I Syrien utkämpas ett krig mellan shiamuslimer och sunnimuslimer, där shia supportas av Iran och sunni av Saudiarabien. Ryssarna skickar vapen och utrustning omvägen över Iran till shia i detta krig och USA skickar samma saker omvägen över Saudiarabien till sunni. Under tiden detta krig pågår dör civila, barn, kvinnor och gamla i drivor i granatregn som regnar in över städerna och byarna, de slaktas av tungt beväpnad milis som går in hus och hem och dödar allt de ser. Infrastrukturen bryter samman. Mat, vatten och sanitet saknas på många håll och de hittills överlevande lever i skräck, svält och umbäranden och i en upplevelse av total nonchalans från omvärlden.
I FN:s säkerhetsråd blockeras varje försök till ingripande i konflikten av ryssar och kineser. Det är oerhört frustrerande att gång på gång uppleva förtvivlade syrier i TV-rutan, som förtvivlat ropar på hjälp från omvärlden. Det är nästan lika frustrerande att uppleva att FN:s stadga är skriven så att permanenta medlemmar i säkerhetsrådet av snävt egoistiska skäl kan blockera helt nödvändiga insatser för att få stopp på dödande av civila i en stat. Om inte FN kan leverera, när det behövs, kan man ifrågasätta organisationens existens
