Återigen har FN:s
klimatpanel IPCC släppt en skakande rapport, denna gång om hur haven, Arktis
och Antarktis ismassor och bergens glaciärer påverkas av de kontinuerligt ökande
utsläppen av koldioxid, co2, metan och andra växthusgaser och i
slutändan vi människor
Efter det senaste klimatmötet i FN förra veckan, kunde man
se stora demonstrationer världen över, inspirerade av vår svenska fixstjärna i kampen
mot en klimatkatastrof som hotar vår överlevnad, Greta Thunberg. I dag, en
vecka senare, har nog IPPC- rapporten också bidragit till att ännu större
skaror demonstrerar mot världens ledares och FN:s kapitala misslyckande i
arbetet med att hejda utsläppen av växthusgaser.
FN:s uppställning
för att förhindra det största hot vi människor ställts inför under vår tid på
jorden är enligt min uppfattning ofullständig. FN har rollen som sammankallande
och samordnare. Till sin hjälp har man skapat klimatpanelen IPCC, som svara för
att bidra med vetenskapliga rapporter om hur klimatkrisen utvecklas. IPCC
består av ett nätverk av högt kvalificerade forskare och vetenskapsmän från
hela världen och är mycket betydelsefull i arbetet med att förse
beslutsfattarna med underlag. Beslutsfattarna är statsöverhuvudena som har säte
i FN:s Klimatkonvention De möts årligen under rubriken Conference of the
Parties COP. Alla delegater på COP-mötena har vetorätt och inga sanktioner
drabbar de som bryter mot ingångna avtal.
Det som fattas i FN:s uppställning är, för att använda en
militär term, folk på marken, som svarar på det alltmer desperata kravet att
saker ting måste bli gjorda nu. En operativ enhet borde upprättas av parterna i
FN:s Klimatkonvention efter alla år uteblivna resultat. Den kan ta formen av en
myndighet med högt kvalificerade medarbetare, stor beslutsförmåga och mycket
stora resurser, som ex,vis direkt skulle kunna starta försök med att fånga in
co2 ur atmosfären och föra ned den i underjorden, se till att återplantering av
skog på nedbrunna och förstörda skogsmarker kommer i gång, besöka SSAB i Luleå
för att ta del av och lära sig hur man kan tillverka stål och förhoppningsvis
cement med vätgas och sprida kunskapen över världen.
En räddningsstyrka för människorna på jorden, som med örat
mot all relevant forskning som pågår inom runt om i världen, som testar och
prövar varje uppslag, som kan bidra till minskningen av växthusgaser i
atmosfären.
De senaste två fredagarnas omfattande demonstrationer mot
uteblivna resultat i kampen mot klimatkrisen, borde få världsledarna att
äntligen börja erkänna sitt misslyckande och börja tänka utanför boxen.
FN:s drygt 30-åriga arbete för att förhindra eller lindra
den allt mer hotande klimatkrisen har ännu inte lett till några konkreta
resultat. År 1988 mättes halten av koldioxid i atmosfären till 315 ppm (parts
per million). I maj i år var halten 415 ppm - en aldrig tidigare uppmätt nivå. Denna
tillväxt av koldioxid i atmosfären de senaste 31 åren har bl.a. lett till att
de senaste 5 sommarmånaderna i världen är de varmaste som hittills uppmätts.
Ju varmare havsvattnet blir, ju mer energi levererar det
till orkanerna, Årets värsting, ”Dorian,” med vindstyrkor uppåt 75 m/sek med
våldsamma regn, har pulvriserat nordöstra Bahamas. 50 döda har hittats men
siffran över döda väntas stiga dramatiskt när man lyckats röja upp i bråten.
Varmare vatten ger också mer åskväder, som kan tända skogsbränder i torra
områden. Denna sommar har skogsområdena i Arktis, Sibirien, norra Kanada
brunnit från juni till långt in i augusti. Enbart i Sibirien har 4,5 miljoner
hektar skog brunnit eller brinner och har hittills släppt ut 166 miljoner ton
koldioxid.
Regnskogen Amazonas brinner också, anstiftad av den stolte homofoben,
klimatförnekaren och högerextremisten president Jair Bolsonaro i Brasilien.
Över 80 000 bränder pågår där just nu, enligt Brasiliens rymdmyndighet,
Inpe. Den mycket respekterade myndigheten har hittills rapporterat en ökning av
skövling av regnskogen med 278 % jämfört med föregående år. Bolsonaro kallade
till presskonferens och påstod att Inpe överdrev siffrorna, troligen på uppdrag
av någon europeisk miljöorganisation. Därefter sparkade han den mycket
uppskattade och seriöse fysikern, Rickardo Galvao, som varit chef för
myndigheten och ersatte honom med en militär, som fått uppdrag att visa
myndighetens rapporter för presidenten, innan de släpps till media. Sedan år
1960 har Amazonas skövlats med en yta som motsvarar Turkiets. Och nu fortsätter
Bolsonaro skövlingen.
Parisavtalets mål att hålla jordens temperaturökning under
2 grader Celsius helst under 1,5 grad vid sekelskiftet verkar kört. De
frivilliga rapporterna, som länderna lämnat in tyder på att planeten kommer att
ha 3,2 grader Celsius vid sekelskiftet. Ett katastrofscenario. 2 grader kan inträffa år 2050 samtidigt som
vi blir 2 miljarder fler människor på jorden enligt FN:s befolkningsprognos.
Parisavtalet ser inte ut att leva upp till förväntningarna,
Där har alla medlemmar vetorätt, inga sanktioner drabbar de länder som inte
håller sina löften. De senaste åren har man ägnat åt att innan år 2020 ta fram
en regelbok för tillämpningen av avtalet och träta om det vetenskapliga värdet
av rapporterna från FN:s Klimatpanel IPCC. Klimatskurken Bolsonaros beteende
kan demonstrera ihåligheten i avtalet. Han visste när han kampanjade för
presidentposten att hans land var bundet av avtalet och hade lovat redovisa
betydande utsläppsminskningar både åren 2025 och 2030. Trots detta lovade han
mycket generösa avverkningsrätter i Amazonas till hans polare bland godsägarna.
Som president har han verkställt sina löften med råge. Tror någon att han
kommer att redovisa några utsläppsminskningar?
Det allt mer upphetsade rapporterna från IPPC och övriga
vetenskapssamhället om snabba och omfattande insatser i form av konkreta
åtgärder mot krisen för att undvika en katastrof, har hittills varit
resultatlösa. Klimatångesten ökar bland världens befolkning. Världens ledare
och FN:s Klimatpanel har visat en oförmåga att hantera dessa ytterst allvarliga
risker för mänskligheten. FN:s Klimatkonvention borde upplösas och ersättas med
en internationellt godkänd myndighet med rapportskyldighet till FN och med
mycket stora resurser, stor beslutsförmåga och möjlighet att omgående sätta in
åtgärder för att få ner utsläppen.
