga där missmod och hopplöshet sprider sig, hög skuldsättning i flera länder, där man redan vet att lånen inte kan återbetalas. I dag, den 2 januari 2013. varnar Internationella Röda Korset (ICRC) för uppror i Europa. Miljoner människor, som för några år sedan var ganska välmående, har nu svårt att hitta mat. ICRC rustar nu sina organisationer i Sydeuropa för svår nöd och konflikter. Genom sitt lättsinne, inkompetens och slapphet skapade EU ett härjande monster av euron. Det måste vara ett av historiens större politiska misslyckanden