2011-03-10
”Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att begagna sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.” Källa Wikipedia[1]
Under lång tid har media grävt fram den ena konstigheten efter det andra inom den svenska elbranschen.
Affärssajten E24 har bl.a. satt fjolårets vinst efter avskrivningar i relation till antalet anställda hos de dominerande elbolagen i Sverige:
Vattenfall : 3,2 miljoner kronor per anställd Vinst !6,7 miljarder kronor
Tyska EON: 1,9 miljoner kronor per anställd i den svenska delen.
Finska Fortum: 6,4 miljoner kronor per anställd. Fortum mörkar det svenska resultatet i sin redovisning men det är knappast en dålig gissning att den svenska delen levererat den större delen av denna vinst .
Genomgående för dessa giganter är att de redovisar mycket lägre vinstnivåer i sina verksamheter i Europa och Ryssland, vilket även andra elbolag på kontinenten gör.
De 5 stora börsbolagen, som köper stora mängder el från elföretagen ovan, Sandvik, SCA, Stora Enso, Boliden och SSAB redovisar en vinst per anställd för fjolåret på mellan 125 000 till 300 000. Det motsvarar närmast vad eljättarna drar in per månad i Sverige.
Tunga företrädare för svensk industri hävdar att elpriserna håller på att avindustrialisera Sverige. Många intressanta nya produkter och verksamheter kan inte förverkligas på grund av det höga elpriset. Våra konstlat höga elpriser håller på att bli ett allvarligt hot mot arbetsmarknaden.
En svensk normalvilla har enligt uppgifter i media en elkostnad som är 9000 kr högre per år än i Finland.
De allt högre elpriserna tar en allt större del av de pengar som hushållen fått genom jobbskatteavdraget.
Den svenska staten drar in 40 miljarder kronor årligen på skatter från elbranschen plus 6,5 miljarder i utdelning från helägda Vattenfall. Statens incitament till insatser för att skydda konsumenterna är därmed begränsat. Skattenivån på el har i stort sett tredubblats sedan avregleringen år 1966.
Eljättarna har monopol på näten och oligopol på att sälja elen. Där finns ett tydligt beroendeförhållande hos konsumenterna. När man på detta sätt utsätter svenska konsumenter för de kostnadschocker som skett den senaste tiden, så borde det kunna ifrågasättas om inte detta närmar sig rent ocker.
