Om
världens länder missar målet från COP 21 i Paris år 2015 med högst 2 graders
temperaturökning år 2100, helst 1,5 grader, händer följande enligt amerikanska
klimatexperter: Hösten år 2081 bärgar mänskligheten den
allra sista skörden från planetens jordbruk.
Följande dagar kommer det stigande havet att rulla in över marken och
stanna där. Men det finns väl andra ställen att odla på? Tyvärr! Den bästa
jorden ligger redan under vatten. Genom att vi misslyckats med att hindra
jordens upphettning och de förödande jordbruksmetoderna med plöjning och
giftbesprutning av jättearealer vart år, har jorden blivit ett lätt offer de
allt våldsammare ovädren som följer av stigande uppvärmning. Den nakna jorden
piskas av allt häftigare regn och eroderar ut i floder och hav. Under perioder
med torka och stark hetta förvandlas jordbruksjorden till lössjord som
stormarna river upp och sprider åt alla håll. Odlingsjorden är slut. Öknarna
breder ut sig. Om någon av vår art
överlever, kan den om ytterligare 500 år ana en begynnelse till ny jord.
Insiktsfulla
amerikanska bönder har inlett en revolt mot det traditionella jordbruket i
landet med plöjning och alltmer ogräsgifter, som orsakar cancer. Runt 5 % av
landets bönder har hittills gått över till en ny metod för jordbruket som
kallas regeneration och som skildras ingående i Netflixfilmen ”Kiss the
ground”. Man plöjer inte längre, då man insett att plogen är jordens fiende
och ligger bakom många civilisationers undergång i svält. Man använder i
stället en såningsmaskin som skär igenom förnan från föregående skörd och gör
ett i snitt jorden där fröet eller fröerna släpps ner. Snittet täcks i nästa
moment.
Det som händer när man plöjer är för det
första att koldioxid som varit bunden i jorden frigörs och ökar väsentligt
växthusgaserna i atmosfären. För det andra tar man död på en frisk jord med
mängder av maskar, mykorrhiza, mikrober som bakterier, svampar m.m. som finns i
en frisk jord. Många av mikroberna är av samma art som finns i våra magar och bidrar
till att hålla oss friska. I filmen uppges att ett tunnland med frisk jord har en
förmåga att dra ner 100 ton CO2.
Gabe Brown, en kraftfull, sympatisk bonde,
som har en framträdande roll i filmen, köpte sitt jordbruk år 1991. Han använde från början samma metoder
som alla andra bönder han kände till med plöjning, kemiskt kväve, växtgifter,bl.a. Glyfosfat eller Roundup, som orsakat flera cancerfall, och genmodifierat
utsäde. Glyfosfat sprids årligen på amerikanska jordar i en mängd som motsvarar
1,4 kg per amerikan. Giftet har letat sig in i dricksvattentäkter och gör allt
fler amerikaner sjuka. Eftersom giftet dödar mikrober i odlingsjorden, så kan man ju anta att det också dödar de viktiga mikrober som finns i våra magar.
De första fyra åren förstörde hagelskurar Browns
skörd och grannarna började ställa in sig på en kommande konkursauktion. Brown hade emellertid börjat studera regenerationsmetoden
och ville försöka att starta om enligt den metoden, slippa skaffa en massa
insatsvaror och inte behöva vara beroende av statliga bidrag. Han lyckades att
få sin bank att satsa ännu en gång och nu driver han ett jordbruk med riktigt
god avkastning samtidigt som hans jordbruk drar ner stora mängder CO2. Hans
besättning av kor cirkulerar på gårdens ängar enligt bestämt mönster som ger
markbearbetning, värdefull gödsel och bidrag till gårdens ekonomi.
Hans granne däremot har sina åkrar i kemisk
träda. Där växer endast enstaka värdelösa exemplar av de hårdast genmodifierade
växterna.
Jag tycker att denna film skulle kunna
användas som en upptakt till en fördjupad diskussion om ett nytt sätt att
bedriva jordbruk enligt regenerationsmetoden på COP 26-mötet i Glasgow i höst.
Jag tror att införs denna metod mer storskaligt tillsammans med omfattande
återplantering av skog, har vi vunnit ett viktigt slag i kampen m0t den allt
överskuggande klimatkrisen samtidigt som vi skulle få friskare och motståndskraftigare
jord som binder oerhörda mängder av CO2 och hälsosammare mat.
