Skvattram blommar, doftande av en och myr, stora vita bollar av fulländad skönhet. Hjortron blommar på myren och rosling i mängd. Rödvita blommor som lingongrädde över tuvorna. Tuvullen fladdrar i vinden. På smala stänglar blommar det anspråklösa tranbäret som snart förvandlas till röda bär. På hösten efter några frostnätter eller strax efter snömältningen på våren är det bara att ta för sig av denna i vårt land förbisedda läckerhet sprängfylld med C-vitamin. Porsen doftar ung och stark - en utmärkt brännvinskrydda. En och annan förhoppningsfull orrtupp kan höras i junikvällen. Den bedövande, fullskaliga orrleken på myren intill vår stuga är över och de flesta orrhönsen ligger på ägg. Gökar gal, men de är färre i år. Deras sångartävlingar, som förr kunde hålla oss vakna varma juninätter, när vi låg med öppet fönster, förekommer inte längre. Tofsvipan har vi inte sett. Däremot är tranorna fler och allt mer ogenerade av vår närvaro. Vissa hävdar att tranor är skarpa predatorer på tofsvipans ungar. Lommens rop har vi hört men även den arten minskar. Lessnar de tunga lommarna på att försöka flytta sig när snabba motorbåtar kommer farande? Vi trodde vi hörde himmelsgeten – enkelbeckasinen – men det kanske var ett misstag?
I skymningsljuset sitter jag på trappan på det som förr var vårt skithus och låter blicken förvilla sig in mängden av midsommarblommor i vår äng, som sjunger en stilla blues för den kommande natten. Ängarna som vi disponerar är utmagrade i 30 år och håller än rätt många arter. Ståtliga hundkex lyser upp skymningen. Prästkragar börjar visa upp sig, penningört, styvmorsviol, smörbollar, vit- och gulmåra humleblomster och ängsklockor. Och smörblommor förstås. Den intagande ridån av backtrav, små vita blommor på långa, gröna graciösa stänglar vid vår nya tomtgräns, sjunger på sista versen och slocknar väl helt om någon dag.
I vårt rosensnår har nyponrosorna börjat visa upp sin skönhet, vita stråk i snåret förkunnar att snart kommer pimpinellarosornas gräddvita prakt att översvämma snåret. Det är en fest för ögat.
Knirp-knorp psst,psst hörs från morkullehanar som flyger över vår äng när skymningsljuset minskar och den arten verkar att hålla sin numerär.
Sjön håller mellan +18-19 grader och duger för att tvätta av svett och damm från en het dag i bil med en rundresa i Norra Hälsingland med studentuppvaktning i Ljusdal och besök med god middag hos goda vänner i Delsbo. Vår finnspets Stella är med oss på bryggan och när hon druckit sig otörstig av sjövatten ligger hon graciöst utsträckt på mage med bakbenen sträckta bakåt och följer uppmärksamt ett par storskrakars förehavanden en bit ut i sjön Vi står med handukarna om oss och ser solskivan försvinna bakom grantopparna i nord-nordväst. Livet är gott att leva.
