Rikspolischef Bengt Svensson gör en pudel och sparkar nedåt

Ryktet går att den svenska polisorganisationen med 28 000 anställda dras med förtryck, hot och repressalier mot poliser som påtalar fel och missförhållanden inom kåren. Det har uppmärksammats i media och rikspolischef Bengt Svensson intervjuades ganska nyligen om dessa rykten. Han verkade okunnig om dessa förhållanden och sa bl.a. att om det så bara förekommer ett fall av den här typen, så är det ett allvarligt fel och ska bekämpas.
P1-programmet Kaliber har grävt ner sig i frågan och kommit upp med följande: Man har pratat med 30 poliser på olika håll i landet som bekräftar att det förhåller sig precis som ryktet säger. Över 50 % av polisens skyddsombud i landet bekräftar också bilden av en organisation som förtrycker och hotar poliser som påtalar fel och brister i organisationen.
I dagens P1-morgon redovisas ett fall där polisen Thomas Agnevik i Östergötland, som är skyddsombud, hos ledningen i Östergötland påtalat att polisens olika fordon lastas så tungt i olika uppdrag att de kan utgöra en trafikfara och riskera både polisers och mötande trafikanters liv och hälsa. Han fick ingen reaktion över huvud taget och efter en tid vände han sig till lokala media och beskrev problemet. Därefter skrev han ett brev till rikspolischef Bengt Svensson och bad om hans syn på problemet. Han, i sin tur, bad en polismästare som tjänstgjorde tillfälligt på RPS att besvara brevet.
När Thomas Agnevik fick detta brev så fick han veta att han med sina åtgärder, bl.a. kontakten med media hade skadat de personliga relationerna mellan honom och organisationen i stort och att han dessutom hade skadat hela polisorganisationen. Han upplevde brevet som hotfullt och kände oro för sin anställning.
När Bengt Svensson ska bemöta detta i dagens P1-morgon, så säger han att brevet fått en mycket olycklig formulering och att den tillfälligt tjänstgörande polismästaren fått ett alldeles för stort uppdrag. Bengt Svensson tar på sig sitt ansvar för att det gått snett. På reporterns fråga om en polismästare inte känner till att det är en grundlagsskyddad rättighet att informera media svarar Svensson att det är klart att han gör.
Att RPS har befattningshavare, som så uppenbart saknar taktisk begåvning, är förvånande. Här ska man hantera en situation, där ett skyddsombud i organisationen fört fram en berättigad kritik och när reaktion från den berörda ledningen uteblir, vänt sig till media. Minsta eftertanke borde väl ha lett fram till slutsatsen att felaktiga formuleringar i brevet till Agnevik, direkt skulle slå tillbaka mot RPS. Det är också förvånande och beklämmande att Bengt Svensson inte korrekturläst det brev som han nu skyller på den tillfälligt inlånade polismästaren. I stället sparkar han nedåt samtidigt som han gör en pudel.
Polisen i Sverige har fått utomordentligt stora resurser under senare år. Resultaten i form av högre uppklarningsfrekvens, insatser mot vardagsbrottsligheten i form av inbrott, rån m.m. låter vänta på sig. Författaren och förre professorn vid Polishögskolan,Leif GW Persson, har i TV-programmet ”Veckans brott” tydligt uttalat att väldigt många poliser är lata och ovilliga att utföra mer krävande insatser. Unga, nyutbildade poliser, som kommer till jobbet med glöd och ambition att göra ett gott jobb, mals ner av den destruktiva kårandan och anpassar sig till den kultur som råder. Allmänhetens förtroende för den svenska polisen är lågt. Det måste vara något grundläggande fel med den svenska polisens organisation. Klart läge för en grundläggande översyn och byte av högsta operativa ledning, som uppenbarligen inte lyckas att styra denna svårstyrda organisation.

Kirov-vargar

Är det fler än jag som noterat och funderat över den vanligt förekommande gula färgen man ser på bilder av levande och döda vargar i vårt land? Ska inte ”gråben” vara grå? I en artikel i tidningen ”Åbo Underrättelser” den 18 januari 2012 ge den synnerligen meriterade professorn och överkonservatorn vid Helsingfors Zoologiska Museum, Eirik Granqvist, en förklaring till detta fenomen.
Han hävdar att de ”genetiskt ytterst värdefulla vargar” som av och till invandrar österifrån till Sverige i och många av de i Sverige levande vargarna i själva verket till största delen härstammar från korsningar mellan vargar och Laikatikar. Under kommunisttiden odlade ryssarna dessa korsningar på Kirovinstitutet för användning i gränsbevakningen. De egenskaper man odlade på var att få fram djur som var ytterst vaksamma, inte skällde och var mer stationära än vanliga vargar. En stor del av dessa framodlade exemplar hade den gula färg vi nu kan se på många bilder på vargar i Sverige Nu har dessa individer avlösts av elektronisk gränsbevakning och varghybriderna ha släppts ut i naturen på sedvanligt ryskt sätt att klara sig bäst de kan. Det har visat sig att dessa korsningar accepteras utan problem ar fritt levande vargar. Även andra korsningar mellan varg och hund förekommer i Ryssland, bl.a. har korsning mellan varg och sibirian husky iakttagits. Ryssarna har nyligen höjt skottpengarna, för både dessa korsningar och den ursprungliga sibiriska skogsvargen.
Granqvist hävdar t.ex. att den vargtik som nyligen för tredje gången flyttats med helikoptertransport från renbetesland till Mellansverige och sedan återvänt och som av svenska forskare beskrivs som genetisk synnerligen värdefull för att minska inaveln i den svenska vargstammen i själva verket är en byracka och Kirov-varg.
Granqvist har heller ingen förståelse för påståendet om den svårt inavlade svenska vargstammen, som enligt forskaruppgifter ska ha lett till omfattande skador på djuren. Han hävdar att några inavelsproblem för vilda vargstammar inte är kända någonstans. Uppgifter från den senaste licensjakten på varg i vårt land visade heller inga inavelsskador.
Granqvist avslutar sin artikel med följande tänkvärda ord:
”På det här viset har vi snartingen verklig sibirisk skogsvarg kvar i Finland, Sverige och Norge utan enbart brokiga byrackor, men kanske det är dit man strävar? Möjligast stationära odjur som omöjliggör livet på landsbygden.”