Svenka Kraftnäts Perspektivplan 2025

10-faldigt ökade investeringsvolymer.

Fram tills nu har Sv. Kraftnäts investeringar i nätbyggnad och nätunderhåll legat på 300-400 Mkr per år i genomsnitt. Nu är verket på väg in i en helt ny fas, beroende på främst utbyggnaden av vindkraften, med 10-faldigade investeringsvolymer vart år framöver. Man ska i sammanhanget hålla i minnet att Svenska Kraftnät endast i detta avseende enbart svarar för stamnäten. De regionala näten och de kommersiella näten fram till enskilda förbrukare kommer också i på många håll att behöva investera tungt i nätutbyggnad p.g.a. den nya situationen.

Enbart Svenska Kraftnäts investeringsbehov fram till 2025 beräknas uppgå till 55-60 miljarder kronor, varv 17 miljarder för ny energi, huvudsakligen vindkraft, som är en mycket komplicerad energikälla att tillhandahålla och bygga nät för. Pengar som till slut betalas av oss slutkunder.

Sverige – alltid bäst i klassen.

Sverige är genom EU integrerat i ett omfattande energisamarbete med stora åtaganden för vårt land. Dessutom bundet av överenskommelser om ökad andel förnyelsebar energi, som innebär att vårt land till år 2020 ska nå en andel förnyelsebar energi på 49 %. Därefter har Sverige höjt andelen till minst 50 %. Sverige är jämte Norge det land som har högst andel förnyelsebar el, som dessutom är fossilfri. Vattenkraften levererar nästan 50 % av vårt effektbehov.  VI har alltså i princip nästan redan nått målet. Mot den bakgrunden är det obegripligt att vårt land drar igång en sådan enormt resurskrävande och miljöstörande satsning för att nå 30 TWh vindkraft som är vindkraftsindustrins planeringsram.   Eftersom den enorma vindkraftsatsningen i Sverige inte ger någon reducering av utsläpp av växthusgaser, så borde enligt Svenska Vetenskapsakademin, resurserna som nu satsas på vindkraft i stället läggas på att minska utsläppen av växthusgaser från trafiken som genererar stora mängder växthusgaser. Vetenskapsakademin är starkt kritisk till den enormt resurskrävande vindkraftsatsningen i vårt land och tror att det omfattande behovet av reglerkraft, som uppstår om ns målet om 30 TWh vindkraft uppnås, kommer att innebära att man tvingas bygga ut de sista outbyggda älvarna i vårt land för att kunna få fram tillräckligt med reglerkraft.

Nedlusade av vindkraftparker.

Sverige är indelat i 4 elområden. Vårt län tillhör tillsammans med Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och del av Dalarna elområde SE2. 30 TWh innebär mellan 3000 – 5000 vindkraftverk beroende av bl.a. lokalisering. Vindförhållandena i vårt län och Västernorrland är gynnsamma för vindkraftverk och där finns mycket omfattande planer på vindkraftsanläggningar. F n finns ca 1000 vindkraftverk etablerade i vårt land.

Dansen kring guldkalven.

De kommersiella aktörer som nu vill vara med att dela på de enorma resurser till utbyggnad av vindkraft som står till förfogande genom statsmakternas beslut om elcertifikat och elskatter är många och planerna omfattande. Svenska Kraftnät har fått formella ansökningar om anslutning till näten av vindkraft som överstiger 20 000 MW som är dubbelt så mycket som kärnkraften levererar och är lika med 75 % av vårt lands maximala effektbehov. Lägger man till ansökningar som finns hos landets tre största nätbolag och där tillståndsprocesser pågår blir summan av alla ansökningar 140 % av Sveriges maximala effektbehov. Marknaden måste uppenbarligen bedöma vinstmöjligheterna som mycket stora om man ges tillstånd till att våldföra sig på vår natur.

Vindkraftsetablering – ett typiskt Norrlandsscenario.

Utbyggnaden av vindkraften i Sverige har klara likheter det koloniala betraktelsesätt som övriga Sverige alltid haft på Norrland och dess ekonomiskt intressanta naturtillgångar. Baggböleperioden då kapitalet köpte jättetillgångar av skogsmark för spottstyvrar, gruvnäringen, där kapitalet, nu senast utlandsägt som i Pajala där malmen skänks gratis och där kommunen tvingas till omfattande investeringar i infrastruktur utan att kunna påräkna någon nämnvärd inflyttning till kommunen, då större delen av arbetskraften troligen kommer att pendla in till jobben. Vägverket åtar sig att med skattemedel svara för nödvändiga väganläggningar i gruvan med skattemedel. När malmen tagit slut eller när nästa djupa lågkonjunktur kommer, kan de utländska ägarna skratta hela vägen till banken, medan arbetslösheten breder ut sig i Pajala och skattehöjningen väntar vid nästa val. Vattenkraften var det bara att ta för sig, reglera älvarna, anlägga jättedammar som flyttade många boende och lämna allt öde och tomt när anläggningstiden var över. Inte ens fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningarna återgår till de kommuner som fått stora delar av sin ursprungliga natur ödelagd genom vattenkraftsetableringar.

Etableringen av vindkraft i Dalarna och södra och mellersta Norrland följer samma nykoloniala mönster. Det är bara att komma till oss, braka in i våra skogar, i våra rekreationsområden, tystnaden, bär- och svampmarker och jaktmarker och anlägga tusentals mil vägar och resa vindkraft som med rotorn når en höjd på runt 220 meter för att det svenska överskottet av elenergi ska bli ännu större. För att vårt land i någon diffus mening ska exportera allt mer elenergi till EU, så ska våra livsmiljöer skändas. Vi ska dessutom drabbas av allt högre kostnader i form av dyrare elcertifikat och allt högre avgifter för att klara den omfattande nätutbyggnaden.  I bästa fall ger vindkraften en allmosa till berörda kommuner i form av bygdepeng, men det är inte säkert.

Jästen efter degen.

När man läser Svenska Kraftnäts perspektivplan 2025 får man intrycket att statsmakterna och de kommersiella aktörerna i vindbranschen drabbats av någon överoptimistisk yra. Man får intrycket av texten att man inte ägnat särskilt mycket tankemöda till att fundera över hur den nya energin ska kunna nå slutkunderna. Svenska Kraftnät uttrycker tydligt att man står inför mycket stora utmaningar. En betydande del av stamnätet har redan eller börja närma sig sin tekniska livslängd. Samtidigt står man inför konstant ökande nya elmängder som ska få plats i nätet. Under 1980–90-talet tillkom ökad kärnkraftsproduktion med 5-10 % och under 2000-talet har ansökningar om höjning av kärnkraftsreaktorernas termiska effekt för 8 av 10 kärnkraftsreaktorer. Biobränslebaserad kraftvärme levererar också ökade elmängder till nätet. Som nämnts tidigare har man redan fått ansökningar om anslutning av vindkraft motsvarande 20 000 MW och med de ansökningar som ännu processas så uppgår den sammanlagda planerade effekten till 140 % av Sveriges hela effektbehov. Alla dessa ansökningar förverkligas inte men Sv. Kraftnät har ännu inte tillräckligt underlag för att kunna parera för de etableringar som verkligen blir av. De nätutbyggnader och anläggning av nya nät, som slutligen blir av, kommer med nödvändighet att innebära ytterligare ianspråktagande av värdefull natur. Det som inte skogsbolagen och vindkraften ännu lyckats förstöra ödeläggs då av nya nät.

 

 

Den hotade skogen

Min fascination för skogen grundades tidigt. I 11-årsåldern tog min älskade farbror Ragnar med mig på jakt och efter det var jag fast. Jag fick en stövarvalp av Ragnar och jag och min pappa jagade in den och vi ägnade mycket tid i skogen. Jag kände en stor tillfredsställelse av att vara i skogen. Tystnaden, träden, den gröna djupa mossan, bär och svampmarkerna, det svarta blanka vattnet i tjärnarna, det frasande ljudet när man går på frostbundna myrar, dofterna från myren, den pallett av färger den visar upp, dovt brunt, skimrande grönt, grått och djupt rött, tar jag till mig i ett djupt välmående. Djuren som lever i skogen skapar helhetsupplevelsen. Jaktens spänning. Skogen har jag aldrig upplevt skrämmande.

Min karriär inom dåvarande Arbetsmarknadsverket förde mig till olika platser. En av dem var Gotland. Jag tycker mycket om den ön och människorna där och återvänder gärna dit. Men det var någonting som saknades och som återkom till mig, när vi på semestrar reste hem till föräldrar och svärföräldrar i Ljusdal. När vi kom till Norrlandsporten och de skogklädda bergen mötte oss, så kom den riktiga hemortskänslan tillbaka.

Jag jagar fortfarande och vistas mycket i skogen, som är en helt annan skog än den jag gick i på 1940–50-talet. Trots kalhyggen, allt oftare brutalt markberedda, trista virkesåkrar och contortaplanteringar finns det fortfarande fickor av riktig skog med bär och svamp och skimrande mossa och äldre träd som aldrig upplevt vrålet från och tyngden av skördare och skotare, som river upp mossan och lämnar djupa vattenfyllda spår i den skövlade kalhuggna marken. Jag har nyss läst Kerstins Ekmans bok ”Herrarna i skogen”. Jag är bara några år yngre än henne och jag kan dela hennes sorg och vemod över en skog som så skamligt förvandlats till produktionsanläggningar.

Det som finns kvar av skogen hotas nu av ett myller av vindkraftverk. I Bollnäs och Alftas gamla, kulturellt intressanta finnbygder med över 40 000 besökare på årets evenemang, planerar Bergvik Skog AB att uppföra 720 vindkraftverk. Det är den slutliga förstörelsen av skogen som en plats för rekreation, återhämtning och för att fylla sina sinnen med vildmarkens stämning. Då byts vindens sus i trädkronorna mot det mekaniska svischandet från jättepropellrar på över 200 meter höga torn. Då har skogen förvandlats till ren industrimark och då vänder jag och många med mig den ryggen med en stor sorg och vrede.

Bergviks myckna snack om jobb som följer av vindkraften, framhävandet av samhällsnyttan är ren bullshit. Det blir inga eller mycket få jobb sedan verken byggts och vindkraften behövs inte i Sverige för att minska CO2-utsläpp eller för att öka den inhemska tillgången på el. Vårt har redan elöverskott, vindkraften förutan. Vad som återstår av Bergviks argumentation är det snäva vinstintresset och ägarnas krav på större avkastning

Vindkraften och jobben

Jobben inom vindkraften ”Ska Gävleborg ta del av jobben inom vindkraft?” Det var den provocerande rubriken på en insändare i Ljusnan den 3 sept. skriven av två höjdare inom vindkraftbolaget Vestas Northern Europé AB. För min del är svaret lika enkelt som självklart: Nej tack! Jag ska ge några bra skäl mitt nej

-Ni förstör vår miljö. I många år har storskogsbruket och Skogsstyrelsen försett oss med meningslösa torrdikningar med svåra följder för flora och fauna, man har sprutat hormoslyr för att utrota lövet och minskat variation och mångfald i våra skogar, vi har fått jättehyggen, hyggesplöjningar, virkesåkrar, den vedervärdiga contortan, liksom minken importerad från USA och lika oönskad i våra landskap. Därtill har vi fått vargen, som omöjliggör eller starkt försvårar jakt, fäbodbruk och djurhållning på betesmarker. Kommer ni med era monster till vindkraftverk och därpå följande nya omfattande ledningsgator, så tar ni bort den sista rest av vildmark man ännu kan uppleva på vissa ställen. Då blir skogen en produktionsenhet bland andra, som levererar flis, ved, dåligt och klent sågtimmer och en nyckfull vindkraftsel som aldrig kan ersätta kärnkraften

. -Jobben som ni snackar om är rallarjobb. När era anläggningar är byggda, så försvinner jobben.

-Ni talar om att vindkraften levererar skatteintäkter, 2 miljarder kronor år 2011. Men ni nämner inte att er verksamhet hålls igång av elcertifikatspengar som vi alla konsumenter drabbas av. Från 1/9 2011 – 21/8 2012 betalades elcertifikat ut enbart i Sverige motsvarande drygt 4 miljarder kronor från Svenska Kraftnäts system Cesar. Så samhällsekonomiskt går ni inte ihop. Inte företagsekonomiskt heller då det kostar 60 öre att producera en kWh vindkraftsel medan ni får högst 30 öre från Kraftbörsen. Därför lobbar ni hos statsmakten för att vi konsumenter ska betala ännu högre elcertifikat och energiskatter för att hålla er skyddade verkstad under armarna.

•Vi behöver inte er el, inte för att minska CO2-utsläppen, för vi har redan CO2-fri elproduktion. Er el behövs inte för inhemsk konsumtion för vi producerar redan 15 TW mer än vi förbrukar och prognoserna pekar på ett överskott på 25 TW . Varför ska vi konsumenter beskattas allt hårdare och få närmiljön förstörd för att vi ska sälja el till utlandet?

•Sveriges riksdag borde snarast ompröva sitt inriktningsbeslut om 30 TW från vindel