Dagligen kommer rapporter i alla media om missförhållanden i skolor och vårdhem som drivs av privata företag. Det riskkapitalistföretag som äger Carema Care AB och som väl får sägas hamnat högst på skamlistan har i nu idag i helsidesannonser dels bett om ursäkt för begångna fel och dels lovat att sluta skeppa miljardvinster till diskreta konton på Jerseyöarna och i stället börja betala skatt i Sverige. Hut kanske går hem!
Många privat drivna skolor visar upp liknande missförhållanden, särskilt de som drivs av ansiktslösa koncerner med mycket höga avkastningskrav. Eleverna i dessa skolor lämnas ofta utan lärare och får ägna sig åt meningslösa datorspel. Man delar ut fejkade betyg som inte bottnar i uppnådd kompetens. Man lurar helt enkel eleverna på deras utbildningsmässiga förberedelse för vuxenlivet, vilket tydligt beskrivits i TV-serien ”Världens bästa skitskola”.
Man kan fundera över kommunernas och landstingens skäl till att vilja sälja ut enheter inom vård, skola och omsorg. Ideologin finns där, så klart. Den borgerliga regeringen trycker på för att lägga ut offentlig verksamhet på entreprenad. Det kan också bero på att man tror att privata företag med effektivitet, korta beslutsvägar och personal som trivs och vill göra sitt bästa, kan leverera en bättre och mer kostnadseffektiv verksamhet än kommunen eller landstinget kan. Sådana exempel finns också på flera håll, särskilt där ägarna kan sin verksamhet. Slutligen vill man väl förbättra balansräkningen med de pengar försäljningen genererar
Med facit i hand förefaller det som om vård, skola och omsorg inte är en särskilt väl lämpad verksamhet för riskkapitalister med mörka, skräddarsydda kostymer, dyra skjortor, eleganta portföljer och extremt höga avkastningskrav. De hittills levererade resultaten tyder också på att kommunernas och landstingens förmåga att formulera upphandlingsunderlag för dessa typer av verksamheter inte är bra.
Jag tror att det första kravet i denna typ av upphandling borde vara att ägaren/ägarna har personlig, god erfarenhet av respektive verksamhet. Man måste känna sin verksamhet och förstå de krav den ställer och slippa underkastas de hårda sparkrav som riskkapitalisterna ställer där de är ägare. Som upphandlare måste man ställa upp tydliga, mätbara krav på kvalitet i verksamheten, som minst årligen revideras på ett ansvarsfullt sätt. Man borde rimligen också kunna stänga av en entreprenör omgående, som flagrant bryter mot de regler man ställt upp i upphandlingen.
Viktigast av allt är väl ändå att man sänder en tydlig signal till riskkapitalisterna: ” Håll er borta från ägande av företag inom vård, skola och omsorg!”
